Runsten på Prästgatan i Stockholm

Jag har tappat räkningen på antalet författarluncher jag ätit på Vapiano i Gamla stan, men det har blivit en trevlig tradition. Senaste besöket var i förra veckan. Eftersom jag just då inte hade något tokakut som jag var tvungen att stressa vidare till passade jag på och tog en liten promenad upp genom gamla stan, förbi slottet och Kungsträdgården till Östermalmstorg där jag fick chansen att skåda den stora snackisen i Stockholm, de stillastående rulltrapporna.#Prästgatan i #gamlastan i #Stockholm. Precis där jag stod när jag tog den här bilden finns en runsten inmurad i väggen.

Prästgatan är en av dessa smala gränder som gör sig så bra på bild. Den ligger högt upp nära Stortorget och tillhör de äldsta delarna. Carl Larsson är född här.

Runsten U53

Det som särskilt fångade mitt öga var den runsten som är inmurad i ett hus på hörnet mellan Kåkbrinken och Prästgatan. Bredvid står en gammal järnpelare på sniskan. Husorganet Wikipedia rapporterar att det är ett kanonrör som satts där för att skydda runstenen. En typ av stötdämpare.

Runstenen, som har numret U53, är rest av Torsten och Frögunn efter sin son. Det känns alltid sorgligare när någon rest en sten efter ett barn än efter en förälder även om det är tusen år sedan.

Ingen vet var stenen stod från början och när den murades in huset vilket i sig kittlar fantasin. När började man se runstenar som “vanliga stenar” som var ok att nalla som byggnadsmaterial?

Det här med att återanvända gamla stenar är en sed som inte bara förekommer här uppe i norden, jag ska se om jag inte kan gräva fram några exempel från franska Rivieran till en annan dag.

Tills dess kanske det är en idé att kolla in dokumentären Vikingakvinnor på svt?

Runsten

Inlägg 12/100 i #blogg100