Vapiano – en bit av Italien i gamla stan

Är du lite småhungrig? Då ska du nog omgående surfa förbi det här inlägget för det är ganska bildtungt (kom inte och säg att jag inte varnade om du läser vidare och går från småhungrig till vrålhungrig).

vapiano-0786

Förra veckan åt jag lunch med en författarkollega i Stockholm. Förutom att det alltid är rasande trevligt träffa likasinnade så delar vi en del erfarenheter av att skriva böcker ihop med någon annan. Det blev en lång lunch om vi säger så. Vi lunchade efter den stora lunchrusningen vilket jag förstått var en fördel på det aktuella lunchstället.

Vi åt på Vapiano som ligger precis bredvid tunnelbanestationen Gamla Stan (vilket var alldeles för lätt att hitta så jag var ju tvungen att ringa efter en vägbeskrivning medan jag yrade runt i smala gränder).

vapiano-0787

I entrén får man ett kort och därefter går man runt och beställer. Alla beställningar lagras på kortet som man håller fram i kassan i slutet av besöket. Lite grann som en enklare föregångare till de tapaställen där man beställer sittande vid sitt bord med hjälp av mobiltelefon och app (som Pinchos i Göteborg).

vapiano inredning

Vi stod i kö till salladsbeställningen när en pizza levererades på bänken bredvid och jag raskt hävde upp min ljuva stämma och sa att en sådan vill jag ha, en pizza toscana med chorizo och bruschettamix.

vapiano pizza toscana

Pizzan (100 kr) var lika god som den såg ut, cappucinon (28 kr) satt som en smäck men det jag tyckte allra mest om var alla färska kryddor som stod på borden färdiga att knipsa ifrån och strö över maten. Mycket fräscht.

oljor på Valpiano

Och nu är jag extremt hungrig, så det kan gå. Sabla #blogg100 som gör att jag envisas blogga varje dag. Detta var inlägg 38/100.