Säregna sanddyner i Vesslunda, Falkenberg

Gårdagen fick ett hastigt lyft när jag lämnade alla krånglande webbsajts-plugins-haverier och for söderut. Min fotokompis frågade om jag ville följa med på kvällsutflykt till Vesslunda naturreservat söder om Falkenberg. Om jag ville! Kameran och stativet var framme i ett nafs. Stativet blev nu aldrig uppackat men jag bar i alla fall runt på det, vilket räknas det också.

Min fotokompis plockade däremot fram sitt. Det är han som tagit bilden på mig när jag samlar sand i skorna.

Vesslunda inom räckhåll från Göteborg

Vesslunda ligger en dryg timme med bil från Göteborg – kortare än vad många människor lägger på att pendla till jobbet daglingen. Därför räknar jag in Vesslunda i utflyktstips runt Göteborg, en tagg som kanske blir något mer i framtiden (jag är ju förtjust i att hitta på nya bokidéer :-)).

Vi körde av motorvägen söder om Falkenberg, vid laxbutiken och höll mot Boberg. Där finns för övrigt en kraftstation värd ett foto eller två.

Vi passerade en annan naturreservatsskylt som pekade mot Grimsholmen innan vi såg en mot Vesslunda. Efter att ha kört en stund på en liten väg bland fält och skogar svängde vi av mot Långasand. Det var ytterligare bit på en grusväg innan vi kom ner till en liten parkering i en tallskog. Där fanns karta och en hyfsat fräsch mulltoa.

Sanddyner, tallar och strand

Attraktionerna i Vesslunda är från havet räknat.

  1. Den långgrunda stranden med sandbankar, Suseåns mynning som möter havet och de steniga klipporna Garnbjär och Boabjär.
  2. Bakom dem höjer sig sanddyner beväxta med gråblå strandråg. Det finns också en märklig sanddyn som går åt fel håll, det vill säga den är inte en vall bakom stranden utan den vänder kortsidan mot havet.
  3. Bakom de rättvända sanddynerna finns en fukthed med en del hål i.
  4. Tallskogen! Tallarna är ditplanterade för att binda sanden så att den inte blåste in i åkermarken. Idag är tallskogen som en vägg. Först är det hedmark och plötsligt reser sig de knotiga stammarna. På håll ser det ut som att ljuset försvinner men när man går in i tallskogen så skapar kvällssolen fantastiska effekter.

Jag ska visa ett urval bilder på dessa fenomen.

Först de läckra sandbankarna som fastnade på otaliga bilder. De blev nämligen snyggare och snyggare ju senare kvällen led. Dels blev det mer ebb så att fler syntes och dels blev det kvällsljus.

Sådär folktomt var det i princip hela kvällen. Vi såg några personer här och där men vi undrade mer än en gång var alla var, det var ändå en vacker lördagskväll efter skolavslutningen. Alla kan väl inte ha suttit hemma och tittat på fotbolls-EM?

Övergången mellan den sandiga heden och tallskog är som en vägg. Tallarna ser ut som om de växer upp som en armé ur sanden. De första visar spår av att ta emot anfallet från elementen. De hukar sig och lutar sig bakåt mot sina kollegor.

Tallstammar i motljus. De kan vara min favoritbild från kvällen. I hård konkurrens med denna med olika mönster.

chefstomaten

Last updated on november 14th, 2020 at 12:50 e m