Rösjön istället för Roslagsleden

hundprom-0813

Strålande solsken och trilskandes nät = lika bra att ta kameran och hunden i varsin hand och gå ut?

hundprom-0815

Min plan var att gå norrut på Roslagsleden så långt jag orkade och spana efter runstenar. Men först skulle jag gena lite så jag slapp gå exakt samma väg som jag cyklade så många gånger i höstas.

hundprom-0816

Gena, det kan ju bara sluta på ett sätt. Stigarna var helt enkelt inte ett dugg samarbetsvilliga utan slingrade fram och åter, mestadels åt fel håll. När Hårfagre ringde och frågade om jag ville ha lunch svarade jag först nej tack, jag är långt bort. Tills jag skymtade något blått mellan träden och insåg att jag kommit på Sjöslingan. Jag var inte alls halvvägs till Vallentuna utan tio minuter från Hårfagre.

hundprom-0817

Det blev inga runstenar men det blev en väldigt trevlig lunch vid Rösjön med Hårfagre & kids.

hundprom-09556

Det var ganska stela ben som efter fyra timmar stolpade in genom dörren igen. Nu är både nätet och jag lika sega. Bara den gamla jycken är (oförskämt) pigg. Jag lånar en kommentar från fikakompis, en utav oss har kondis och en av oss går på kondis :-). Och med dessa rader avrundar jag inlägg 34/100 i #blogg100. Jag försöker inte på något sätt påstå att denna text har något större allmänintresse men läs förra meningen om seghet. Man tycker att hjärnan skulle vara superpigg av all friskluft men den verkar lika seg som benen. Och förresten så tycker jag bilden av mig med hunden i knät är väldigt söt.