Chester – pittoresk stad med ringmur, korsvirkeshus och spår av romarna

Kristina, du kan inte få jetlag när du bara rest över en tidzon. Det hävdade Marika men jag håller inte med. Inte om den där timmen förstärker en redan sned dygnsrytm. Jag är en aning för morgonpigg i Sverige. Det är ganska praktiskt i vanliga fall för jag hinner skriva en timme eller två innan resten av världen har vaknat. Men det förutsätter att jag är hemma vid min kaffemaskin. När jag reser västerut till de brittiska öarna förstärks skevheten och jag vaknar flera timmar innan några frukostställen öppnat. Jag fixar några timmar utan frukost utan större problem, bara jag får mitt morgonkaffe (helst av någon bättre variant än gjord på pulver på hotellrummet). Men jag måste få morgonkaffe och det var ett problem den där morgonen i Chester.

Bästa kaffet på Jaunty Goat

Marika hade spanat in vilket ställe som skulle ha bästa kaffet i Chester, men det öppnade först 07.30. Därför knatade vi iväg till Starbucks som har den goda smaken att öppna kl 07 (hade varit ännu bättre om de öppnat 05 men man tar vad man kan få). Efter varsin latte och lite kvittoadministration tog vi en promenad runt den del av stadsmuren vi inte såg kvällen innan. Det blev 5000 steg och vi blev både varma och hungriga innan vi kom fram till Jaunty Goat.

Vi blev inte besvikna. Jaunty Goat är precis ett sådant där ställe man önskar att man hittade i varje stad. Stammis med hund som snackade med personalen, omsorg om kaffet och trendig meny. Det är ett sådant där ställe som det skulle vara lätt att själv bli stammis på. Bara sitta där med sin dator och skriva den ena boken efter den andra.

Chester – välmående engelsk gränsstad

Jaunty Goat passade perfekt in i Chester som känns välmående på något sätt. Hela stadskärnan andas välbärgad mix av välvårdat kulturarv och trendiga matställen. Det var alls inte så deprimerande som det England som Bill Bryson beskriver i The road to Little Dribbling Jag gissar, men vet inte, att vi kanske skulle känt igen oss mer om vi åkt två mil norröver till storstaden Liverpool. Men där har jag ännu aldrig varit.

Jag tillbringade en natt i Chester sommaren 2018 tillsammans med Marika på väg till Wales. Det var Marikas pappa som tipsade oss om att vi borde åka dit och han hade helt rätt. Att jag bloggar om just Chester beror på att en läsare bad mig om det. Han bodde i Chester i fyra månader 1962. Dåtidens immigrationsregler stipulerade att för att få jobb måste man skriva på att man stannade minst fem år. Han sökte jobb som kägelresare på en bowlingbana men när de krävde att han skulle lova stanna i fem år så valde han att åka hem istället.

Grundades av romarna

Om vi börjar från början så grundades Chester av romarna som ett fort med namnet Deva. Placeringen på en klippa vid en flod valdes för att här kunde de bygga ett fort som inte översvämmades samtidigt som de hade tillgång till en hamn. Området var viktigt. Längre västerut i norra Wales fanns många gruvor och österut tillverkades salt. Berggrunden i Cheshire består delvis av salt som avsattes under trias. Det löses naturligt upp av vatten. Om jag fattat texterna jag läst rätt så fanns det naturliga källor med salthaltigt vatten. Salthalten var högre än i havet så det var mer lönsamt att låta avdunsta vatten från dessa salta källor. Senare började man pumpa ner vatten i berggrunden för att på så sätt lösgöra mer salt. Bra idé ett tag – tills man plockat ut så mycket salt att marken kollapsade.

Spåren från romarna går inte att missa. Vi kom i hyrbil från Manchester flygplats och nådde fram till stadskärnan vid något som såg ut som en ovanligt stor och tråkig rondell. Det är ruinerna från den största romerska amfiteatern i England så väl värd att göra en omväg runt. Senare under vår kvällspromenad på stadsmuren gick vi förbi den romersk trädgården med en del kolonner. I ena delen var det utomhusbio just då.

Finfin stadsmur

Nu har jag nämnt stadsmuren några gånger så det är dags att skriva lite mer om den. Det är något himla fiffigt med städer som har en mer eller mindre komplett ringmur. Chester är precis som Visby och Avignon lätt för en ny besökare att orientera sig. Det är bara att följa stadsmuren och man kan garanterat inte gå vilse utan håller sig i stadskärnan. I Chester är det extra enkelt då man kan gå uppe på muren. Hela cirkeln, eller rektangeln, är 3 kilometer. När vi var där så var delar avstängda för renovering vilket är ett återkommande problem. Delar av muren rasar med jämna mellanrum.

Det är kanske inte så konstigt för muren har varit med ett tag. Den allra första versionen av mur byggdes år 74 eller 75 e Kr av den romerska legionen som grundade Deva. Den första versionen var troligen en träpalissad ovanpå en jordvall. År 100 påbörjades bygget av en stenmur. Delar av den romerska sandstenen är kvar i partiet mot kanalen.

Vad som hände med muren efter den romerska ockupationen och innan en av Alfred den stores döttrar återuppväckte Chester är okänt. Men muren har byggts på av en stadig ström av olika härskare. Det var först på medeltiden som muren blev en hel cirkel. Den blev ganska illa åtgången under det engelska inbördeskriget. Karl 1 stod bland annat i ett torn och såg sin armé bli besegrad den 24 September 1645. Numera tillhör muren stadens stora attraktioner och därmed försöker man bevara den.

