Censurerat inlägg

Jag har utmanat mig själv att blogga varje dag i etthundradagar i sträck och idag är det dags för inlägg 36/100. Jag har också skrivit ett långt inlägg om fucking fucking fucking fucking fucking fucking fucking fucking fucking ett-visst-bolag-som-nämnts-tidigare-här-på-bloggen. Men jag tror jag får censurera det. Kanske är följande rader att gå över gränsen:

Jag är på stadiet att jag önskar varenda person som någonsin jobbat på företaget en kvalful död i tvinsot. Nej, jag önskar att deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn i femton led sakta tynar bort framför deras ögon. Jag hoppas att Uppdrag Granskning hänger ut dem med inälvorna först.

Jag har återvänt till Mölndal. Och min lägenhet står faktiskt kvar! De onda djävlarna har inte jämnat den med marken. Vänligt och hänsynsfullt av dem (obs ironi – att lägenheten inte är jämnad med marken är det enda positiva som kan sägas).

Jag har insett att endera dagen när jag återvänder från mitt liv som byggflykting kommer jag och upptäcka att mitt hem ser ut så här:

En sak är garanterad. Någon förvarning kommer de inte ge. ”Vaddå informera – det ser du väl att vi rivit huset”.

Jag är förresten övertygad om att Per Brahe dy visade mer hänsyn och omtanke om de torpare/fångar/arbetare som bröt ryggen när de skulle forsla upp sten 180 meter uppför en brant för att bygga Brahehus än vad byggbolaget som härjar på Vänortsgatan gör.

chefstomaten

Last updated on december 26th, 2020 at 10:27 f m