Tågutflykt till bergsbyn Saorge
Bergsbyn Saorge balanserar på en klippkam ovanför floden Roya. Det är en perfekt dagsutflykt från rivieran, tåget dit tar knappt en och en halv timme från Nice. Du får dramatisk utsikt, en dos historia och möjlighet att vandra. Vandringsleden GR52A passerar rakt genom byn som har ett kloster och flera matställen men inga bagerier.
Vindlande utsikt från tågen upp i bergen från Nice
Utsikten från tågen längs kusten har jag lovprisat tidigare. Men det finns också två tåglinjer från Nice upp i bergen. Det ena är det smalspåriga Kottetåget, Train des Pignes, som går nordväst till Dignes, det andra är Train des Merveilles in i Italien. Enligt en av Tomatsallads läsare (var det du Lotta Häggblom?) är den senare tågresan vackrare.
Jag är osäker på vilken jag föredrar. Det är lite svårt att jämföra eftersom det är några år mellan resorna. Men utifrån vad jag minns så är det mer dramatiska vyer, brantare berg och djupare dalar på tåget till Tende. Det är också fler tunnlar och betydligt svårare att fotografera. I det här inlägget har jag samlat bilder från en resa med Train des Merveilles i april. Jag och Maria gav oss iväg en söndag när regnmulen söndag.
Flodbyn Fontan och bergsbyn Saorge delar tågstation
Orsaken till resan var delvis att jag hade en resdag kvar på mitt Interrailkort. Sedan har jag aldrig åkt det här tåget tidigare och var nyfiken. Jag var inne på att åka hela vägen till Tende för att besöka museet, men Maria som åkt sträckan tidigare hade siktat in sig på Saorge. När hon berättade om Saorge så ville jag också kliva av där. Det är 1,5 h dit med tåg från Nice vilket är en ganska lagom utflykt.
Tågstationen heter Fontan-Saorge och ligger mellan de två byarna Fontan och Saorge. Medan Saorge är bergsbyn ligger Fontan nere vid floden Roya. Bilvägen går till Fontan, tågrälsen är lagd högre upp. Jag har sett bilder på Instagram av människor som badar nere i floden under en bro som syns från tåget. Det ser ut att vara verkligt fint där nere också.
Biltunnel eller en timmes vandring till Saorge
För att komma från tågstationen till Saorge kan man välja mellan att gå genom en lång och smal biltunnel genom ett berg, eller göra en längre vandring över berget. Normalt röstar jag alltid för vandring men jag var inte i toppform den dagen. Under våren har jag växlat mellan att vara helt däckad av infektioner och att vara halvkrasslig konvalescent. Eftersom jag aldrig vilat har jag aldrig gett kroppen chansen att återhämta sig ordentligt.
Hur som helst så valde vi tunneln vilket gick utmärkt då det knappt är någon biltrafik till Saorge. Själva byn är helt bilfri. Det finns parkeringsplatser precis utanför byn. Byn har så vitt vi kunde se en offentlig toalett. Den var av stuket hål i golvet.
En av saltvägarna passerade här
I tusentals år var salt ett av få konserveringsmedel och därmed en dyrbara vara. Det utvanns i gruvor och i salinerna i Camargue. Sedan fraktades det genom Europa längs olika saltvägar route de sel. En av de viktigaste vägarna passerade Saorge. Tusentals mulor har vandrat förbi med saltsäckar på väg mellan Nice och Piemonte.
Eftersom salt var så dyrbart var det lukrativt att röva och att belägga med olika skatter. Därmed fanns det också motivation att försöka smuggla det på andra vägar samt att anlägga befästningar längs vägen. Saorge kallas också för ”låset vid Roya” och var rejält befäst. Byn är byggd som en hästsko runt en bergskam och därifrån kan man bevaka två dalar. Byn räknas idag till en av de mest pittoreska byarna i Frankrike.
Alla samlas på tabacen
En regntung söndag förmiddag i april hade vi de smala gränderna för oss själva. De enda som var ute var hundägare. Det är gissningsvis betydligt fler besökare sommartid. Detta avspeglas i att det finns relativt många restauranger för en by av den här storleken. De flesta var inte öppna. Utanför ett ställe stod plåtar med pissaladiére vilket gjorde att vi trodde att det var ett bageri. Men en av invånarna förklarade senare för oss att det var ett biscuiterie.
