Imperia i Italien – oliver, pasta och skorstenar

Har du aldrig hört talas om orten Imperia på italienska Rivieran? Var lugn, jag tror inte du missat något.

I förrgår fick jag frågan om jag ville följa med på en dagsutflykt till Italien. Jag tackade genast ja, klart jag ville ut och se lite nya trakter och både datorn och jag skulle nog må bra av en paus i vårt intensiva förhållande. Jag frågade vart vi skulle åka så jag kunde göra lite efterforskningar på ställen man inte bör missa. Svaret var att vi skulle åka “dit näsan pekade.” Det var inte en beskrivning som google förstod, så jag nöjde mig med att förbereda mig för alla eventualiteter, det vill säga packa samtliga objektiv.

Klockan 23 på kvällen skickade jag iväg bokmanuset till korrekturläsarna och ställde klockan på 06. Jag var kanske inte direkt pigg när klockan ringde, men motiverad för en utflykt. Nu skulle jag till Italien. Dricka italienskt kaffe, äta pizza, fotografera vackra landskap och söta städer.

Det snabbaste sättet att ta sig till Italien är via motorvägen A8. Det gäller dock att ha bunkrat upp med rejält med mynt till motorvägsavgiften. Vi dönade på, förbi Nice, Monaco och Menton. Italienska gränsen svoschade förbi och nu kom de kända orterna på ett pärlband. Ventimiglia har jag besökt och detta var ju en utfärd för att se nya vyer. Bordighera, två stjärnor samt svensk B&B-värdinna, passerades i hög fart och så också SanRemo med sina tre stjärnor och blomodlingar. När vi närmade oss Imperia (stjärnlös) meddelade chauffören att det var dags för ett stop.

– Ok, det verkar mest vara skorstenar där nere, svarade jag. Detta skiljer Imperia ganska radikalt från de nyss nämnda orterna vars arkitektur snarare domineras av kyrktorn och gamla stadsdelar. Åtminstone att döma av de glimtar man får från motorvägen.

Hur som helst åkte vi ner i Imperia. Och jag är ju inte den som inte kan tänka mig att fylla upp minneskortet med lite gamla industriminnen. Eller italiensk graffiti.

Eller lite stora silos. Den här bilden är min personliga favorit. Det är en del av pastafabriken Agnesi – doften av pasta gick inte att missa varken av oss eller duvorna.

Pastafabriken ligger precis vid floden Imperio som delar staden i två delar. Den del vi var i, en del som tidigare var en egen stad med namnet Oneglia är den industrialiserade hamndelen. På andra sidan floden ligger Porto Maurizio som jag gissar är den del där de flesta turisterna håller till i, den ser i alla fall mer turistisk ut på håll.

För Imperia är en stad som till stor del lever på turister enligt min gröna guidebok och vår del var ganska folktom en torsdagmorgon. Nu såg vi ganska många stängda restauranger nere i hamnen, kanske har de öppet på kvällen? Å andra sidan låg det inte särskilt många båtar i Oneglias hamn.

Hur som helt så fick jag i alla fall en kopp hyggligt italienskt kaffe så jag var rätt nöjd och glad och ibland är det ju roligt att upptäcka lite ovanliga ställen. Det är också möjligt att Imperia har en charm som vi inte hann upptäcka på vårt korta stopp. De har i varje fall ett olivmuseum. Det här ihop med att dalgångarna ovanför hamnen är fulla av terasser med olivträd. Vi lämnade nämligen kusten och tog S28 norrut. Om den etappen kommer det kanske ett inlägg så småningom.

chefstomaten