Känd för 1: klockan

På tal om sevärdheter så är den viktigaste byggnaden att fånga på bild en klocka. Det står på den östra porten i ringmuren, vilket var där romarnas huvudentré låg. Den nuvarande porten är från 1768 och är bredare än den medeltida som den ersatte. Klocktornet invigdes 1899 på drottning Victorias 80-årsdag. Men tanken var att fira att Victoria suttit 60 år på tronen – något som inträffade två år tidigare. Jag tror det tog ett tag innan man kunde enas om en klocka och att någon erbjöd sig att betala den.

Klocktornet sägs idag vara Storbritanniens näst mest fotograferade klocktorn efter Big Ben (nu är Big Ben visserligen namnet på en klocka och inte på själva tornet men vi kanske ska lämna den detaljen därhän?). En sådan utsaga är självuppfyllande. Om en stad som lockar rätt många turister säger att de har ett klocktorn som alla turister fotograferar så kan det ju snabbt vara sant. Jag har för mig att det till och med fanns markeringar i vägen var man skulle stå för att få den bästa selfien.

Känd för 2: galoppbanan

Nästa sevärdhet är galoppbanan. Det är Englands äldsta galoppbana som fortfarande är i bruk. Britterna vill gärna tro att det är världens äldsta och de kan ju ha rätt. När jag skriver att den är urgammal så kanske du förväntar dig att den har varit i bruk sedan romartiden. Icke, då hade romarna fått använda sjöhästar för under romartiden var detta hamnen. Vattnet i floden Dee nådde då upp till stadsmuren. Ett par årtusenden med avlagringar har förvandlat den tidigare hamnen till en jämn och fin yta. Perfekt för galopptävlingar. De har arrangerats regelbundet sedan 1539.

Det är ungefär samtidigt som Chester fick en biskop. Hans katedral är en tidigare Benediktinerkyrka som är byggd på en normandisk kyrka. Kanske hade även romarna något kristen helgedom på platsen. Mellan själva kyrkobyggnaden och stadsmuren så har katedralen ett fågel-zoo med falkar, ugglor och andra fåglar. Varken galopphästar eller falkar syntes till när vi var där.

Känt för 3: sina korsvirkeshus, särskilt the Rows

Stadsbilden domineras av korsvirkeshus. Ett och annat är medeltida men de allra flesta är från den viktorianska eran. Jag är ingen byggnadshistoriker men skulle jag gissa så är de hus som ser skeva och vinda ut medeltida och de som ser riktigt snygga och propra ut av yngre datum.

En del korsvirkeshus formar en äldre typ av shoppinggalleria, de så kallade Chester Rows. Det går helt enkelt att gå på en balkong på första våningen parallellt med vägen. Där uppe är det entréer till olika affärer. Av betydligt modernare datum är Storyhouse som är kombinerat bibliotek, teater och bio.

Gott om pubar i Chester

Såvitt vi hann se under vår kvällspromenad i Chester så finns det gott om pubar varav en del verkar vara riktigt anrika. Rent generellt är det gott om minnesplaketter i Chester.

Chester är inte alltför stort så bor man innanför muren så bor man centralt. Vi bodde på The Townhouse hotel. När vi checkade in frågade vi tjejen i receptionen om hon kunde rekommendera puben mitt emot. Hon sa att den hade bra rykte men riktade sig till en äldre publik. Hon rekommenderade några andra pubar som var hippare.

Vi kom fram till att vi nog kunde räknas till äldre. Särskilt som vi vid det laget var både trötta och hungriga. Det var precis lagom långt att gå tvärs över gatan till The Brewery Tap. Det är inrymt i en 1700-talsbyggnad med högt i tak och synliga bjälkar. White Rose var inte så dum. Tyvärr köpte jag en Mild, det är ingen öltyp jag gillar kom jag på. Jag åt semesterns första bangers & mash medan Marika åt semesterns första, men långt ifrån sista, fish & chips. Båda var bra, men fisken vann.

Chester är omringat av vatten – och kanalerna är farbara

Inte nog med att den mysiga stadskärnan är omringad av en stadsmur, Chester är också omringat av vatten vilket ökar på det pittoreska intrycket ytterligare. På tre sidor om stan gör floden Dee en krök och på den fjärde finns det en kanal. Det var floden Dee som lockade hit romarna och det var från floden som fortet fick sitt namn.

På romarnas tid var floden farbar. I takt med att den slammades igen byggdes en massa kanaler för att underlätta transporter. De var väl inte några hejdundrande succéer och konkurrerades så småningom ut av järnvägen men de hann vara i bruk såpass länge att det finns ett rejält nätverk av dem. Jag tror att en del av de vatten som vi åkte förbi på vägen från Manchester hör till samma vattensystem. Så vitt jag fattat går det att åka kanalbåt ganska långa sträckor.

Det var vad jag hittat om Chester. Har du något mer att lägga till? Floden Dee träffade vi på igen under vår resa. Den är nämligen gränsflod mellan England och Wales. Bland annat så har vi promenerat över Dee, på Pontcysyllteakvedukten.

chefstomaten
Latest posts by chefstomaten (see all)