Påvarnas Avignon – varmt och maffigt
…the city is always crowded in summer and can be stiflingly hot.
Så beskriver the Rough Guide den gamla påvestaden Avignon. Jag vet inte riktigt vad de menar med stiflingly hot – stekhett, tokvarmt, bastu? Rough Guide skriver också att Avignon har fler restauranger än man kan hinna igenom på en månad samt en välbevarad medeltida stadskärna. Det är snart två veckor sedan jag var där och börjar bli dags att skriva en rad om utflykten. Att det dröjt beror dels på att jag dagarna efter kände mig som jag åkt igenom en torktumlare (vilket inte stimulerar kreativitet och effektivitet) och så har det strulat en del med vårt tryckeri så fokus har legat på annat.
Just värmen och rådande värmebölja var något jag oroade mig för i förväg. Jag hade dock en strategi: blött hår under en blöt tyghatt skulle hålla huvudet svalt och hjärnan i trim. Det är bara det att det är tre timmars färd till Avignon så när vi kom dit var såklart både hår och hatt torrt. Resten av dagen stoppade jag huvudet under varenda vattenkran jag kom åt (handfaten var genomgående alldeles för små om jag nu ska klaga på något) men trots att alla frisörer brukar förundras över hur enormt tjock kalufs jag har så torkade håret blixtsnabbt igen. Samma sak med hatten. Blöt hatt som droppade trivsamt nerför ryggen förvandlades på fem röda sekunder till en torr hatt (det fortsatte dock rinna längs ryggen.)
Avignon har kvar hela sin ringmur med 39 torn
Den gamla delen av Avignon är innesluten av en medeltida ringmur. Muren byggdes mer för att imponera än som ett effektivt försvar men den är bra att orientera sig efter. Det var bara att köra längs med den och hålla utkik efter skylten P Palais des Papes. Vi nådde Rhône och jag skymtade några riktigt fina fotomöjligheter med klassiska flodbåtar i förgrunden. Tänkte att dit ska jag gå sen (det var innan jag insett detaljen att ingen skugga = big no no). Vi fortsatte, hittade rätt parkeringsgarage, klev ur, klättrade upp ur garaget och hamnade precis utanför påvepalatset på den stora öppna ytan som en påve med förföljelsemani röjde upp.
Han kunde dock gott röjt lite till för trots en ganska extrem vidvinkel på kameran och att jag ställde mig allra längst bort (på en av de små stenarna till vänster om träden) så fick jag inte med mig hela påvepalatset på bild.
Vi stolpade direkt iväg och ställde oss i den kaotiska kassakön. Enligt den gröna bibeln (Guide Michelin som för övrigt gett palatset 3 stjärnor) ska det ta en timme att gå runt i Påvepalatset. Jag brukar ta de där siffrorna med en nypa salt. Det guideboken föreslår att man avsätter en vecka till brukar gå att avverka på en dag om man har lite tempo. Inte denna gång. En timme, den tidsuppskattningen gällde nog innan de införde guidelurar för den som har kamera med fungerande autofokus och är där höst eller vår.
Jag skulle gissa att den som besöker påvepalatset på vintern bör ta med sig dunjacka för det är rejäla stenväggar. Sommartid gäller att ta med vattenflaskor, solfjäder och helst någon som viftar på solfjädern också. För den som missar vattnet finns drickaautomater på flera platser och ett café högst uppe på taket där det var svårt-att-andas-hett.
15 000 kvadrat militär, religiös och världslig prakt
Påvepalatset är ett exempel på katolska kyrkans förmåga att samla på sig enorma rikedomar. Det är byggt relativt snabbt, på ynka 30 år kom både nya och gamla palatset upp. Palais Vieux byggdes av en asketisk cisterciansk påve som befästning. Det var ju av säkerhetsskäl som påvarna lämnade Rom i början av 1300-talet och drog till Comtat Venaissin som de ägde. 1348 köpte de hela Avignon av Drottning Joanna av Neapel som också var grevinna av Provence (och en ganska intressant figur).
