Tågutflykt till bergsbyn Saorge

Bergsbyn Saorge balanserar på en klippkam ovanför floden Roya. Det är en perfekt dagsutflykt från rivieran, tåget dit tar knappt en och en halv timme från Nice. Du får dramatisk utsikt, en dos historia och möjlighet att vandra. Vandringsleden GR52A passerar rakt genom byn som har ett kloster och flera matställen men inga bagerier.

Bergsbyn Saorge är en finfin utflykt, särskilt för den som vill vandra.

Vindlande utsikt från tågen upp i bergen från Nice

Utsikten från tågen längs kusten har jag lovprisat tidigare. Men det finns också två tåglinjer från Nice upp i bergen. Det ena är det smalspåriga Kottetåget, Train des Pignes, som går nordväst till Dignes, det andra är Train des Merveilles in i Italien. Enligt en av Tomatsallads läsare (var det du Lotta Häggblom?) är den senare tågresan vackrare.

Jag är osäker på vilken jag föredrar. Det är lite svårt att jämföra eftersom det är några år mellan resorna. Men utifrån vad jag minns så är det mer dramatiska vyer, brantare berg och djupare dalar på tåget till Tende. Det är också fler tunnlar och betydligt svårare att fotografera. I det här inlägget har jag samlat bilder från en resa med Train des Merveilles i april. Jag och Maria gav oss iväg en söndag när regnmulen söndag.

Mitt tåg från Antibes gick som det skulle och jag hade inga problem med biljett eftersom jag använde mitt Interrailpass. Maria fick springa lite på slutet eftersom biljettautomaterna hade en dag när de inte samarbetade.

Flodbyn Fontan och bergsbyn Saorge delar tågstation

Orsaken till resan var delvis att jag hade en resdag kvar på mitt Interrailkort. Sedan har jag aldrig åkt det här tåget tidigare och var nyfiken. Jag var inne på att åka hela vägen till Tende för att besöka museet, men Maria som åkt sträckan tidigare hade siktat in sig på Saorge. När hon berättade om Saorge så ville jag också kliva av där. Det är 1,5 h dit med tåg från Nice vilket är en ganska lagom utflykt.

Tågstationen heter Fontan-Saorge och ligger mellan de två byarna Fontan och Saorge. Medan Saorge är bergsbyn ligger Fontan nere vid floden Roya. Bilvägen går till Fontan, tågrälsen är lagd högre upp. Jag har sett bilder på Instagram av människor som badar nere i floden under en bro som syns från tåget. Det ser ut att vara verkligt fint där nere också.

Ser ni bron uppe till vänster? Den har jag sett på bild att folk badar nedanför.

Biltunnel eller en timmes vandring till Saorge

För att komma från tågstationen till Saorge kan man välja mellan att gå genom en lång och smal biltunnel genom ett berg, eller göra en längre vandring över berget. Normalt röstar jag alltid för vandring men jag var inte i toppform den dagen. Under våren har jag växlat mellan att vara helt däckad av infektioner och att vara halvkrasslig konvalescent. Eftersom jag aldrig vilat har jag aldrig gett kroppen chansen att återhämta sig ordentligt.

Hur som helst så valde vi tunneln vilket gick utmärkt då det knappt är någon biltrafik till Saorge. Själva byn är helt bilfri. Det finns parkeringsplatser precis utanför byn. Byn har så vitt vi kunde se en offentlig toalett. Den var av stuket hål i golvet.

På väg med raska steg mot biltunneln. Det lär vara förbjudet att gå där i mörker men alla mobiltelefoner har ju ficklampsapp nuförtiden.

En av saltvägarna passerade här

I tusentals år var salt ett av få konserveringsmedel och därmed en dyrbara vara. Det utvanns i gruvor och i salinerna i Camargue. Sedan fraktades det genom Europa längs olika saltvägar route de sel. En av de viktigaste vägarna passerade Saorge. Tusentals mulor har vandrat förbi med saltsäckar på väg mellan Nice och Piemonte.

Eftersom salt var så dyrbart var det lukrativt att röva och att belägga med olika skatter. Därmed fanns det också motivation att försöka smuggla det på andra vägar samt att anlägga befästningar längs vägen. Saorge kallas också för “låset vid Roya” och var rejält befäst. Byn är byggd som en hästsko runt en bergskam och därifrån kan man bevaka två dalar. Byn räknas idag till en av de mest pittoreska byarna i Frankrike.

Alla samlas på tabacen

En regntung söndag förmiddag i april hade vi de smala gränderna för oss själva. De enda som var ute var hundägare. Det är gissningsvis betydligt fler besökare sommartid. Detta avspeglas i att det finns relativt många restauranger för en by av den här storleken. De flesta var inte öppna. Utanför ett ställe stod plåtar med pissaladiére vilket gjorde att vi trodde att det var ett bageri. Men en av invånarna förklarade senare för oss att det var ett biscuiterie.

Vi träffade nämligen på henne senare, på den lokala tabacen. Maria och hon hade en längre konversation om byn som jag bara hjälpligt hängde med i. Hon gissade att vi var svenskar baserat på att när vi pratar liknade det en svensk författare som bor i byn.

Tabacen ligger precis i början av byn. Praktiskt när man har ett tåg att passa att vara så nära vägen som möjligt. Dessutom gemytlig stämning. God salladsdressing.

Vandringsleder och kloster sparades till annan tur

Vi hoppade över klostret som ligger strax ovanför byn och vandringslederna sparade vi till en annan resa med piggare ben. Istället återvände vi till Nice och satte oss på stranden med varsitt glas vin. Det är en av poängerna med franska rivieran, det går snabbt att förflytta sig mellan kontraster.

Så här glada blir man efter en fin utflykt. Bilden är tagen samma dag, fast i Nice.

Blev du nyfiken på att läsa om fler byar, titta vad jag skrivit tidigare om village perché.