På konferens i Stockholm
Dagen efter WebCoast brukar jag ägna mig åt saker som stillsam promenad, smälta intryck eller följa upp olika trådar. I år blev det en mycket kort promenad – från tunnelbanestation Stadion via Humlegården till Natur & Kulturs lokaler på Karlavägen. Jag har nämligen kastat mig från en konferens till en annan. Från en samling driftiga entreprenörer med gemensamt intresse för webb till diverse förlagsfolk.
En av behållningarna med dagen var att träffa dessa supertrevliga medlemmar i föreningen Egenutgivarna. Från vänster undertecknad, Anja Wikström, Kaj Karlsson och Nina Larsdotter. Konferensen vi bevistade hade titeln Bokbranschen i kris? Hot eller möjligheter. Jag har livetwittrat hela dagen vilket var ett sätt att hålla mig vaken på (och på köpet gjort åt hela månadens 3G-uppkoppling) så jag orkar inte skriva en rad till om eventet. (Men tror att jag efter en natt sömn kanske kommer skriva en sammanfattning av det).
Utsikt från översta våningen. Snö!
Detta får bli inlägg 55/100 i #blogg100 och om det är lite kort och inte alltför omfattande så säger jag bara att jag sitter på världens kanske sämsta internetuppkoppling.
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
Nähä, för den sämsta hade jag på Kanarieön. Tack så mycket för hjälpen! Hur länge är du kvar i huvudstaden?
Okej du vinner den taskiga uppkopplingstävlingen :-). Jag är här på kortare besök, åker lördag morgon igen.
Kort? Vi har olika förhållanden till kort helt klart :)
Och inte hinner vi med lunch den här gången heller. Men vi väntar på solen – eller hur?
Kort är kanske fel ord. ”Snabbt” är kanske snarare rätt benämning. Snabbt, snabbare, snabbast är en bra beskrivning av blogginläggen den senaste tiden. Tiden räcker helt enkelt inte till för de mer artikel-artade inlägg som jag tidigare skrivit.
Tyvärr så ser det lite dystert ut med lunchen. Jag hörde aldrig av mig i förväg för det var inte förrän jag hade passerat Borås i söndags som jag verkligen började tro att jag skulle ta mig upp till Stockholm den här veckan. Men jag kommer igen och jag ser verkligen fram emot vår lunch.