Mer porträttbilder

Häromdagen berättade jag hur jag tillsammans med min hovfotograf Johan Gustavsson varit ute vid Råda säteri igen i iskylan och tagit nya porträttbilder. Flera stycken blev toppenfina och det regnade in likes och superlativ på Facebook. Men vi var ändå inte riktigt nöjda.

Orsakerna till att vi inte var riktigt nöjda varierar. Ett spänt drag, några hårstrån på vift och några andra små detaljer som det bara är vi som ser. Huvudproblemet är dock att det ”bara” är en vacker och vänlig kvinna på bilden. Den säger inget mer. Jag vill ha en bild som säger köp min bok för jag är förbannat kompetent (och trevlig). Det är en mycket svårare bild att få till.

Idag höll vi till inomhus med blixtrar, skärmar och grejer. Fördelen med att vara inomhus, förutom att jag slapp frysa, är att allting står still. Guldreflexskärmen som vi använde i förra veckan för att få det snygga ljuset i mitt ansikte är nämligen extremt vindkänslig.  Det betyder att den hade en tendens att bara lysa upp mig 10 sekunder i taget vilket gjorde det svårt att hålla ordning på fokus, hårtestar och ansiktsuttryck.

En annan fördel var att jag kunde prova igenom halva garderoben. Problemet är att halva garderoben är typ grå och svart medan jag konstaterade redan för flera år sedan att jag blir mycket snyggare på bild om jag klätt mig i turkos, lila eller rosa.

Förutom det där med rätt färg och rätt halsband så var det håret (som det rent generellt är alldeles för mycket av och överallt) och ansiktsuttrycket dårå. Hur det gick? Jo det är intressant hur olika intrycket blir bara man rör lite lite grann på huvudet eller bara rör lite grann på ögonen eller munnen. Jag har inte sett bilderna annat än i kameran ännu en anar att det kommer att bli fler fotosessioner. 

Inlägg 18/100 i #blogg100

chefstomaten