Jakten på norska motståndsmän och annan research till boken
”Hälsa Kristina att jag är imponerad av vad mycket research hon gjort!”
Hälsningen kom via M som satt ett ex av Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm i händerna på sin kusin i Matfors. Det är sant, jag har en tendens att lägga ner rätt mycket tid på research till mina böcker. Idag tänker jag berätta vad jag gjorde igår i den vägen. Till saken hör att jag egentligen bara ska syssla med mindre språkliga justeringar i detta läge. Enligt min egen tidsplan ska jag istället fokusera på att tjata hål i huvudet på varenda människa jag någonsin träffat (och några till) att jag har en Kickstarter-kampanj igång. Men hur kul är det? Jag skjuter upp det till imorgon. Imorgon ska jag tapetsera hela nätet med denna länk.
Kan man odla potatis i Tänndalen?
I den ena boken efter den andra målas bilden upp av att det var kargt och kärvt att vara bonde i Härjedalsfjällen förr. Det enda sädesslag som hade chans att mogna var korn och inte ens det gick alla år. Potatis kunde man bara odla i sydsluttningar med täckodling. Det finns sådana potatisåkrar kvar på Funäsdalsberget.
Tänndalen ligger högre upp än Funäsdalen och var länge enbart en fäbodvall. Men vi har kalk i marken och därmed är våra fjällsluttningar den sydligaste växtplatsen för många fjällarter. Så går det att odla potatis här? Vårt lilla test ger vid handen att det går finfint.
Är det berggrundskartan eller kommunen som har fel?
Ett av mina stora trassel är berggrunden. Jag har särskilt snöat in på Anåfjället eftersom det är udda. Det står för sig själv och är taggigt medan de flesta andra fjäll är runda. I diverse kommunala dokument har jag läst att Anåfjällets utseende är orsakat av hård amfibolit och diabas.
Jag har därmed glatt använt denna uppgift och har skrivit en hel del om detta. Sedan skickade jag kapitlet till en berggrundsgeolog. Hon påpekade att i berggrundskartan består Anåfjället av metamorf sandsten. Det har jag såklart sett, men tänkt att kartan inte är tillräckligt detaljerad. Det är ett stort parti som har denna sandsten och Anåfjället sticker som sagt upp ur omgivningen.
Finns det amfibolit eller ej på Anåfjället?
Vad är rätt, kommunens uppgift eller berggrundskartan? Just nu är jag inne på att båda kanske har sina brister. Monica berättade nämligen också att amfibolit vittrar till en näringsrik jordmån och Anåfjället är näringsfattigt. Att det är näringsfattigt har jag både läst och kontrollerat på plats. Därmed känns uppgiften om amfibolit lite tveksam. Kanske är kommunen ute och cyklar?
Samtidigt så när jag närstuderar berggrundskartan så hittar jag en del märkligheter. Exempelvis den gröna färgen runt Ramundberget (överkanten av bilden, inte den mintgröna i mitten). Det borde, tycker jag, finnas små isolerade öar av samma färg i mitten av det orange området, vid LillSkarven. Det gröna är gruv-berggrunden och den heter Skarvarnagruppen. Det antyder tycker jag att den finns vid Skarvarna. Dessutom har vi två gamla gruvhål här. Både stenar och växtlighet ser likadan ut där, som vid gruvorna ovanför Ramundberget.
Jakten på de engelska piloterna på kyrkogården
Inget gör mig lika trött och matt som berggrunden (förutom möjligen vissa beskrivningar av samernas historia). Källorna är bristfälliga och komplicerade att förstå. Det är därmed synnerligen pyssligt att förklara på ett begripligt och helst underhållande sätt. Så jag tog en paus i form av en bilpromenad till en av kyrkogårdarna. Jag hade hört att där skulle finnas engelska piloter begravda. Efter att ha tittat på alla gravstenar konstaterade jag att några sådana finns inte. Min uppgiftslämnare mindes fel. Det enda med andra världskrigsanknytning jag hittade var dessa.
Efter en stund med Google kan jag berätta att norrmannen i mitten var efterlyst för att ha saboterat tyska ubåtar i hamnen i Trondheim. Norskan till vänster var hans guide. De överraskades av en snöstorm och frös ihjäl på fjället den 15 november 1942, inte den 16:de som det står på gravstenen. Ingeborg Anna var 26 år och efterlämnade en tvåårig son. Han fick senare avtäcka en minnesplatta i Röros.
Finns det polska soldater begravda i Hede?
Jag fick hjälp med att gå igenom gravplatsen av en kille som jobbar för Svenska kyrkan. Han jobbar med att säkra alla gravstenar det vill säga lägga de ner som skulle kunna välta.
Vi hade en lång pratstund om allt möjligt. Bland annat hade han för sig att han på kyrkogården i Hede sett gravarna efter polacker som avlidit 1944 . Detta leder till många följdfrågor. Vad gjorde de där? Hede är en bra bit från gränsen.
Belted Galloway – randiga kor
Jag åkte vidare med lika många nya frågor som svar. Utanför Funäsdalen betade de lustigt tecknade kossorna igen så jag parkerade och skulle ta några bilder. Nu hade jag makrot med mig och inte teleobjektivet. När allihop började galoppera åt mitt håll så fick jag bråttom därifrån.
Jag tycker att dessa kor ser så roliga ut att de var med i manuset ända tills en av mina testläsare sa att hade jag ingen bild på dem så fick de ej vara med. Så jag strök den biten. Men nu har jag ju bilder. Och skulle jag lägga med någon av bilderna i högen till Anneli skulle hon definitivt lägga in dem i manuset oavsett om de är med i texten eller ej. Anneli gillar nämligen kor.
Nu är det slut på pausen för min del, bara att återgå till manuset. Planen är att det ska bli 20% kortare genom att jag stryker onödiga ord. Men för varje dag blir det allt längre…
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
