Boktips: Marseille – från kriminell till kulturell

marseillie-kriminell-kulturell

Det är en fröjd att läsa en bok av en skribent som kan sitt yrke. Vilket Johan Tell, tidigare krönikör på resemagasinet Vagabond, kan. Jag har just läst hans Marseille – från kriminell till kulturell och kan varmt rekommendera den.

Som bok är Marseille – från kriminell till kulturell lite konstig, texten håller bitvis sträckläsningskvalitet men är utgiven i halvstort mjukband med flikar som en budgetpresentbok. Vissa kapitel känns som tematiska reportage och så avslutas de med restips. Boken är varken fågel eller fisk utan mitt emellan. Men om man struntar i detta, vilket typ alla läsare som inte själva ägnar sig åt att fundera på band, röd tråd och genre gör, så är boken utmärkt.

Marseille

Marseille är Frankrikes näst största stad och en av de äldsta i “mitt” område. Staden genomgick en rejäl ansiktslyftning inför Kulturhuvudstadsåret 2013 och fick då både nytt museum i hamnen (MuCEM – lär vara värt ett besök på grund av arkitekturen snarare än utställingarna) och ett stort kulturaktivitetshus,  La Friche la Belle de Mai, i en gammal cigarettfabrik.

Marseille är först och främst en hamnstad och som hamnstäder är mest har den en mer än brokig samling invånare. Det är också ett starkt fäste för främlingsfientliga front nationale.

marseille-torra-fakta

När Marseille växt har en lång rad med fiskebyar blivit förorter. Det gör att blandningen mellan dyra och mindre bra kvarter är någorlunda. Det finns inga stora getton utan de fattiga kvarteren ligger insprängda mellan finare områden.

Ett kapitel handlar om de norra stadsdelarna. Det inleds så här.

De norra förorterna i Marseille har dåligt rykte. Så det var bara att sätta sig på pendeltåget för att se om det stämde. Den som läser dessa rader inser att jag överlevde.

När jag läste det kände jag mig som största fegisen som helt hoppade över de delar av Nice som har dåligt rykte när jag skrev guideboken Mitt Nice. Efter att ha läst hela kapitlet så kände jag mig lite mindre feg. Johan Tell hade en lokal guide med sig, han åkte inte iväg på måfå. Det låter som en bra idé som jag också

Johan Tells parenteser

Jag lider av och till av parentessjuka och peppar mina texter med dessa underbara små bisatser. Mina läsare har olika åsikter om dem och jag försöker därför använda dem sparsamt. Ser nästan ingen annan som använder dem men det gör Johan Tell. Mästerligt. Se dessa exempel det gröna kapitlet.

…mot kyrkan Notre-Dame de la Garde. Den är randig i svart och vitt liksom Sienas katedral (kul fakta för er som varit i Toscana, meningslös dito för er som inte varit där).

marseille kyrka på höjd

Eller varför inte denna

Men man kan unna sig ett trevligt glas rosévin eftersom man nu gått så långt eller kanske en helt okej moules frites på Brasserie la Balagne (jo, jag vet att det är en nordfransk alternativt belgisk rätt men man kan få bra isterband i Stockholm också).

Mode, fotboll och musik

Några av de teman som tas upp i boken är mode, fotboll och musik. Som jag skrev ovan är boken ingen direkt reseguide i klassisk bemärkelse men det finns tips och webbadresser i slutet av varje kapitel. Exempelvis rekommenderar Johan Tell att ta en paus från bouillabaisse-festande i hamnen och testa det etniska köket runt tunnelbanestationen Notre dame du Mont. Där finns allt från fantastisk korsikansk leverkorv till usel kyckling à la Elfenbenskusten samt en hel del däremellan.

Marseille – från kriminell till kulturell är utgiven 2012 av Frankofon förlag och finns när detta skrivs enbart till försäljning via deras webbsajt. Jag lånade boken på biblioteket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.