Djäklar vad snygg jag är!

”Djäklar vad snygg jag är!” och ”Fasen vad kallt det är!” var två vanliga utrop i bokskogen runt Råda säteri igår.

Jag var ute med fotograf Johan Gustavsson och fotade porträtt. Johan ville prova sitt sprillans nya objektiv; Nikon 135 mm f2.0 och jag har alltid användning för fler bilder. Jag blir nämligen alltid väldigt snygg när Johan har varit framme med kamera och annan utrustning.

Finessen igår var reflexskärm. En enkel pinalj som gör världens skillnad. Inte världsenkel att manövrera i blåsten dock.

Idén med den är att den reflekterar tillbaka solljuset i mitt ansikte (när jag blev bländad så var skärmen på rätt plats).

Resultatet är ett milt fint ljus som suddar ut skuggor och är synnerligen smickrande. Johan hade tre varianter på material på skärmen med lite olika egenskaper, själva skärmen som är vit och ett silverfärgat eller guldfärgat överdrag. Igår var den guldiga bäst, det blev ett varmt ljus av den. Bilden längst ner är tagen med det guldfärgade och den allra översta med det silverfärgade.

Jämför den här bilden tagen med lilla badkameran och översta bilden tagen med Johans fullformatskamera så syns effekten av bra fotoutrustning. Den svarta mojängen framför mitt ansikte mäter ljuset.

Vi avslutade med att byta plats. Så kunde Johan tina upp sina stelfrusna tummar och jag dra på mig dunjackan igen. Det var ungefär en plusgrad i skogen igår, på Rådasjön åkte folk skridskor och när vi kom hem började det snöa. Men dunjacka och halsduk såg helt enkelt lite för påbylsat ut och vill man vara fin på bild får man frysa. Eller invänta en varmare årstid. Tills dess ska jag öva in ett naturligt leende.

Bilden av Johan har jag tagit med min Canon 60D och mitt 100 mm f2,8 macro.

Detta var inlägg 50/100 i #blogg100 vilket betyder att imorgon är det dags för ännu en analys av mitt deltagande i #blogg100. Välkommen åter!

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)