Göteborgsoperan kan! Levererar udda upplevelse och mysko väder

Ska vi börja med vädret? Under mina år i fjällen har jag fullkomligt snöat in på snabba väderväxlingar och då är det underhållande att hitta dem även söderut. Alla utomhusfoton (utom ett) i detta inlägg är tagna på kajen bakom Göteborgsoperan. De är dessutom tagna praktiskt tagna inom tio minuter. Hade jag stannat kvar ute hade jag fått mer snö på bild.

Snöby i slutet av mars.

Men jag hade inte tid att ägna mig åt fotografering för jag skulle faktiskt in på operan. När jag nu varit i stan ett tag har jag passat på och lekt kulturtant. Jag har suttit i en av de bekväma fåtöljerna på Stadsbiblioteket och bläddrat igenom flera intressanta tidningar. Jättebra, man slipper köpa dem och fundera på om man ska spara eller slänga dem efter att man läst dem. Jag har även varit på Konserthuset.

Operapärlor med Göteborgs konsertkör

Två gånger per år hyr Göteborgs konsertkör hela Konserthuset och fyller det med folk. Själva kören drivs som en ideell förening och välkomnar körvana sångare (de lär särskilt vara på jakt efter tenorer och basar just nu). De övar i princip hela året. När det är dags för konsert så tar de in förstärkning av solister och orkester. Det är verkligen maffigt att sitta i Konserthuset och lyssna när 180 sångare och 50 musiker tar i.

Jag har inte sett alla deras uppsättningar men ganska många eftersom Biologen är med i kören. I början försökte hon förklara för mig vad de skulle sjunga men jag är sorgligt obildad på klassisk musik och går dit för att hon är med och för att allting är häftigt live.

Karlatornet insvept i snöby

Öppen repetition på Göteborgsoperan

Enligt principen att allt är kul live svarade jag omedelbart ja när en kompis med kort varsel frågade om jag ville följa med på en öppen repetition på Göteborgsoperan. Jag har aldrig varit på en öppen repetition förut. Det var lite udda. Vi serverades några korta intervjuer med koreografen och fick titta på när danskompaniet repade två snuttar ur ett helt nytt verk. Det betyder att koreografen och hans assistent satt och tittade och sedan bröt, gav instruktioner till dansarna och sedan körde de igen.

Resten av publiken var rutinerade fans och vi var de enda som inte räckte upp handen när danskompaniets ledare frågade om vi sett dem tidigare. Intressant sätt att visa upp smakprov inför en urpremiär. Premiären är på fredag och kommer bestå av två verk där vi såg snuttar ur det ena.

Dust and Disquiet av Johan Inger

Koreografen Johan Inger är svensk och har ett förflutet som chef för Cullbergbaletten. Det var tydligen förknippat med en del mindre angenäma minnen så han tackade dansarna för att de hjälpt till att tvätta bort hans hjärnspöken.

Verket Dust and Disquiet är inspirerat av vulkanutbrottet på Palma där han bor (eller i varje fall bor han i Spanien). Först var jag mest förvirrad men det andra smakprovet där vi fick se alla dansarna med musik var verkligen mäktigt. Fantastiskt vad mycket man kan uttrycka med tränade människokroppar.

Koreografen och hans assistent sitter på scenen. Scenografin ser enkel ut men utnyttjas mycket dramatiskt.

Låter det spännande så spana in denna teaser för Dust and Disquiet på Göteborgsoperans YouTubekanal.

Kulturkonsumenter lever längre

Dessa upplevelser påminner mig om något jag läste för många år sedan, att kulturkonsumenter lever längre. Det är en sådan där undersökning där man verkligen kan fråga sig om vad som är orsak och verkan. Men det är ju inte fel att konsumera kultur när man kan. Jag känner i alla fall att det varit nyttigt att lämna datorn ibland.

Barken Viking, nya bron och en staty av Evert Taube.
När man ska till Göteborgsoperan passerar man förbi en av de stora groparna där tidigare generationer av Göteborgspolitiker öser ner skattebetalarnas pengar till mycket oklar nytta.
Det är fint i Göteborg också.
chefstomaten