Sommarkväll i Vilnius, huvudstad i Litauen
Kuriska näset eller Vilnius, Vilnius eller kuriska näset? När vi satte oss i bilen hade vi fortfarande inte bestämt oss vilken av Litauens två topp-sevärdheter vi skulle prioritera. Flera av de bloggar jag läst säger att man får inte missa Kuriska näset. Att fortsätta längs kusten lockade på ett sätt och kuriska näset (curonian spit) verkar hur fräckt som helst. En flera mil lång sanddyn som på sina ställen är extremt smal. Men. Det går inte att köra in i Polen från kuriska näset utan att hamna i den ryska enklaven Kalingrad och det hade vi ingen som helst lust med.
Så vi styrde mot Vilnius. I varje fall så småningom. Vi var ute och valsade runt lite i Lettland först och kom inte in i Litauen förrän fram på eftermiddagen. Medan M körde letade jag hotell. Vilnius ska enligt uppgift vara ungefär halva priset jämfört med Stockholm och M tycker att trestjärnigt duger långt. Men när jag läser recensioner som att det frukosten är dålig, att det inte går att öppna fönster eller att det är språkförbistring så blir jag lite anti. Till slut valde jag återigen ett som låg en aning utanför gamla stan, men från det håll vi skulle komma in. Fyrstjärnigt och mer affärsresenär än charm. Bokade på hotellets sajt.
Congress hotell lite bedagat men bra service
Att hitta till hotellet i Vilnius var nästan en upprepning av våra äventyr i Riga ett dygn tidigare. Den ena GPS:n fick spunk, den andra skickade oss på utflykt. Men till slut fick vi checkat in på Congress och låst in bilen bakom en grind. Valet av hotell baserades på: vilka har ledigt och har nöjda gäster. Det visade sig att hotellet låg mitt emot Operan och inte alls speciellt långt från ära och redlighet.
Sängarna var inte lika sömnvänliga som de i Riga. Mamma fick enda nattygsbord medan jag fick en halv stickkontakt. Nåväl, vi sov i varje fall sex-sju timmar innan vi gav oss på frukostbuffén. Efter en crêpe med ost och skinka samt en ugnsbakad tomat var jag rätt mätt. Jag gjorde också ett försök med en av de litauiska ostarna men den kräver nog lite övning. Det bästa med hotellet var personalen. Det verkar vara obligatoriskt att minst en skulle stå i entrén och välkomna alla gäster.
Sommarkväll i Vilnius
Den unga kille som sommarjobbade som piccolo på hotellet var extremt hjälpsam och gav oss ett guideförslag runt hela staden. Vi har vid det här laget lagt ner Lonely Planet. Nu när man kan googla med samma surfpott som hemma är tryckta versioner av Trip Advisor värdelösa. En guidebok behöver ha något mer. Vi skulle exempelvis varit mer behjälpta av lite information om vilka vägar vi borde köra, än listor på vilka barer som är bögvänliga. Boken riktar sig till en annan målgrupp men det var den enda vi fick tag i.
Hur som helst. Vilnius. Det finns massor av kyrkor och alla städer är fina en ljummen sommarkväll i kvällsljus. När vi körde in i staden tyckte vi att vi kände en omisskännlig doft av kommunistiskt betong uppblandade med moderna skyskrapor. En del av trådbussarna skulle passa in i vilken kalla kriget-rulle som helst. Hansastaden Tallinn kändes ljusår långt borta.
Vårt intryck av staden förbättrades rejält när vi sprang på Draft & Craft på gågatan. Det är en pub med eget microbryggeri. Deras veteöl satt som en smäck och det var inget fel på APA:n heller. När vi vandrade vidare kom en svärm med luftballonger och motorglidare farande. Vi bestämde att Vilnius är en förträfflig stad.
Vi vandrade vidare enligt instruktionerna från piccolon, nedtecknade på en reklamkarta. Vi gick förbi torn, palats, park och torg av olika slag. Vi gick också förbi den litterära gatan med olika konstnärsalster. Vet ej om det är våra strövtåg men det känns som om Vilnius lockar ett helt annat klientel än Riga och Tallinn. Vi drog upp medelåldern i de delar av Vilnius vi rörde oss. På gatorna såg vi studenter med pizzakartonger under armen och runt omkring oss talades brittisk engelska snarare än ryska.
Det var också billigt. En pint på bryggeripuben kostade €2.80, att jämföra med €4 som vi betalade i centrala Riga. Jag slutade också efter en stund att räkna antalet hamburgerställen. En kedja annonserar om €2.49 för en burgare.
Udda middag
När vi började bli trötta i fötterna slog vi oss ner på en uteservering. Det visade sig att de var extremt långsamma med att servera mat men väldigt vänliga. Jag valde litauisk ravioli och M pannkakor med jordgubbsås vilket var listat som varmrätt. Medan vi väntade på dem började det blåsa upp så vi bytte plats och lyckades i den processen välta ut ölen. Det gjorde inte så mycket för den var inte alls lika god som ölen på bryggeripuben. Raviolin liknade dumplings och kesopannkakorna plättar så vi delade först på den ena rätten och sedan på den andra.
Fler tips i Vilnius
Min författarkollega Stefan Nicolaisen kom med dessa förslag i Vilnius.
Uzupis är t.ex en ’fristat’ med glimten i ögat. När man frigjorde sig från Ryssland så rev man Leninstatyn och ersatte den med en staty av Lennon.
Det finns en gata där fristatens konstitution är uppsatt på en 30-tal språk. Punkt 12 är, om jag minns rätt; en katt har rätt att vara en katt.
Runt hörnet och cirka 200 meter uppför backen ligger puben Snekutis som rekommenderas!
Vid Neris på den södra sidan nära gångbron över floden ligger Alaus Namai, en hårdrocksbar som är väldigt trevlig, dessutom spelas musiken så lågt att man kan sitta och prata…
Han postade också en bild på blinier med kokt grisöra vilket han påstod var gott.
Totalt sett så överraskade Vilnius oss positivt. Det är helt klart ett ställe där jag skulle kunna tänka mig att återvända. Jag vill se staden uppifrån tornet eller från en luftballong.
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
- I Bilbao äter man pintxos - onsdag 24 januari 2024
2 svar på ”Sommarkväll i Vilnius, huvudstad i Litauen”