Palais Neuf byggdes istället för att vara riktigt imponerande och det är det. Inte för att jag höll så bra reda på om vi var i gamla eller nya delen, det gällde mer att bara försöka sätta en fot framför den andra, höja kameran och sedan dessutom ibland försöka lyssna lite på vad det var man fotade egentligen. Jag tror att detta exempelvis skulle kunna vara Grande Chapelle. För det är taget i slutet av rundvandringen och är verkligen ett mycket stort rum med ett otroligt vackert ljus.
Jag minns också att bilden längre ner med en hörlur, den är tagen i Grand Tinel, det vill säga påvens representationsmatsal.
Påvepalatset har överlevt till våra dagar genom att vara barack, fängelse och lite allt möjligt annat vilket betyder att en hel del har raserats och byggts om genom åren. Framför allt har det mesta av stuckaturer styckats av och sålts. Det är bara i ett fåtal mindre rum som det bevarats (och i dem rådde fotoförbud). Bara en del av rummen är öppna för publik och det är ingen rundtur utan man går in lite här och där. Det gällde att titta regelbundet på kartan om man inte ville missa något.
Här kom hörlurar till sin rätt
Interaktiva hörlurar ingick i biljettpriset (€10) och här kommer de till sin rätt. Jag har tidigare dissat hörlurar eftersom de innebär att alla går runt i sin egen lilla bubbla istället för att uppleva en utställning gemensamt. Men i påvepalatset är de perfekta. Det är så stort och det är så mycket folk av olika nationaliteter att det är perfekta att alla kan ströva omkring i de stora salarna och lyssna på vad just den salen använts till. Och ibland kom det upp små bilder som visade hur man räknar med att den salen sett ut i glansdagarna.
Sur le Pont d’Avignon
Avignon har två stora sevärdheter, förutom påvepalatset den gamla bron, Pont Saint-Bénezet. Vi köpte en kombibiljett så efter att vi vandrat igenom alla imponerande salar i påvepalatset gick vi ner till bron. Eller brostumpen. För det är bara 4 valv kvar av originalets 22. Resten har spolats bort av den vilda Rhônefloden. Bron byggdes på 1100-talet och det har aldrig dansats på bron som i visan Sur le Pont d’Avignon, däremot under, sous. Och då dansade man inte i vattnet utan bron mellanlandade på öar mitt i Rhône.
Hade jag nu betala biljett så skulle jag ju absolut ut på bron även om det var stekande hett och varje steg kändes som en prövning. Jag fick flash-backs till den sommaren jag gick på kinesiska muren mitt i juli. Island, Antarktis, Grönland – så ser min lista med resmål sommartid ut. Avignon hamnar på höst och vår-listan. För Avignon är väl värt ett besök. Bron är kanska mer intressant att fota på lite avstånd, eller så skickar man upp en kompis som poserar i tomtedräkt (såg ju inte alls varmt ut). Men påvepalatset är jag mycket glad att jag har besökt. Visst finns det moderna byggnader som är större, men det här byggde på 1300-talet.
Hastigt uppvaknat intresse för lavendelskördemaskin
Jag började känna mig ganska vimmelkantig efter brobesöket. Jag köpte en iskall läsk i en maskin och försökte kyla ner alla ytliga blodådror med den innan jag drack upp det då halvljumma innehållet. Räddningen kom i form av en luftkonditionerad presentbutik. En sådan där med alla former av lavendel. De erbjöd till och med att man kunde få sitt porträtt taget i ett lavendelfält. Vi avstod av naturliga skäl detta, vi har ju äkta lavendelbilder.
Däremot läste jag mycket uppmärksamt varje ord om skillnaden mellan äkta lavendel, spiklavendel och hybriden lavendin på tre språk. Eftersom vi var så intresserade satte expediten på en video som mycket noggrant gick igenom lavendelskörden (de hade minsann en speciell skördemaskin) och hur destilleringen av oljan går till. Lavendel packas först med maskin i stora cylindrar, men, det krävs manuellt arbete för att packa det rätt och sedan försluts cylindern manuellt. Synnerligen fjantig video hade jag tyckt en annan gång men nu önskar jag att de hade visat hur det gick till när de vred om kranarna lite mer i detalj…
Fler foton från Påvepalatset
Här försöker jag illustrera hur höga murarna egentligen är med ett uppifrån och ett nerifrån-perspektiv.
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
