Glädjefnatt

I morse fick hunden ett utbrott av glädjefnatt. Att han är en gammal man med stela leder syntes inte ett spår. Han studsade runt som en tok i huset från ena änden till den andra för att visa att han var så lycklig över att vara i fjällen att han inte visste vad han skulle ta sig till. Det är inte utan att jag hade god lust att göra samma sak.

Våren har övergivit fastforward och istället exploderat. När jag skrev att det var grönare i Halland än i Stockholm berodde det mer på att våren hann en bra bit medan vi körde tvärs över Sverige och att jag därmed jämförde olika vårdagar med varandra. Det finns många som är begeistrade i våren men jag är inte en av dem. Orsaken stavas B-J-Ö-R-K. Jag gillar björkarnas vita stammar, jag gillar den skira ljusa grönskan men kan ingen ordna björkar som förökar sig utan att sprida ut kilovis med pollen?

Jag är lite halvallergisk mot alla sorters pollen och en del annat också, såpass att jag är en flitig konsument av antihistamin året runt. Men det är björken som är värst. Tänk influensa med ögon som kliar. Det går att hålla sig för skratt.

Och i år så blommar björken i både Göteborg och Stockholm samtidigt. Men till fjällen har inte våren nått. Därför fnattar jag runt i glädjeyttringar i kapp med hunden.

Solnedgången över Lossendammen fotade jag igår kväll på vägen upp till Tänndalen. Värt studsa lite av glädje bara för den bildens skull. Lägg till att jag skriver detta sittande ute i skuggan av ett träd efter en lång skidtur på fjället. Det enda som hörs är fåglars kvitter och en bäck som porlar. Jag tror bestämt jag kan skriva en bok här.

Ett antal år senare….

Chefstomaten här igen. Kristi himmelsfärd åtta år senare. Det blev en bok. Flera stycken faktiskt. I en av dem är just den bilden av Lossen med. Den har jag använt som månadens bild mars 2016 och den finns på sidan 207 i Strövtåg i Funäsfjällen. Den boken var inte påtänkt då. Men man har alltid nytta av fina foton!

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)