Den första (och den andra) snön har fallit i Funäsfjällen

I Antibes är det badväder. M och Kocken berättar att det är ungefär som vanligt. Den enda skillnaden är de där munskydden man måste komma ihåg om man ska vara välkommen in på bageriet. Jag har bett dem om lite bilder så jag får se hur det ser ut. Kanske blir det ett blogginlägg av dem endera dagen

Jag är i Tänndalen och här blir det många bilder eftersom både den första och den andra snön för säsongen fallit. Den första föll häromnatten. När jag klev upp noterade jag att marken var märkligt blek. Jag klev ut och upptäckte att det var snö. Den regnade dock tyvärr snabbt bort. Samma sak med gårdagens snö som dök upp i form av snöblandat regn på förmiddagen.

Skarvarna 26 september 2020
Skarvarna 12 september 2020

Snöblandat regn lockade mig upp på fjället

Jag gissar att de flesta människor reagerar på snöblandat regn med tankar på brasa, värmande drycker och att spendera dagen i läsfåtöljen. Men mitt jobb är ju att förse de där läsfåtöljerna med underhållning, därför var min reaktion att istället ge mig av upp på fjället på jakt efter fina bilder.

Min förhoppning var att det skulle snöa om jag knatade upp en bit. Normalt blir det en grad kallare per hundra meter men på vintern är det ofta tvärtom. Vintern verkar vara här för nederbörden övergick snabbt i rent regn. Därför fick storkameran spendera större delen av tiden i ryggsäcken. Jag plockade fram den vid ett par tillfällen, tog några snabba bilder på lite vad som helst och försökte sedan torka av den med vantarna och insidan av byxorna innan den fick återvända ner i påsen igen.

Utsikt från röset på Storvålen igen

Mitt mål var att knata upp på Storvålen och ta samma foton som jag tog för ett par veckor sedan (det översta fotoparet). Jag är barnsligt förtjust i jämförelsebilder och har en bloggserie som jag kallar för samma motiv vid olika tillfällen. Jag verkar inte vara ensam om detta intresse för när jag la upp nedanstående trädbilder i en Facebookgrupp så strömmade hundratals gillningar snabbt in.

Det vore toppen om boken fick samma mottagande

I önskescenariet skulle det rassla till lika snabbt i kampanjen. De senaste dagarna har jag fokuserat på att slutredigera manuset. Det betyder att jag börjar 03-04, jobbar tills hjärnan kroknar, tar en fotopaus och fortsätter sedan till 19-20. Därmed har jag inte hunnit ägna mig så mycket åt min kampanj, vilket gjort att den stannat av en smula.

Kampanjen går egentligen utmärkt. Jag är extremt tacksam för alla som delat kampanjen och tipsat vänner om den. Ni är verkligen många och har gjort stor skillnad. Samtidigt håller jag tummarna för en riktigt stark slutspurt, det vore så roligt med en lite mer påkostad bok med fler bilder.

Jag märker i en del konversationer att en och annan kanske inte riktigt är bekanta med de ekonomiska villkoren för författare. Så därför vill jag nämna det som jag trodde ganska tydligt står i kampanjen. De första 200 kkr går rakt in i bokutgivningsbudgeten (den blir mer påkostad desto fler som beställer). Jag investerar åtta månaders heltidsarbete i denna bok. På förekommen anledning ska jag också påpeka att ingen skickar mig någon lönecheck eller gör pensionsavsättningar varje månad. Som sagt, vissa konversationer får mig att känna ett behov av att nämna dessa självklarheter. Eller som jag twittrade häromdagen när jag var lite extra sliten efter ett riktigt långt och tufft arbetspass.

Tips till alla med en månadslön över 60 kkr. Nästa gång du säger “Du lever din dröm” till en författare så pratar du rent statistiskt med någon som behöver sälja böcker i tre år för att dra in lika mycket pengar som dimper ner i ditt lönekuvert varje månad.

