Världens svåraste fotoobjekt?

Svart labrador i full fart i mörk skog – finns det något svårare fotoobjekt? Inte som jag kan komma på i varje fall. Jag har haft det stora nöjet att träffa två fina kolsvarta jaktlabradorer de senaste veckorna. Givetvis kan jag inte träffa en fin hund utan att försöka fota den. Men oavsett hur lydiga Stella respektive Lakrits än är (och de är fina hundar båda två) så när de sprang i full karriär så hängde jag och kameran helt enkelt inte med. Jag har helsuddiga bilder, jag har bilder där bakdelen av hunden är skarp istället för huvudet och jag har bilder med halva hundar. Och så har jag några som faktiskt inte är så himla illa. I varje fall inte om man nöjer sig med webbstorlek och inte tittar för noga.

Lakrits i Vadajökullar

Mina lärdomar från de här två fotosessionerna.

1) Satsa på bilder framifrån. Det ger någorlunda chans att kamera och objektiv hinner med att fokusera (även om jag oftare får skärpan på rumpan än huvudet, oavsett om jag hade one shot, Al focus eller Al focus).

2) Ha ett snabbt minneskort. Det hade inte jag vilket drog ner takten jag kunde fotografera i.

3) Fokusera på äpplet/grenen/dummyn/tungan – vad som helst som inte är svart. Det är större chans att autofokusen fattar att det är en hund.

4) Var inte för ivrig och fota upp hela minneskortet i början, vänta tills hunden blivit aningen tröttare och slagit ner tempot en aning.

5) Solen i ryggen och fri väg för hunden att springa solbelyst till kameraskötaren. Fri väg betyder alltså avsaknad av träd, buskar och högt gräs. I varje fall om man nu vill försöka att få hunden i fokus.

Är det någon som har mer träning av att fota svarta labradorer som vill komma med fler tips?

Fler bilder på Lakrits finns på han och hans brorsas blogg.