Med sista flyget till Antibes

”Undvik flyg som landar efter att flygbussarna slutat gå eftersom det kan bli besvärligt att ta sig till Antibes”, något sådant har en guideboksförfattare jag känner skrivit. Jag kan inte kolla exakt formulering eftersom jag skriver denna text offline för senare publicering. Men något i den stilen vill jag minnas att det var.

Det är ett rätt bra råd faktiskt. Nu lockar det sista flyget för dagen ofta med ett betydligt billigare pris än de som landar medan det är ljust ute. Jag provade därför att åka med kvällsflyget förra året och jag landade perfekt för att hinna med en mjölkbuss. Den tar visserligen lite längre tid på sig än expressbussarna men är i gengäld mycket billigare. När jag och Biologen skulle åka ner en sväng i juni tog vi därför det billiga kvällsflyget en lördag.

Expressbuss, mjölkbuss och nattbuss

Jag har skrivit om alternativen för att ta sig mellan Nice flygplats och Antibes tidigare. Vi skulle landa 20.20 det vill säga efter att expressbussen nr 250 parkerat för natten. Men det är inte kört att ta sig från flygplatsen för efter att 250 lagt av för kvällen svänger mjölkbussen nr 200 svänger in på flygplatsen för att plocka upp passagerare. På dessa turer accepterar den också resväskor. Resten av dagen kör den förbi ute på stora vägen. Har man inte så mycket packning, ont om pengar och tålamod kan man välja det alternativet. Vill minnas att jag även bloggat om mina erfarenheter av detta någon gång. Expressbussens fördelar är förutom att den är snabbare att den ofta är närmast folktom, något som inte kan sägas om buss 200…

200:an har två turer som var aktuella för oss 20.45 och 21.55. Sedan byter den skepnad till nattbuss, något som antingen är nytt för i år eller bara aldrig varit aktuellt för mig. Jag vill minnas att jag sprungit för att hinna med sista bussen från Nice mer än en gång under min intensiva researchperiod förra året. Nåväl. Nattbussen, som bara går torsdag, fredag och lördag, ska enligt tidtabellen passera flygplatsen vid 23.30, 01, 02.30 samt 04.10.

Motvind gör flyget försenat

Förra gången jag tog kvällsflyget passade det perfekt med att rulla ut väskan och sätta sig på 20.45-bussen. Men denna gång var det motvind från Landvetter och flyget landade sent. En person utan incheckat bagage sprang av flyget och hoppades att bussen skulle vara tillräckligt sen för att hon skulle hinna med den.

När vi fått min väska var det lika bra att sätta sig ner och vänta på 21.55-bussen. Jag loggade också in på flygplatsens gratis wifi för att försöka få upp google maps, något som jag inte lyckats med på hela vägen från Landvetter. Norwegians wifi bestämde sig nämligen för en viss censur. Jag kunde läsa om Norwegians flygpriser samt även kolla nyheter på DN men inte använda google, google maps, Facebook eller mejl. Jag försökte hela resan vilket gjorde att jag landade med en mobil med 13% batteri.

Hemliga tågstationen St Augustin

Nice har fyra tågstationer men det är bara två som de berättar om för turister. Det är centralstationen och så en mindre station norr om den som är startpunkt för det smalspåriga kottetåget. De andra två stationerna ligger väster respektive öster om centralstationen och är små obemannade pendeltågstationer för lokaltåget mellan Grasse och Ventimiglia, det vill säga det tåg som går två gånger i timmen fram till midnatt (förutom när det är tågstrejk) och på 20 minuter svischar iväg till Antibes.

Kruxet är bara att hitta tågstationen. Jag har åkt förbi flera gånger och sett flygledartornet ligga retligt nära. Det är bara det att det är ett stort kontorskomplex emellan och där går inte vägarna helt rakt. Jag har många gånger tänkt att jag borde kliva av i St Augustin någon gång och provpromenera mot flygplatsen så att jag lär mig vägen. Jag fick tillfälle att ångra att jag aldrig gjort detta.

Biologen var inte så sugen på en promenad i mörker i jakt på en tågstation som jag hade vaga idéer om åt vilket håll den låg så vi stannade på flygplatsen och inväntade 21.55-bussen. Den kom till slut. Och körde förbi medan complet-skylten retligt blinkade.
”När kommer det en extra-buss?” frågade de svenskar som samlats runt omkring.
”Tyvärr, detta är Frankrike, nästa buss kommer om 95 minuter. Och den kan också köra förbi full” svarade jag som ju varit med om att tre-fyra bussar kört förbi innan en som stannar dyker upp och har som vana att ta mig till ändstatatonen för att vara säker på att få plats på 200-bussen.

Alla var nu överens om att en promenad mot den hemliga tågstationen nog var en bra idé, oavsett hur mycket packning vi hade. Vi tågade därför iväg ett gäng svenskar med mig som reseledare. Första biten var enkel eftersom jag visste exakt hur man skulle ta sig under vägen och dessutom var det faktiskt skyltat. Sedan försvann skyltarna, på en väg pågick vägarbete och den andra vägens utseende stämde inte alls med hur den skulle se ut enligt google maps.

Absolut sista gången jag använder google maps

Visst har jag bloggat om vad som händer när jag följer google maps förut? När vägen till en julfest på landet visat sig vara en allt mindre skogsstig som till slut tagit slut och jag fått backa 500 meter skogsstig i mörker? Eller när de angett att Broby bro (i Täby kommun) ligger vid Slussen. Det här var ett nytt sådant fall. Jag hade på flygplatsen efter viss möda fäst mål-pinnen på en tåghållplats och angett flygplatsen som startpunkt. Men när verkligheten och kartan började skilja sig åt satte jag på datatrafiken (det får kosta vad det kostar) och konstaterade att vi inte alls var längs den vägen överhuvudtaget. Det visade sig efter en del gående att varken flygplatspinnen eller målet var på rätt ställe. Och inget av dem stämde med riktningen jag trodde att tågstationen nog borde vara åt, även om sådant är lite svårt att avgöra när det är för mörkt för att se några landmärken och man står omringad av 20-våningshus.

Ett av höghusen inrymde ett hotell och dit gick jag in och frågade på min bästa frangelska var tågstationen låg. Killen visade mig på en karta och jag blev rätt glad över att tågstationen faktiskt skulle vara åt det håll jag trodde. Jag ska börja lita mer på mitt eget lokalsinne och pensionera google maps tror jag.

Vi travade vidare, rundade Park Phoenix och så småningom kom vi ut vid en bensinstation där jag glatt kunde peka på ett rosa hus i fjärran och säga ”det där är tågstationen”. Frågan är bara hur vi ska ta oss dit upp. Där valde vi fel väg och snurrade ett varv runt ett kvarter i jakt på en gångväg under järnvägsbanken. Men till slut rullade vi in på tågstationen. Vi var vid det laget en decimerad skara, en del hade tappat tilltron till mig som reseledare längs vägen (inte så underligt) men ett trevligt par från Varberg fick ett motionspass medan jag virrade runt i tron att google maps kunde vägen bättre än vad jag kunde.

Gissa om tåget var efterlängtat när det äntligen dök upp (det följde den franska sedan med att vara en kvart retard).

Ändringar sedan ovanstående skrevs (tillägg 2020)

Numera rullar spårvagnen till Nice flygplats och buss 200 har slutat att köra förbi. Dessutom håller St Augustin på och rustas upp till ett riktigt resecentrum. Så istället för att vara en lite sliten halvhemlig plats som är svår att hitta till blir det en knutpunkt för resenärer.

chefstomaten