Söndag i Mölndal

Egentligen är det inte så illa med regn som jag tänkte i morse, i alla fall inte när man väl tagit sig över tröskeln och kommit ut. Jag tog med biologen till Herkulesgården för att visa henne ett av de vackraste spår jag vet, det grönvita 6,7-km-spåret. Det är vackert under alla årstider men ska helst ses med skor, inte skidor under fötterna eftersom det både är kuperat, smalt och gott om träd. Det slingrar sig fram genom många vackra landskapstyper och man kan fotografera både granskog, ekskog och björkskog om man vill. På flera ställen skymtar man Gunnebo slott och är därmed inom räckhåll för trevligt fika. Dessutom är det fritt från kor.

Tog med mig teleobjektivet, eftersom det är väderskyddat. Inte helt optimalt med tele just när jag förälskade mig i en vy med ett höstfärgat bokträd, en klippa och Rådasjön. Först försökte jag komma tillräckligt långt ifrån för att få med hela bilden, med resultat att det kom ungefär tjugofem andra träd i vägen, sedan ägnade jag mig åt olika närbilder istället.

Det var lättare fota i storskogen, även om ljusförhållandena var lite skumma. Det var mycket grönare i verkligheten än jag lyckats återge på bild. Det var biologens idé med de färgglada inslagen i bilderna, något som verkligen lyfte dem tycker jag. Dessutom var hon mer framgångsrik i att få till skärpa på mina rosa gummistövlar (överst), än vad jag var på hennes röda regnjacka (nedan). Känns lite som jag får avgå som hovfotograf.

chefstomaten