Tårtbak

Jag fyllde år för ett tag sedan och eftersom jag hävdar att man aldrig blir för gammal för tårta, en åsikt jag är rätt så ensam om, så fick jag minsann baka min egen tårta. Det gör mig egentligen ingenting för då kan man se till att man får en god tårta.

Det gör man genom att undvika alla läskiga ingredienser och ösa på med de goda – eller? En tårta inleds oftast med en botten. Godast är egentligen en knäckbotten men jag var lite bekväm av mig. Jag gick därför ut lite löst med att baka en pepparkaksbotten. Det var lätt gjort eftersom jag hade färdig peppakaksdeg i kylskåpet.  Därefter var det dags att börja klura på olika lager. 

 Började veva på något som visade sig bli en citronfromage innan det var färdigt. So far so good.

Frukt och bär-delarna är mina favoriter på alla tårtor och vi hade rätt mycket äpplen hemma. Glögg- och ingefärstkokta äppelbitar kändes säsongsbetonat. Dessa täcktes sedan nätt och jämt med ett lager vaniljpannacotta.

Tårtan hade fortfarande potential men pannacotta-lagret tog lång tid på sig att stelna. Så lång tid att jag till slut gav upp. La på blåbären och hällde på det sista lagret, en vit glögg-gele. Så här snyggt såg det ut då.

Vad himla nöjd och glad. Mindre nöjd var jag vid halv ett på natten när jag tog mig en titt på tårtan före sänggång. Gelen var inte alls någon gele utan snarare glöggplask. Istället för att stelna snyggt och hålla blåbären på plats hade den runnit rakt igenom, soppat till pannacottan, soggat till peppparkaksbotten och kletat ner halva skafferiet.

Här skulle det (ifall jag hade bemästrat WP bättre) suttit en tredje bild. På själva födelsedagsfrukostfikat. En helt annan tårta. Fick snabbt baka en ny…