Hovstallets julmarknad en trevlig bekantskap
Under senhösten har jag startat en ny tradition: att inte jobba (hela) helgerna utan att vara ledig (ledig-ish). Och inte bara att lämna datorn, utan att göra en söndags-utflykt.
En av adventshelgerna gick färden till Hovstallet. Planen var egentligen en helt annan julmarknad men en timme på småvägar kändes inte helt lyckad när snöbyar runt nollan drog in. Istället blev det en sväng in till centrala Stockholm. Vi var inte helt ensamma om den här idén, det var en rejäl kö in på Hovstallet på Väpnargatan 1. Inträdet kostade 80 kronor men det var rejäl ruljans i kassan så det gick rätt fort att komma in.
Julmarknaden var delvis utomhus och delvis inrymd i olika byggnader. Flera byggnader. Det där fattade inte vi till att börja med utan vi gick och drog fötterna flera varv i manegen som vi trodde var den enda inomhusdelen. Vi hade nämligen prickat in hästarnas matpaus och behövde därför spendera två timmar på julmarknaden för att kunna titta in i stallet också.
Efter att vi gjort det och var på väg hem insåg vi att förutom stånden utomhus och de i manegen fanns det fler i smedjan och i gamla spiltor. Det var där vi hittade linnekläderna, linnedukarna och lärde oss att i Sverige odlas numera bara ett lågt olje-lin som har för korta fiber för att göra tråd av. Vill man väva med lin måste man handla från andra länder. Tror det var Italien och de baltiska staterna som fortfarande odlar tyglin.
Hästarna och vagnarna populära
Det som gjorde att julmarknaden var värt sitt entrépris var att förutom själva marknaden fanns det vanliga utbudet att titta på, sjuglasvagnen och de andra paradvagnarna, ett par limousiner och så själva hästarna. Vi spenderade också en del tid bland seldonen. Där var trängseln mindre och det gick att titta på detaljerna. Vi lärde oss att vagnarna ofta körs à la d’Áumont. Det betyder att hästarna styrs av ryttare som sitter på de vänstra hästarna. Kusk och kuskbock saknas på vagnarna vilket gör att publiken längs vägen ser de som sitter i vagnen bättre. Detta förklarar också varför hovets hästar både ska vara vana ridhästar och inkörda.
Varje häst har en skylt där man kan läsa om just den hästen. Hovets hästar är alla bruna, högresta och har ett förflutet från ridskola eller naturbruksgymnasium. En av hästarna har ett förflutet som hopphäst, något som gör att han har som specialitet att lämna hagen när han känner för det.
Den viktigaste delen i CV:t är att de ska klara av att få stallet invaderat av 200 personer som alla vill klappa och fotografera dem. Klarar de det klarar de korteger med tusentals flaggviftande personer också.
För den som blev sugen på att själv rida fanns ponnyridning på innergården. Det var Hagbylunds ridskola i Täby som arrangerade den delen. (Några av deras ponnies finns förresten på bild i boken Från ljugarbänken i Täby).
Ost från Lillängens gårdsmejeri
Köpte jag något? Japp. Som vanligt när jag är på marknad så är mina favoriter de som säljer sådant som är ätbart. Det är helt enkelt så att mitt behov av tomtar och annat pynt är begränsat och fyllt med råge för många år sedan. Det fanns visserligen fantastiskt vackra halsband, linnekläder och dukar som jag gärna hade handlat – men de var lite i dyraste laget. Ost däremot kan man aldrig få för mycket av, man kan alltid äta en liten bit till och det är alltid roligare att handla av små mejerier tycker jag. Lillängens gårdsmejeri var en ny bekantskap. Jag köpte vit caprin och en god getost.
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
- I Bilbao äter man pintxos - onsdag 24 januari 2024
