Inte imponerad av varken Matisse- eller Picassomuseet

Oavsett vilken guidebok över Rivieran man öppnar så nog sjutton rekommenderar de att man måste se Picassomuseet i Antibes och de två stora målarna i Nice, Matisse och Chagall. Museerna har alla stjärnor i den gröna bibeln (Guide Michelin). Jag har nu besökt Picasso respektive Matissemuseet och jag är inte imponerad.

Det ska direkt sägas att jag inte är någon konstkännare och det är möjligt att det finns verk utställda som motiverar stjärnorna. Det är möjligt, för att inte säga troligt, att besökare som känner till dessa herrars produktion har stort utbyte av de traditionellt upplagda utställningarna. Jag baserar min bedömning på de utställningsmässiga kvalitéerna och själva besöksupplevelsen.

Picasso använde Grimaldislottet som ateljé

Picassomuseet är inrymt i Château Grimaldi, ett tydligt landmärke mitt i Vieil Antibes. Slottet är byggt ovanpå en romersk befästning och har varit biskopsbostad, stadshus och den genovesiska familjen Grimaldis starka fäste tills de var tvungna sälja Antibes till Frankrike. Slottet har en koppling till Picasso, han använde det som ateljé under några månader 1946. Picasso var en synnerligen produktiv herre och när han lämnade Antibes lämnade han kvar allt han gjort under tiden i Antibes. Dessa verk utgör idag grundplåten för museet. Senare har andra verk tillkommit, främst genom donationer. Det finns också en del fotografier av Picasso i aktion just i slottet. Eftersom Picasso var i Antibes under efterkrigstiden då det var ont om målarmaterial är kreativitet stor vad gäller val av material.

Själva slottet var för mig behållningen med besöket. Det var kul att komma in och se hur en byggnad jag gått förbi så många gånger såg ut inifrån. Det var också en fantastisk utsikt över gamla stan från de övre våningsplanen. På terassen utanför står en del statyer (annan konstnär), de gjorde sig bra på bild. Det hade suttit fint med ett glas kall rosé på terassen men just den biten saknades.

Matisse bodde på närbelägna hotell Regina

Matisse hade Nice som bas i stora delar av sitt liv. Däremot bodde han aldrig i den stora röda villa som idag inrymmer hans museum. Själva huset, som efter en restaurering fick namnet Villa des Arènes ligger på en höjd i Cimiez, mitt bland gamla romerska ruiner. Det är också ett stenkast från det gigantiska hotellet Le Regina (där Matisse tillbringade en vinter om jag lyckades stava mig igenom hans biografi på franska).

Museet har två ingångar, en från parken och en närmare gatan. Detta var aningen förvirrande för det stod i guideboken att det första man skulle få se var Matisse sista verk och det syntes inte till där vi gick in.

Det bästa med besöket var att det av någon anledning var gratis entré den dagen. Det är det ibland för lokalbefolkningens skull. Under turistsäsong kostar det €4. Det näst bästa med besöket var att vi fick se de romerska ruinerna utanför.

Traditionella utställningar för redan frälsta

I båda museerna hänger verken rakt upp och ner på väggarna med små skyltar nedanför som anger verkets titel, teknik och årtal det skapades. Dessa är kompletterade med en större skylt per rum med biografisk information på franska (åtminstone i Matisse-museet, minns ej hur det var på Picasso men har för mig att det var samma modell där). Inte ett ord på engelska.

Ett av rummen i Matissemuseet var dedikerat till hans arbete med Chapelle du Rosarie, eller Chapelle Matisse, en liten kyrka invid ett nunnekloster i Vence. Matisse anser själv att detta var hans allra viktigaste och bästa verk. Matisse var inblandad i allt från arkitekturen via de målade takfönstren till övriga utsmyckningar. Detta var något han arbetade med i fyra år och baserades på hans vänskap med en ung nunna som vårdade honom efter en canceroperation. Arbetet och vänskapen finns dokumenterad både i bokform och som dokumentär.

Om detta visste jag dock inte ett ord när jag stod i själva museet. Jag såg flera modeller av kyrkan och skisser i olika stadier och storlekar och tänkte: tänk om dessa kombinerats med ett foto av slutprodukten så man fick se hur det blev. Möjligen är det för att jag inte tog mig igenom informationen på franska, möjligen är Matisse historia så välkänd att man förväntas veta allt som är värt att veta redan innan man kommer dit eller så är det tänkt att den okunnige ska handla en katalog för att få reda på inspirationskällor, på vilket sätt verken är viktiga, varför de ser ut som de gör och dess betydelse. Oavsett vilket så imponerar inte utställningstekniken ett dugg på mig.

För mig ingår ett besök i museibutiken och museicaféet som en självklar del av ett museibesök. Något café fanns överhuvudtaget inte på något av museerna och museishopparna var ganska små. Några vykort, några planscher, en del konstböcker. Ok, rätt många konstböcker då, varav en hel del på engelska. Matissemuseets butik låg utanför betalområdet så den kan besökas även av icke-museibesökare. OM man går till gruppentrén. Entrén för enskilda individer låg som sagt på en annan plats. Är osäker på om Picassomuseet butik kan nås utan att först betala entré, den låg sist i en ”gå den här vägen-slinga” men möjligen kan man prata snällt med någon i entrékassan och ta sig någon annan väg till butiken.

Besök i Vallauris och Vence bra komplement/alternativ

Sammanfattningsvis tycker jag så här. Är man i Antibes en vecka, har någon timme över och vill se nya vyer så kan det vara värt att knalla in i slottet och bese staden ovanifrån. Man får då se lite Picassokonst på köpet. En närmare titt i den gröna bibeln visar också att själva totalupplevelsen har fått två stjärnor medan Picassosamligen bara en. Entré €6.

Matissemuseet är en annan femma. Det ligger inte långt från centrala Nice men höjdskillnaden gör att buss rekommenderas. Det kan vara värt att åka dit för den som är genuint konstintresserad eller bor i Nice och har läst in sig en smula på Matisse. Annars finns det mycket annat man kan göra :-). Själv är jag nu lite nyfiken på att åka till Vence (som överhuvudtaget är ett trevligt ställe) och titta in i den där kyrkan som Matisse inredde. Vill man gå i Picassos fotspår så finns mycket att välja på då han varit i princip varenda by längs Rivieran. Den plats han gjort mest avtryck i är Vallauris där han väckte liv i en gammal keramikindustri.

Uppdatering 15 maj 2011: I GP resor fanns häromdagen en artikel ”Njut av konst längs Rivierans kust” där bland annat dessa museer var med (och lovordades). Jag röstar dock fortfarande på att göra som konstnärerna, njuta av det fantastiska ljuset!

chefstomaten

Last updated on december 26th, 2020 at 10:24 f m