(Jämförelsen är inte helt korrekt men medianintäkten från böcker för Författarförbundets medlemmar var för några år sedan 20 000 kr om året. Det var dock före corona och före digitaliseringen slog igenom (dessa har för många sänkt intäkterna) samt är oskattade pengar).

Lärdomar från min vandring igår

Vi återgår till väsentligheter. Jag gjorde några iakttagelser igår som jag ska skriva ner så att jag kommer ihåg dem. Det första är att snö döljer mycket. Exempelvis så är det svårt att se var man sätter fötterna. På vägen upp ville jag fota en annan fjällbjörk som växer i en myr där korna har betat hela sommaren. Korna har trampat sönder myren till rena rama lervällingen. Snön dolde dock var det var värst. Värre klafsande har jag aldrig varit med om.

Nästa lärdom hör ihop med en jag gjorde häromdagen. Då lärde jag mig att ett backkärr är en våtmark som lutar 8%. Om man lägger en träspång (singular) i en lutning och sedan häller på lite blötsnö så går det att åka kana på spången.

Summa summarum hade det inte varit fel med ett par stavar. Det är lättare att hålla balansen när fötterna glider iväg åt olika håll om man har stavar.

Fjällräddningen ryckte ut igår

Jag hann även prova “trampa ner i en spricka så att benet försvinner ner till låret”. Oklart om jag ska skylla på snön. regnet på glasögonen eller på att jag koncentrerade mig på att hitta rätt vinkel på ett foto och därför inte såg var jag satte fötterna. Men jag bestämde mig i varje fall för att vända. Vartenda klädesplagg var vid det laget fuktigt.

Senare på dagen klarnade det upp och jag blev därför lite förvånad över att läsa på svt att fjällräddningen var tvungna att rycka ut på eftermiddagen för att rädda ett par som gått vilse i Tänndalen. Skulle gärna vilja veta var de gick och vad som hände. När vädret är som igår är det säkrast att hålla sig på skyltade leder (dessutom minskar det sannolikheten att benen far ner i okända hål).

Två bilder av en fjällbjörk vid Livsäterån

När jag nu håller på och postar bilder av samma motiv så ska jag också ta med det här paret. Båda bilderna är från Livsäterån. Det ena är taget med makrot, det andra med 35 mm-objektivet. Båda gångerna har jag vandrat dit för att fota vattenfall. Jag har sett så otroligt fina bilder av vattenfall därifrån på Minna Kinnunens blogg.

Jag har inte haft något vidare flyt med Livsäterån. Första gången så var det snö ivägen, andra gången så blåste det så mycket att stativet blåste omkull. Jag trodde ändå att jag hade lyckats ta en bild till boken men när jag kom hem så fanns det ingen skärpa i bilden. Då hade jag ändå fotat med enbart manuella inställningar. Jag behöver kanske nya glasögon? Eller mer nattsömn?

Just då misströstade jag verkligen men jag kan lugna alla med att jag dagen efter tog en bild jag är riktigt nöjd med av ett annat vattenfall. Den bilden gjorde visserligen att jag fick springa lite med dubbla kameror på en ganska stenig stig för att hinna till ett möte, men det är en helt annan historia.

Sista beställningsdag 7 oktober kl 20

Det är dags för mig att återvända till manuset men först vill jag påminna om att sista beställningsdag närmar sig.

Strövtåg i Härjedalsfjällen är en bok att sträckläsa när det vräker ner snöblandat regn. Det är en bok för nyfikna. Letar du julklapp till någon som är intresserad av kulturhistoria (andra världskriget-historia, gruvhistoria, fäbodshistoria) eller av naturvetenskap (botanik, geologi, astronomi, ornitologi) är detta ett bra val. Dessutom får de en massa fina bilder och inspiration på köpet.

Boken kan också tända en lust att utforska sitt eget närområde, eller att resa till Funäsfjällen. Den innehåller massor av inspiration, men det är alltså inget krav på att man ska planera ett besök vid mitt röse på Storvålen för att ha utbyte av den.

chefstomaten