Att skriva en bok är lätt – det är sedan man stångar sig blodig

Att skriva en bok är plättlätt. Det är bara att skriva. Fingrarna på tangentbordet, kaffekoppen påfylld och så ösa ut ord. Hur enkelt som helst så länge man vet vad sjutton det är man försöker uppnå med texten och vart boken är på väg. Saknar man riktning så vimsar man mest omkring. Det går att stånga sig blodig för mindre.

Statusrapport Strövtåg runt Antibes

Ett par konferenser, en vandringsresa och en massa betalt webbjobb inom medicinteknik har kommit emellan mig och manuset till Strövtåg runt Antibes. Vilket var vad jag hade tänkt att jag skulle jobba med under hösten.

Imorse plockade jag i alla fall fram manuset igen och jag känner mig ungefär som jag blivit stångad av något väldigt stort djur. (Statyn på bilden är från årets utställning i Antibes för övrigt).

Jag hade en plan när jag skrev manuset. Det är bara det att idag tycker jag att den var väl yvig (förutom överambitiös). Jag är fortfarande överambitiös men jag vill ha en tydligare riktning. Egentligen är det ”bara” inledning och avslutning i respektive avsnitt jag bekymrar mig över.

Dessutom behöver jag se över om det finns luckor. Jag har plockat bort en hel del text och flyttat till andra projekt. Exempelvis snodde jag ett stort sjok och la i Mitt Nice för jag hade bråttom när jag skulle skriva den boken.

Nähä, så här blir inte boken klar. Jag får helt enkelt lägga den lite åt sidan en stund medan jag tar tag i annat och hoppas att en lösning uppenbarar sig över diskmaskinen eller på tunnelbanan på väg till möte.

chefstomaten