Sagolik chokladbrulé på The Rover

Gå till en pub för efterrättens skull – är inte det aningen bakvänt? Jo kanske lite men nu var det ju snarast nostalgiska skäl som fick mig att återbesöka The Rover senast jag var på hemmaplan. Det och så för att träffa Biologen. En gång i tiden var vi stammisar. Vi gick inte alltid dit ihop utan jag var lika flitig i andra konstellationer och det finns knappast någon vän, kompis, släkting, date eller affärsbekant som jag inte dragit med till The Rover mitt på andra Långgatan i Göteborg.

Jag gick dit för att ölen var god, atmosfären mysig och personalen trevlig. Sedan dess har killarna öppnat Ölrepubliken och byggt ut The Rover så att det är dubbelt så stort. Bara damtoaletten var sig lik från mitt senaste besök. Vad tyckte jag då om mitt besök på The Rover förutom att det var otroligt roligt att vara tillbaka?

Köket har alltid varit bra tycker jag men nu var det kanske snäppet bättre än det var förr (även om jag lite grann saknar nachotallriken jag alltid åt efter fredagsboxercisen). Det var egentligen bara ölutbudet som jag har något att anföra emot. Det var på intet sätt dåligt men jag upplever att den tidigare inriktningen mot svenska mikrobryggerier var borta. Det har poppat upp flera nya bryggerier i närområdet de senaste åren som jag såg fram emot att provsmaka men av dem såg jag inte så mycket av.

Till viss del kan känslan av att ölutbudet minskat när antalet kranar faktiskt ökat bero på öltrender. Jag gillar ale. När jag var stammis på The Rover var öltrenden humliga IPA (en del så humliga att en sked skulle kunna stå för sig själv i ölglaset). Nu när varenda svensk dricker IPA har ölnördarna flyttat vidare till stout. Sådana verkade det finnas ett bra urval av.

Nu gick det ingen nöd på mig. Jag drack en Ocean Västkust (IPA/APA), en CP-öl och så delade vi på en ingefärsöl som vi fick av bartendern för att prova om den passade till ingefärssorben. Det gjorde den. Detta var egentligen fullt tillräckligt och jag travade glatt hemåt ungefär när kvällsrusningen började men det fanns helt enkelt inte någon mer öl som lockade.

Till varmrätt åt jag rosastekt ankbröst, konfiterat anklår, savoykål, rostade kastanjer och apelsinsås och till efterrätt delade vi på två stycken. 

Till höger äpple- och pumpapaj med kanelparfait och saltrostade pumpakärnor. Till vänster den sagolika chokladcremebrulé med ingefärssorbet i chokladkorg. Den är värd ett besök.