Vi träffade nämligen på henne senare, på den lokala tabacen. Maria och hon hade en längre konversation om byn som jag bara hjälpligt hängde med i. Hon gissade att vi var svenskar baserat på att när vi pratar liknade det en svensk författare som bor i byn.
Vandringsleder och kloster sparades till annan tur
Vi hoppade över klostret som ligger strax ovanför byn och vandringslederna sparade vi till en annan resa med piggare ben. Istället återvände vi till Nice och satte oss på stranden med varsitt glas vin. Det är en av poängerna med franska rivieran, det går snabbt att förflytta sig mellan kontraster.
Blev du nyfiken på att läsa om fler byar, titta vad jag skrivit tidigare om village perché.
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
Det lät som en jättefin tågresa. Den vill jag göra.
Hej Gerda,
Vad roligt att du tycker det. Testa gärna och berätta vad du tyckte.
Trevlig helg
Kristina
Härlig bild på er två! Glädjen smittar och sommarkänsla infinner sig.
Visst är sådana där små utflykter fina och att upptäcka byar som kanske inte är så alldeles kända ger en speciell känsla av närhet till platsen man besöker. Själv minns jag en resa till Umbrien jag gjorde för ett par år sedan med en italiensk släkting. Vi gjorde nästan enbart små dagsutflykter till orter utanför den regionala huvudorten Perugia där vi hade inkvarterat oss – på ett chokladhotell.
Förresten undrar jag vem den svenska författaren är.
Tack! Ja jag gillar verkligen de där småbyarna. En gång trodde jag att jag skulle besöka allihop. Sedan insåg jag hur många det var. Men jag försöker jobba mig igenom de mer kända. Det är roligare med de ställen där man kan få sig en kopp kaffe.
Den svenska författaren är Johan Theorin.
så fina bilder- jag reste genom Royadalen och passerade Saorge som Tende med vanligt italienskt lokaltåg från Ventimiglia. Högst avsiktligt gick jag av i Cuneo bortom bergen nere på slätten.i Piemonte, en stillsam välhållen turistfri pärla vars stora magnifika torg avslöjar ett förflutet av fler dimensioner än torgets ståtliga utbud av eleganta överdådiga konditorier med vackra salonger. Prisvärt liksom boendet. Buss från tågstationen till torget Piazza Galimberti. Man kan lätt fortsätta med tåget från det intima Cuneo till undersköna och betydligt dyrare storstaden Turin.
Tack Kerstin! Roligt att du gillade bilderna. Vi åkte faktiskt sträckan Ventimiglia-Cuneo ett par dagar efter utflykten till Saorge. Planen var från början långlunch i Cuneo som vi hört ska vara fint. Men sedan bestämde vi oss för att det var säkrare att åka vidare då vi hade ett hotell bokat i norra Italien. Men av din beskrivning att döma så vill jag återvända.
PS! Jag antecknade från resan hem och vilket år som helst så kanske jag bloggar om den resan.
Hej, tack för tipsen om utflykter. Vi tänkte ta tåget i slutet på juli och jag undrar hur långt är det att gå från tågstationen till Saorge. Tänker på värmen nu med vår hund.
Hej Karin,
Det är en dryg kilometer från stationen upp till Saorge längs den glest trafikerade bilvägen. Det är längre men skuggigare om man går stigen över berget. Är det en varm dag kan det bli riktigt hett, då är det kanske bättre att gå neråt i dalen till Roya. Har sett att folk badar där. Har dock aldrig gått den vägen själv och vet ej hur långt det är neråt till Fontan och Roya.
. Saorge är faktiskt bäst från tåget liksom Tende medan Roya har en lätt mindre promenad från tåget och är i sig som en dröm med påminnelser om Royadalen som lönsamt centrum för århundraden av salttransporter med magnifik kyrka. I Roya hittade jag den mest underbara lokala olivolja såld -som vanligt- i gammal vinpava. Inte några turister – och härlig mat på trevliga små ställen befriad från turistpriser. En annan värld.
Toppen Kerstin, tack för tipset! Jag hoppas åka runt på fler av orterna i höst eller vår när det är lagom temperatur för utflykter.