Picknick med porträttfoto i Antibes

Idag ska jag ta er med tillbaka till min sista kväll i Antibes i somras. Till en pick-nick på den lilla steniga biten mellan de stora sandstränderna Plage de Salis och Plage du Ponteil. Jag och Charlotte Klippmark begav oss dit för att invänta det rätta ljuset. Det var sista chansen att fixa ett porträttfoto i rätt miljö till Mitt Provence. Väntetiden fördrev vi med att prova vin och äta godsaker.

antibes-picknick-strand-10

Stranden är fransmännens vardagsrum

Ljumma sommarkvällar är varenda strand längs franska Rivieran full med pick-nickande, partajande och mysande människor. Nästan varje kväll ser jag något gäng som tagit med sig bord och dukar upp en rejäl festmåltid. Ibland är även dieselaggregat, kylbox och musikanläggning med.

antibes-picknick-strand-7104

Pick-nick på stranden är billigt, man bestämmer menyn helt själv och utsikten är fantastisk. Alla delar var något jag uppskattade extra mycket efter en lång sommar med många restaurangprovningar till Mitt Provence (jag har just bokfört det sista av flera centimeter med restaurangkvitton). Den här kvällen var det Charlottes tur att fixa skaffningen och hon hade bullat upp med goda ostar. Getosten med torkade aprikoser var helt fantastisk. Till detta jämförde vi två olika producenter från Cairanne.

antibes-picknick-strand-7098

Riktiga vinglas gör vinet godare och bor man så nära stranden som vi gör finns det ingen anledning att inte ta med riktiga glas. Vid detta tillfälle hade även Charlotte plockat med snygga skålar. Vi hade övat lite på uppläggning och fotografering av pick-nick tidigare så vi hade lite kläm på hur det inte skulle se ut. På bilden har även Ella stoppat fram nosen. Hon är ett givet centrum för pick-nicken.

antibes-picknick-strand-59

Kvällsljus är fattigmans fotostudio

Jag har blivit kinkig när det gäller porträttfoto efter mina träffar med Johan Gustavsson och hans ständigt ökande samling av skärmar, blixtar och ljusboxar. Tyvärr var han i Sverige och inte i Frankrike och jag ville ha en bild tagen på plats till Mitt Provence.

Jag hade försökt flera selfies under mina researchresor och även bett olika ressällskap om hjälp. Men aldrig blivit nöjd med resultatet. På varenda bild såg jag ut som om jag jobbat dygnet runt och inte sett en hårborste på en månad (en förvisso tämligen sann bild, men kanske inte den jag vill ha i tryck).

kristina-svensson-foto-c-klippmark-9658

Har man inte tillgång till en fotograf med egen ljussättning får man utnyttja det så kallade naturliga ljuset. Precis före soluppgången respektive solnedgången finns det en kort period med ett mjukt snällt ljus som trollar bort en del av jobbrynkorna.

Under viss tidspress blev en massa bilder knäppta. De allra flesta slängde jag direkt då fokus låg någon helt annan stans än på mig. Några rök för att bakgrunden var fel eller för att jag lyckats ta på mig någon konstig min.

Glad över responsen på bilden

Egentligen blev jag inte nöjd med någon bild men var tvungen att välja en för att manuset skulle kunna gå iväg på sättning. Jag la upp den valda bilden på Instagram igår och är glad och tacksam över alla glada tillrop.

(Edit: Proffsfotograf påpekar att orsaken till att man använder studioljus är för att reflekterande hav med solljus är så svårplanerat och därmed lyxigt. Sant förstås.)