Roslagsleden i försommarskrud igen
Den enda skillnaden på helgens vandring längs en bit av Roslagsleden jämfört med nästan samma promenad för fyra år sedan, är att jag inte hade någon hund som sällskap den här gången. Istället hade jag storkameran i näven. Det beror delvis på att bilderna alltid blir bättre med storkamera än mobil, men mest på att jag under min förra promenad bland ekarna vid Hagby upptäckte att mobilen inte fixat senaste uppdateringen av Android. Mobilkameran är URKASS numera. Och jag är JÄTTESUR.
En annan skillnad var att det inte var så varmt som den junidag för fyra år sedan när jycken tyckte att jag var knäpp som släpade ut honom. Det var precis lagom varmt för att ut och gå. Solen sken fint när jag kom ut ur den mörka skogen vid de öppna fälten runt Hagby. Jag hoppade över att hälsa på ”min” ek utan valde stigen runslingan.
Roslagsleden från Hagby till Karby
Det var vid Hagby hästgård jag anslöt till Roslagsleden. Inte en enda bilist verkar veta om att en stump av Hagbyvägen är vandringsled. Att gå den korta biten på Hagbyvägen kändes som att flörta med döden. Trots att det var söndag eftermiddag och jag har för mig att det är 40 där så körde alla bilar som vildar.
Det var därför med lätta steg jag hoppade ner i kohagen vid Vallentunasjön. Hellre kor någonstans i krokarna, än blådårar bakom ratten trettio centimeter från mina ben. Biten längs Vallentunasjön kunde jag njuta av mer denna gång än vid förra besöket för korna höll sig beskedligt en bra bit från stigen och låg dessutom och idisslade.
Korna fångade jag på bild strax nedanför Såstaholm. Jag var faktiskt där på konferens i höstas och har tänkt att jag skulle skriva en rad om det men inte hunnit. Stället har en spännande historia som tidigare vilohem för skådespelare. Det är något man använt sig av i inredningen.
Såvitt jag minns var middagen riktigt bra med viner som passade till maten. Jag minns också att jag hade en olycka under lunchen. Skulle lägga ner besticken i tallriken som var såsig av köttfärssås men tappade dem. Splatter! Så var hela den ljusgrå ylletröjan nedstänkt. Och jag hade inget ombyte med mig. Men just då var Frankrikeresenärerna hemma så jag ringde ett samtal hem och 20 minuter senare levererades en ren tröja ute på den snygga uppfarten. Mycket tacksam över denna service!
Tacksam blev jag också när jag såg en buss vid hållplats Karby gård och slapp hänga på busshållplatsen i en halvtimme och vänta på regnet. Caféet på Karby hade hunnit stänga innan jag kom dit så jag kunde inte ta en välförtjänt fika och vänta ut en buss där. Det var lite dålig planering från min sida att komma iväg så sent att caféet hade hunnit stänga men jag skulle bara… innan jag kom iväg.
Från början var min plan att starta vid Karby och följa Roslagsleden norrut för att utforska nya stigar, men efter att ha konsulterat kollektivtrafiken så sköt jag upp den idén till någon helg med mer tid.
Nästa gång ska jag ta med en vattentät påse till kameran så slipper jag halvspringa till bussen av rädsla för att den ska bli dränkt. Jag hade en påse som klarar lite regn, och en anorak som för tjugofem år sedan stod emot regn rätt bra men det var då det. Jag fick nämligen väldigt bråttom när svarta regnmoln tornade upp sig vid Vallentunasjön. Men jag klarade mig denna gång.
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
2 svar på ”Roslagsleden i försommarskrud igen”