Condrieu med hummersoppa lyxig födelsedagsmiddag

Condrieu hör tillsammans med Hermitage och Côte-Rôtie till de mytomspunna kvalitetsvinerna från norra Rhône eller Rhône Septentrional. På de branta sluttningarna längs floden odlas små kvantiteter av viner som med automatik blir exklusiva. Vinerna är kända för att vara dyra, hålla hög kvalitet och vara kända. Kort sagt är det inte direkt viner där man gör billiga fynd lämpliga för januari, men å andra sidan är det viner som man vill dricka någon gång. När passar bättre än på en födelsedag?

I vår familj har vi klumpat ihop de flesta födelsedagarna under de veckor när sannolikheten är som störst för snöstorm och influensa. Det blir garanterat festligt då. Dessutom är man hänvisad till egen matlagning eftersom alla restauranger passar på och ha stängt. Häromdagen var det Kockens tur att fylla år och han ville dricka en flaska Condrieu han själv köpt på vinmässa för €68.

Condrieu vitt vin på viognier

Det speciella med Condrieu är att det är ett vitt vin gjort enbart på druvan viognier. Condrieu är faktiskt viogniers stamställe på jorden. Eventuellt har druvan uppkommit här och det är här den överlevt när den inte odlades någon annanstans. Sedan blev druvan på modet och nu odlas kloner av den lite varstans. De vinerna lär dock ha en något annan karaktär.

Viognier hör kanske inte till mina absoluta favoritdruvor men det är alltid roligt att någon gång få prova riktigt fina viner. Med tanke på priset på vinet ville vi verkligen dricka det till rätt mat. Husgudarna Jens Dolk och Michel Jamais konsulterades. Det vill säga jag lusläste viognier-kapitlen i deras böcker Kombinera mat och vin respektive Vin & Gastronomi. 

Fyllig hummersoppa skulle passa till

Efter att ha läst vinböckerna några varv var mitt intryck att vi borde satsa på skaldjurssoppa med hummer. Soppan fick inte vara för fet, eller för syrlig och gärna innehålla torkade aprikoser. Födelsedagspersonen förordade också pilgrimsmusslor. Jag fick intrycket att de passar bättre ihop med viogner från nya världen men jag och M lovade införskaffa.

Med tanke på hälsoläget var vår första idé att spetsa Keldas färdiglagade med hummer, men vi gick bet då den inte fanns att få tag i på Ica i Funäsdalen. Nästa halvfabrikat-idé var att blanda grädde med fond och kalla det för soppa. När jag läste på fonderna på Ica så innehöll hummerfonden tomatpuré och selleri medan skaldjursfonden ståtade med schalottenlök och vitt vin. Jag valde skaldjursfonden. När jag sedan öppnade den och sniffade på den avtog min entusiasm snabbt. Den luktade mest unkna musslor. Fy, det tänkte jag då rakt inte servera.

Snabbt hojtade jag på M som var på väg ut till soporna med skalet från vår stora dekorationshummer. Hon fick inte slänga skalet för det behövde jag. Jag har aldrig kokat fond förut men google är min vän. Man ska tydligen bara ta själva skalen och de små benen, inte kroppen (om man inte plockar bort mage och gälar först). Skalen ska krossas grovt och fräsas snabbt tillsammans med schalottenlök och fänkål innan det kokas i vitt vin och vatten.

Slabbigt experiment

Det fanns fler ingredienser i receptet från Allt om Mat men jag tog de jag hade hemma. I brist på Vermouth adderade jag mer vin. Det är möjligt att det stod något om selleri, dill och andra gräsligheter, men jag har selektiv syn. Istället slängde jag ner lite räkor och torkade aprikoser i koket. När det kokat lagom stund, det vill säga ungefär en halvtimme, vidtog det stora slabbet. Jag blev nämligen inte riktigt nöjd med förhållandet mellan de olika ingredienserna så jag började separera dem för hand.

Först plockade jag bort hummerskalet och en del av fänkålen. Sedan hällde jag av spadet, det blev en kaffemugg ungefär. Resten, det vill säga löken, aprikoserna, räkorna och en del av fänkålen körde jag i stavmixern. Jag blev ändå inte helt nöjd så jag började om. Jag fräste mer schalottenlök, räkor och aprikoser i mer smör. De fick ett snabbt uppkok i vin innan jag mixade dem också (aprikoserna var ganska hårda så här började sopp-delar flyga runt i köket).

Sedan började jag pyssla med mina pytsar. Jag hällde i lite spad från en mugg, adderade lite grönsakspuré från en annan pyts och skvätte i en smula grädde (skvätte är ledordet). Sedan duttade jag med lite mer vin och några korn salt.  Jag fortsatte på detta vis till jag fick ihop en smak som jag gissade skulle passa till vinet jag aldrig provsmakat.

Totalt så använde jag följande till mitt soppexperiment.

  • 1 hummer
  • 6 pilgrimsmusslor
  • en mugg med räkor
  • en halv flaska riesling
  • en fänkål
  • 4 schalottenlökar
  • fem-sex torkade aprikoser
  • massa smör
  • ganska mycket vispgrädde
  • kanske fyra deciliter vatten
  • salt och peppar

Av detta blev det sex stycken små skålar med en mycket smakrik soppa. Det blev också en del puré över. Den blandade jag med grädde, vatten samt räkor dagen efter och serverade som en tunnare förrättssoppa tillsammans med resterna av rieslingen.

På själva födelsedagen serverade vi soppan med hummer, räkor samt skivade lätt frästa pilgrimsmusslor. Det blev ganska snyggt om jag får säga det själv. Det bästa är att det gick bra ihop med vinet! Condrieu är verkligen ett ”alla cylindrar på en gång”-vin. Jag tror det rätta ordet är aromatiskt.

chefstomaten