Snyggaste boken: Janus fjärde ansikte

janus-0647

Janus fjärde ansikte är den snyggaste bok jag har sett på en lång lång tid. Redan när min kollega Helena Trotzenfeldt visade det första utkastet till bokomslaget sa jag WOW! Kontrasten mellan den svarta bakgrunden och det vita huvudet är inte bara läcker, bilden funkar både som en liten ikon i en webbshop och på den tryckta boken. När jag håller den elegant matta boken i handen är det tydligt att det svarta inte är jämnt svart utan innehåller en bild av Notre Dame de Paris och datorkod – bilder som anspelar på innehållet.

Det gedigna hantverket fortsätter under skyddsomslaget där det gömmer sig en svart bok med silverbokstäver. Boken ligger perfekt i handen, är lagom tung och typsnittet är behagligt att läsa. Kort sagt en mycket väl utgiven bok – något jag stort värde på.

janus-0650

Terrorister försöker komma åt personlig information

Helena Trotzenfeldt har ett förflutet som forskare inom personlig integritet och har även skrivit en faktabok i ämnet. Detta är ett område där kunskapsnivån bland folk i allmänhet varierar. Jag minns en debatt i ett forum för några månader sedan där Helena försökte anföra lite sunt förnuft på temat personlig integritet men där övriga debattörer tolkade det som att hon istället försökte begränsa deras yttrandefrihet. De missade poängen.

Att använda romanformen för att föra ut en tes, öka medvetenhet i något ämne eller som debattinlägg är populärt. Medan läsaren konsumerar en deckare får hen en och annan tankeställare. I Janus handlar dessa tankeställare om vad vi lämnar för information om oss själva och vem som kan använda den.

Janus fjärde ansikte skrev Helena i början av 2000-talet men frågorna är nästan hetare idag. Det som var futuristiskt då, att personer kunde använda en handhållen pryl för att hitta sevärdheter eller andra användare i en okänd stad är precis det vi gör idag med olika lokaliserings-appar. Jag tycker att det kan vara kul samla poäng och få specialerbjudanden om jag checkar in på olika platser – så länge det är självvalt. Men när jag läste Janus kom jag osökt att tänka på när Jocke Jardenberg rasade över att Apple honom ovetandes sparat alla hans positioner när han rest runt i Egypten 2010 och trodde att han varit noga med att inte uppge exakt vem och vilka han träffade. I fel händer kunde hans positionslogg varit förödande.

Bokens Janus är ett datorprogram som har i uppgift att hindra att sådan data lagras men terrorister installerar en trojan i systemet för att komma åt användarnas uppgifter. Terroristerna förstår att det finns ett värde i att ha stora mängder uppgifter om var människor varit och gjort. Det är lite typiskt faktiskt att de som kläcker idén till Janus i början hade svårt att hitta någon som var villig att satsa pengar på att utveckla programmet…

janus-0652

Utspelar sig i Värmland och Paris

Precis som Helenas roman Ferrum utspelar sig Janus fjärde ansikte delvis i Värmland, närmare bestämt i Karlstad och precis som i Ferrum är det snabba kast mellan olika parallella handlingar även om de i denna bok alla sker i samma tidsepok. Just vad gäller tidsepok finns en smärre detalj som jag tycker är lite synd men som tur var är rätt lätt att ignorera. Alla kapitel börjar med ett datum och där står 2013 fast för mig är läsandet en tidsresa tillbaka till tiden runt millenniumskiftet. Men detta är som sagt rätt lätt att ignorera. Bättre att glädjas åt att huvudpersonen Sofia som är projektledare för Janus är just en Sofia och inte en Simon eller Sebastian.

Sofia arbetar i Karlstad men ger sig av till Paris i jakt på terroristerna. Notre Dame som skymtar på på bokomslaget är scenen för den spännande upplösningen. Slutet är oväntat (och gjorde mig inte helt nöjd :-)).

Bokomslaget är gjort av Martin Maisey-Sjöberg, boken tryckt av mcm i Tallin och har världspremiär i Karlstad den här helgen.