En helt vanlig kväll i Antibes

collage kväll i Antibes

Efter vårhetsen med #blogg100 har jag helt trillat ur vanan att blogga varje dag. Jag skriver hela dagarna och när jag har paus tittar jag hellre på film än bloggar något om samma ämne (just nu håller jag på med kapitlet Mitt Antibes). Dessutom känner jag att det finns uppenbar risk för upprepning om sådant jag bloggat om tidigare. Hur många inlägg med samma gamla solnedgång kan man egentligen publicera?

Kvällspromenad längs muren i Antibes

Igår avslutade jag exempelvis en intensiv skrivdag med min favoritkvällspromenad längs murarna, sedan ner i hamnen där de stora båtarna var upplysta som julgranar – förutom att inga riktigt stora båtar fanns inte. Efter några år i Antibes tycker jag att en privatyacht utan egen helikopter och miniubåt är en tämligen modest skuta.

Jag ville fånga Jaume Plensas Nomade i kvällsbelysning. Bastion St-Jaume som den står på var stängd (varför gick jag inte dit under Voiles d’Antibes när det var öppet för???) men jag hittade en hyfsad vinkel från den yttre hamnen. Tog en bild när himlen skiftade i rosa. Sedan väntade jag på att himlen skulle byta färg till blått. Solnedgången är en snabb affär på Rivieran, inte som i Sverige när den drar ut länge. Det har sina för- och nackdelar. Stunden med det gyllene ljuset är kort och som fotograf gäller det att ställa sig på rätt plats i förväg. Men å andra sidan behöver man inte vänta alltför länge om man väntar på att himlen ska byta färg.

Motståndsrörelsen under andra världskriget

Längs muren ut i hamnen finns en utställning om hamnens utveckling. Jag har aldrig brytt mig om den tidigare men idag fann jag den särskilt intressant. Den här bilden visar exempelvis hur hamnen såg ut efter en bombning under andra världskriget.

Tills för ett par dagar hade inte skrivit något om den perioden förut eftersom Rivieran inte är något av de kända slagfälten. Det var inte här kriget vanns, inga stora slag stod och inga stora minnesmärken finns. Det var i St Tropez och däromkring som 300 000 allierade soldater landsteg. Men det betyder inte att Antibes saknar historier från andra världskriget, de är bara i mindre skala. Jag snubblade häromdagen över en historia på en kanadensisk blogg och gav mig av ut på jakt efter två plaketter som jag gått förbi massor med gånger men aldrig satt in i sitt sammanhang tidigare. Detta resulterade i ett kapitel om hjältemod och kärlek i motståndsrörelsen (och en önskan att grotta ner mig i det lokala arkivet).

77f513aed6ac11e28e8322000a1f9686_7

Gårdagskvällen var sådär ljum att jag aldrig ville gå in och lägga mig. Det får jag betala idag när jag är trött och seg. Men nu ska jag servera mig en till kopp kaffe och fila lite på manuset. Avrundar med en till bild på samma solnedgång som jag alltid fotar. Men denna gång med två ryskor och en hund som variation.

två ryskor med hund i Antibes

chefstomaten

Last updated on november 26th, 2018 at 01:26 e m