Maffig efterrättsbuffé på Berns Asiatiska

Representationskonto är en finfin uppfinning. Särskilt trevligt är det om det är någon annans represenationskonto som får betala notan. Jag hade en sådan träff idag på Berns Asiatiska. Det är ju inte var dag man äter lunch där så det kändes riktigt lyxigt. Fantastiskt vacker miljö och så lite annorlunda lunchmat. Stället är populärt, de flesta i kön före oss fick vända då de inte hade bokat bord.

Jag fastnade för Grillad picanha i pho buljong med risnudlar, chili och mynta för 195 kronor. Jag tror det var kombin chili och mynta som lockade (ärligt talat hade jag ingen aning om picanha var något som simmat, flugit eller gått på klövar). In kom en stor skål med tre möra skivor rostbiff som balanserade ovanpå nudlar och bönor som i sin tur badade i buljong. Läckert men var höll beskrivningen av hur det hela skulle ätas hus? Rostbiffen var som tur var så mör att den var lätt att skära (eller kanske slita) i sär, trots att underlaget var milt sagt wobbligt. Bönorna fixade jag också genom att föga graciöst spetsa dem och sedan bita av tuggor när de var väl förankrade på gaffeln. Buljongen och risnudlarna fanns det säkert något bra trick för men jag hittade det aldrig. När både jag och linneservetten började se ganska buljongprickiga ut gav jag upp och övergick till dessertbuffén.

Jag tror att dessertbuffén gick på 65 kronor efter lunch och 140 kronor utan annan mat innan. Och den var utan konkurrens dagens höjdare. Det fanns precis hur mycket som helst att välja från. Efter att ha experimenterat med varmrätten höll jag mig till lite mer säkra kort till efterätten. Gick förbi alla gräddtårtor, skumma mousser och oidentifierbara bitar och satsade på chokladkaka, tryffel och annat i den stilen. De var goda men inte oöverträffbara. Inget fel på äppelkakan heller förutom att den inte kunde tävla med den på Moderna museet. Bäst var utan tvekan crème brûléen med en touch av citrus – den var ljuvlig!

chefstomaten