Norska guttar med mod i barm – Operation tungt vatten

Att verkligheten överträffar dikten är ett känt begrepp bland författare. Alla jag känner som hämtar stoff ur verkligheten till romaner dämpar ner sina erfarenheter innan de hamnar i boken. För annars skulle historien inte bli trovärdig.

Detta var något jag ofta tänkte på när jag läste Operation tungt vatten – sabotaget mot Hitlers atombomb. Vem skulle tro på dessa berättelser om det varit fiktion? Berättelsen om hur en knäskadad Einar Skinnarland haltar ombord ett fartyg som han sedan kapar för att ta sig till Skottland för att strida, skulle absolut platsat i en roman. Sedan vete sjutton om någon författare hade låtit hjälten få ett lika snopet mottagande. Väl framme i Skottland blev Skinnarland omedelbart hemskickad innan någon märkte att han var borta. Han fick en snabbkurs i fallskärmshoppning och blev nedsläppt på Vidda,

Han kom nämligen från området runt kraftstationen Vemork i Rujkan. Den där Norsk Hydro tillverkade tungt vatten som en inte särdeles lönsam biprodukt. I London ville man gärna ha ett par till ögon och öron som kunde hålla koll på den anläggningen. Britterna oroade sig nämligen för tyskarnas stora intresse för “saften” från Vemork.

Stora mängder tungt vatten

Tyska atomforskare ville ha tusentals liter med tungt vatten till sina experiment med uran. Några av dem verkar mest ha ägnat sig åt grundläggande forskning för att skapa en lysande energikälla (samt slippa bli skickade till östfronten), andra var övertygade nazister som drömde om att skapa en superbomb som skulle kunna ge dem världsherravälde. De var alla övertygade om att tungt vatten var väsentligt (de hade räknat fel, grafit hade varit ett bättre val men det var det ingen som visste då).

Norsk Hydro var den enda producenten i världen av tungt vatten. Fiffigt nog hade Nazityskland ockuperat Norge och därmed hade nazisterna tillgång till hela produktionen från Vemork utan att betala. Detta gjorde att Vemork blev ett mål för de allierade.

Attacken mitt under andra världskriget (spoiler-alert)

Många varianter för att förstöra anläggningen var uppe för diskussion. Känner du inte till denna välbekanta historia är det lämpligt att hoppa vidare till nästa rubrik. Till slut föll valet på brittiska specialstyrkor. Deras glidflygplan kraschade och de som överlevde själva kraschen blev infångade, torterade och avrättade.

Till nästa försök valde man ut en mindre grupp norrmän som fått specialträning i Skottland. De skulle få hjälp på plats av samma norrmän som skulle guidat britterna. Efter alla förberedelser så blev själva attacken nästan ett antiklimax. De saboterade tungvattenanläggningen utan att avlossa ett enda skott och försvann sedan spårlöst på skidor rakt in i en snöstorm. Perfekt avslutning på en film.

Tyvärr var succén ganska kortvarig. Tyskarna byggde snabbt upp tungvattendelen igen. Då bombade de allierade kraftstationen. Många civila dog, men själva tungvattendelen blev inte skadad. Nazisterna bestämde sig dock för att anläggningen var för utsatt för sabotage och plockade ner den för flytt till Tyskland. Allt tungt vatten som fanns samlades ihop. Färjan med det tunga vattnet sänktes av delvis samma motståndsmän som genomfört det lyckade sabotaget.

Perfekt väder för att stanna inne med en bra bok. Dessutom känner man verkligen för hjältarna som var ute på fjället i det här vädret.

Attacken mot Vemork perfekt som underlag för en bok

Den här historien är perfekt som underlag för en bok. För det första har vi det överhängande hotet. Vad hade hänt om nazisterna utvecklat en atombomb före amerikanerna? Det kittlar fantasin att en liten grupp motståndsmän spelade en väsentlig del i det världsomspännande krigets riktning. Sedan är historien full med hjältemod, nära-ögat-händelser och umbäranden.

Hjältarna själva tyckte inte att detta var deras viktigaste bidrag till krigsinsatsen utan rankade alla andra insatser högre. Ganska många andra operationen nämns i boken. En hel del av dessa iscensattes av norrmän som likt Skinnarland tagit sig till Skottland på olika sätt.

En icke namngiven gutt rodde över från Norge. Jens-Anton Poulsson fick inte tag i någon båt och skidade till Sverige. Därifrån reste han till Storbritannien via Turkiet, Egypten, Indien och Kanada. Det tog ett halvår men han kom fram.

Tre års arbete ligger bakom boken

Varje detalj som skulle bli dömd som orealistisk i en roman är i Operation tungt vatten försedd med en fotnot. Neal Bascomb underbygger sin text med 50 tättskrivna sidor med fotnötter och referenser. Tre år tog det honom att skriva boken. Han har haft hjälp med researchen i olika arkiv och museer men han har också åkt skidor där boken utspelar sig och intervjuat familjemedlemmar till sina hjältar.

All denna research är både bokens styrka och problem. Den ökar såklart trovärdigheten. Sprängningen av tungvattenfabriken har varit föremål för många böcker och filmer. Mest känd är kanske storfilmen Hjältarna från Telemarken som var mycket löst baserat på händelserna.

Allting är rejält underbyggt med källor.

Många norska motståndsmän

Här får vi istället den sanna versionen samt träffa de äkta människorna. Vi får reda på vad de grälade om när de gömde sig i olika stugor uppe på fjället. Vi får följa med svältande män på renjakt – deras enda källa till mat under vintermånaderna på fjället. Vi följer deras kval över att civila norrman fick sätta livet till när de sänkte färjan Hydro som var lastad med tungt vatten på väg till Nazityskland. Det är också ett rejält inslag av oväder.

Kruxet är att de är så himla många både stormar och människor att de blir en smula tungt att hålla isär allihop. Hade det varit en roman skulle antalet personer ha bantats en smula. Och kanske skulle de fått lite mer olika namn. I varje fall hade jag svårt att hålla isär Knut Haugland (som efter kriget bland annat följde med som radiooperatör på Kon-Tiki-expeditionen) och Knut Haukelid (som var tvillingbror till en filmstjärna).

I en roman hade också en av de stora hjältarna fått en mer hjältemodig död. Jag retade mig också en smula på alla rykten som de lyckas höra, trots att de gömmer sig utan kontakt med omgivningen.

Rekommenderar Operation tungt vatten

Summa summarum så rekommenderar jag boken. Den är spännande och det är nyttigt med en påminnelse om hur livet var för människor i vårt grannland för inte så länge sedan. Jag har lämnat boken vidare till Kocken med uppmaningen att han nog kommer att gilla den. Detta var nämligen en av de böcker jag handlat som julklappsböcker.

Jag ska också nämna att i boken dyker general Nikolaus von Falkenhorst upp. Han som erövrade Norge bland annat med hjälp av en gammal Baedeker-reseguide. Historien om hur hans självbiografi blev upptäckt har jag skrivit om tidigare.

chefstomaten
Latest posts by chefstomaten (see all)