Bland solur och smala gränder i Coaraze

– Vart ska vi åka?
– Jag vet inte, vad vill du se?
– Säg bara vart jag ska köra.
– En av dem är plus beaux villages de France – den tar vi!

Hela tolv villages perchés jag inte besökt tidigare = inte helt lätt att välja. Valet föll på Coaraze. När GPS:n var programmerad böjde jag mig ner efter den gröna bibeln för att läsa på om vårt resmål. Fanns inte. Norr om Nice dit vi var på väg var enligt Guide Michelin helt vitt område. Efter ett besök i Coaraze tycker jag det är dags att sätta det på kartan.

Coaraze i korthet

  • 25 km norr om Nice (ca en timme från Antibes)
  • Village perché 650 meter över havet
  • Bred och oslingrig väg dit
  • Total avsaknad av tingel-tangelförsäljare
  • Lantligt beläget bland olivlundar
  • Trevlig tabac med gott kaffe och toalett
  • Rekord i överbyggda gränder (av de platser jag besökt)
  • Elva solur
  • Ännu fler katter
  • Mer Renault 4 än Lamborghini
  • Ett blått kapell.
  • Ödla som stadsvapen.

Det jag uppskattade särskilt med Coaraze är att det ligger tillräckligt långt bort från allfartsvägarna för att jag skulle slippa kryssa mellan “foto ej tillåtet”-gallerier, lavendelbuntar och vykortsställ men ändå tillräckligt bebott för att det skulle gå att få en kaffe och handla sig en baguette. Att vi gjorde ledighetskommittén sällskap i baren berodde mest på att vi var kissnödiga (men inte kissnödiga att vi använde den offentliga toaletten). Baren drevs av samma kvinna som sålde mig pizzaslice i bageriet en stund tidigare (€1, klart prisvärd). Hon hade också hand om byns lilla affär. Damernas låg nämligen bakom charkdisken. Om herrarnas i ledighetskommitén behövde lätta sig efter absintdrickandet så låg deras precis vid bardisken. I andra änden av bardisken låg hunden som efter att ha följt oss runt i Coaraze rullade ihop sig där.

Coaraze mitt i lantlig idyll

Vi följde en skylt mot campagne en bit. En milt sagt urusel stig ledde ner mellan murar och staketomgärdade olivlundar. En hönsgård. Ett par personer som skördade oliver. Lantlig idyll så det förslår.

Smala sneda gränder åt alla håll och kanter

Enligt broschyren skulle man absolut inte missa det blå kapellet (m blå fresker från 1960-talet), Saint-Sébastiens kapell (med fresker från 1500-talet) och kyrkan. Nähä, men jag tycker alla kyrkor ser likadana ut och kakobjektivet (aka kyrkobjektivet) var inte med.

När jag åker till en village perché så vill jag gå ALLA gränder. Jag vill testa vilka trappor som leder till någons källare och vilka som osannolikt nog är vägar till nya gränder (trappan till höger var en sådan). Oftast går jag två varv, ett med teleobjektivet (fotar katter och staket) och sedan ett varv med vidvinkeln när jag fångar sneda hus (som har en tendens att bli ännu snedare på bild).

I Coaraze försökte jag särskilt fånga hur många av gränderna som var överbyggda. Det kändes som man gick i den ena mörka tunneln efter den andra. På oväntade ställen fanns öppningar till ännu nya gränder.

Elva solur

Trots mina försök så är jag övertygad om att jag missade ett stort antal gränder. Men jag fick nog med alla elva soluren på bild. Den här är målad av Jean Cocteau har fått med ödlor vilket är ortens vapen.

Totalt sätt toknöjd med vår utflykt. Det enda abret var att vi fick köra samma väg hem. Alla alternativ innebar lååånga omvägar. Det känns rätt bra om man skriver på en bok om franska Rivieran att ha en till okänd pärla att tipsa om.

chefstomaten