Hund till romanhjältinnan

Det kändes rätt bra igår efter att jag avreagerat mig med hjälp av min fiktiga hjältinna som gick lös på alla oljudslåtande och lerstänkande grävmaskiner. Tillfredsställelsen kompenserade lite att de kläder jag hade på mig när jag skaffade illustrationerna till inlägget alla måste direkt i tvättmaskinen (byxor och jacka helt prickiga av lera, trots gummistövlar).

Jag är också särskilt glad över alla “gillningar”, både under texten och i Facebook – stort tack – det muntrar upp!

Men jag fick lite dåligt samvete igår över att jag tagit livet av tantens hund Bella. Det var alldeles för tragiskt. Så idag har jag skaffat tanten en ny hund. Bella II. (Visst var det en bra idé?)

Jag snuddade också, mycket kort, över de byggjobbare som lever på att köra helvetesmaskinerna. De skulle ju bli utan levebröd när tanten bombat sönder dem alla. Men det var ytterst kortvarigt, ungefär så lång tid som det tog att minnas alla undersökningar om hur buller skapar stress och kan leda till allehanda hälsoproblem. Särskilt om det är stressfaktorer man själv inte har kontroll över. Och om det är något som saknas här, så är det kontroll och information. Det är snarare konstanta överraskningar, frustration och daglig irritation.

(Konsulten i mig gick igång på att fundera över hur man ska sköta dialogen med alla inblandade  – dit räknar jag de som bor bredvid – i ett bygge för att det ska funka smärtfritt. Det går ju inte evakuera oss allihop och att ignorera vår existens leder bara till HAT). 

Passar på och gnäller lite över Posten och telefonsäljare också

Vet inte om ni noterade att jag förutom de sabla bygget också lustmördade två andra irritationsmoment: posten och telefonsäljare? Förra veckan blev jag utsatt för det senaste tricket, att de påstår att ens gratisperiod nu är slut och att man nu måste betala, antingen för att säga upp, eller för att fortsätta. Telefonsäljarna ringer tretton på dussinet eftersom man är företagare. Posten däremot verkar ha svårare fatta biten med företag, och leverera företagspaket. Eller vanliga brev för den delen.

Efter ett år med en semestervikarierande brevbärare som konstant lämnade mina räkningar någon annanstans (däremot lyckades han eller hon rätt bra med inkassokraven) så har jag nu bara elektroniska räkningar. Det funkar dock inte med elektronisk leverans av paket.

Jag väntad hela dagen på paket igår, följde dess väg från felsortering till utkörning. Satt och tittade efter bilen och lyssnade efter klockan. Ingenting. Förrän jag ser på datorn att postens utkörare hävdar att de varit här och jag inte varit hemma. Jag blev tvärarg. Detta är andra gången detta händer mig, förra gången var det ett paket från adlibris. Sedan hände inte ett skit, förrän efter tio dagar eller så när jag fick en lapp där det stod att jag hade ett dygn på mig att hämta böckerna, annars skickade de tillbaka dem. Då hade jag 39 graders feber och halsfluss. Men det var ju bara cykla bort till posten och hämta paketet. Med hade jag en stor lapp där jag skrivit i versaler att jag var förbannad som f-n, hade halsfluss och att de för h-te kunde ta och köra ut paket om man nu betalt för det.

Kärringen behandlade mig som jag var en mindre vetande idiot. T a l a d e   l å n g s a m t samt gav mig ett telefonnummer att ringa. Jag viftade med armarna och pekade fem gånger på raden: JAG HAR HALSFLUSS SÅ JAG KAN INTE TALA.

Nåväl. Nu har jag ringt Posten igen. Utkörning är bokad. Jag kanske ska sätta mig någonstans ute i leran så jag kan hålla koll på när de kommer?

Eller så får det vara färdiggnällt för idag, en dubbel latte med yirgacheffe och så skriva lite på den bok jag faktiskt håller på och skriver på? Hur förtjust jag än blivit i min grävskopemördande Miss Marple så är det en presentbok med arbetsnamnet Strövtåg runt Antibes som ska skrivas klart först.

chefstomaten