Inget Vasalopp men många skidmil i vackra spår

Publicerad av

Häromdagen berättade jag att jag bestämde mig för att inte anmäla mig till Öppet spår när jag såg bilder på traktorer som la ut blötsnö i en smal sträng i en övrigt grön skog. Jag var himla nöjd över mitt beslut när jag såg bilder från årets Tjejvasa i ösregn. Sedan frös det på och årets Öppet spår lär ha bjudit på rekordsnabbt före. Men det var också rekordmånga som gick i mål blodiga i ansiktet efter vådliga vurpor enligt en person som var på plats som supporter. En vän som åkte berättade hur spåren lyste med sin frånvaro och backarna mest liknade isiga slalombranter. Här och var stod funktionärer och viftade med rödflagg. Han hade valt att ta av sig skidorna och gå nerför på dessa ställen. Hellre komma fram lite senare, än att bryta benen.

Istället för att slåss med isen stannade jag i Tänndalen (där jag varit ovanligt mycket denna säsong som började tidigt). Där ökade jag på årets träningsmängd på skidor som inte gled ett dugg. Jag hade en idé om att jag skulle göra ett eget långpass sista helgen, men det blåste bort. Jag tror också att pistmaskinen la av för trots att det var sportlovsveckor var plötsligt transitspåret opistat.

Olika huvudbonad beroende på aktivitet och väderlek.

Väjningsregler i skidspår

Sportloven innebar också helt nya tolkningar av väjningsregler. Jag är van vid att harva runt i spåren under lågsäsong när det mest är enstaka pensionärer och lokala förmågor. Vi hejar alltid glatt på varandra och har inga problem med att sortera ut väjningen. Den som har lättast att väja väjer. Det vill säga den som är på väg uppför väjer för den som är på väg nerför (som kan få välja på att stå i spåret eller ploga bredvid). Den som är ensam väjer för sällskap. Den som är ung och vältränad (ett vitt begrepp) hoppar ur spår för nybörjare och för bensköra tanter.

Detta funkar som sagt utmärkt i lågsäsong och faktiskt även när Göteborgarna och Uppsalaborna kommer upp. Sedan kommer Stockholmarna… Det finns ju mycket trevligt folk i Stockholm också men det finns också de där gubbarna 50 + som är övertygade om att spåren är gjorda för deras bekvämlighet och vi andra är statister som ska hoppa ur spår för dem. För folk har alltid klivit ur spår för dem i arbetslivet och då ska väl folk göra det även i skidspåren.

Den här bildskörden avslöjar att jag förgäves letat efter norrsken (trots att jag kunde se Karlavagnen rakt upp så snöade det), inte bara åkt i skidspår utan även promenerat runt på fjället samt hängt i slalombacke. Lyckades bättre med att fota pärlemormoln.

Vädret kan ändras snabbt

Nu skulle jag inte gnälla i det här inlägget utan posta en massa bilder. Det är egentligen hela syftet med inlägget. En del av bilderna har jag redan lagt upp i sociala medier, men jag vill gärna publicera allting här på bloggen som jag äger själv och inte bara lägga upp mina alster hos andra.

En del av dessa bilder illustrerar den kända devisen att fjällvädret kan ändra sig snabbt. På en och samma skidtur kan man möta snöstorm och blå himmel – upprepade gånger. Det är också fullt möjligt att starta skidturen med totalt bakhalt för att ett par timmar senare stå och skrapa av is som frusit fast under skidorna.

Snögubben som vägrade falla

Jag ska också passa på och publicera bilder av snögubben som trotsade tyngdlagen. Under en av sportlovsveckorna fick vi besök av flickor som ville bygga snögubbe. De började rulla men vi vuxna fick hjälpa dem med att bygga ihop delarna. Mittendelen krävde två personer för att baxa upp. Snöis började rätt snart luta och tappade både ögon och armar. Men han vägrade resolut att falla. Till slut låg han nästan ner, men satt fortfarande ihop.

Till sist önskar jag alla vänner, bekanta och andra som åker Vasaloppet i år god tur! Klickar du på länken kommer du till olika texter jag skrivit om loppet.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)