Utflyktsvägen mellan Norrköping och Nyköping

Publicerad av

Sist in i Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm blev den södra delen av Utflyktsvägen, den mellan Nyköping och Norrköping, eller tvärtom. Jag har kört vägen norr om Nyköping tidigare men 1 maj körde jag den bit som saknades. Jag är glad att jag gjorde det för resan fördjupade min förståelse för Södermanlands historia.

Delar av Utflyktsvägen delar sträckning med Sörmlandsleden.

Utflyktsvägen ska inte blandas ihop med Turistvägen som bland annat passerar Rökstenen. Vi kanske ska börja med att reda ut vad Utflyktsvägen är för något.

Utflyktsvägen: område mellan Bråviken och Stockholms södra skärgård

Utflyktsvägen är ett vitt begrepp. Som resenär märker man mest att det finns en vägsträcka mellan Norrköping och Södertälje som är skyltad med ordet Utflyktsvägen. Den har kustkänning stora delar av vägen. Sedan finns det en webbsajt som heter Utflyktsvägen och drivs av den ekonomiska föreningen Gröna Kusten. Tittar man på kartan på webbsajten Utflyktsvägen så är prickarna som visar besöksmål utspridda över ett stort område. Förutom att de ligger längs den skyltade kustvägen, finns de längs vägar som går inåt landet. Bland annat är väg 223, den med solrosorna, med.

I min bok håller jag mig till den väg som rent fysiskt är försedd med vägskyltar med Utflyktsvägen på. En del av de andra sevärdheterna är med i andra kapitel, till exempel har jag en avstickare som följer solrosorna. När det gäller Utflyktsvägen så har jag som jag nämnt ovan kört sträckan Järna-Nyköping förut (även om jag inte bloggat om det). Nu har jag kompletterat med Nyköping-Norrköping. Det är den ordning jag kört dem och den ordning de står i det här blogginlägget. Men i boken så blir det tvärtom då jag valt att i boken utgå från Göteborg och köra till Stockholm.

Bruksmiljöer, grusväg och utsikt på denna del av Utflyktsvägen

Rubriken sammanfattar min minnesbild av sträckan. Delar av den är en smal slingrande grusväg genom en tallskog (förvisso vacker sådan), men under ett parti kände jag att den här avstickaren kommer jag inte att rekommendera lika varmt som vissa andra i boken. Men den har ändå kvaliteter som gör att den ska med. Hela vitsen med boken är ju att inspirera till olika avstickare, och då måste det ju vara flera stycken, inte bara favoriten.

Mitt intryck av vägen blev bättre när jag åkte förbi flera fina bruksmiljöer, som Koppartorp som ingick i Tunabergs bergslag. Där bröt man bland annat koppar. Ett ställe malmen kunde fraktas till är bruksorten Nävekvarn där man tillverkade kanoner en gång i tiden (inte av koppar dock). Det blev en hel del googlande och djupdykningar i gamla kursböcker när jag kom hem. Jag hade inte riktigt greppat att det funnits gruvor och bruk så här långt söderut. Det är något jag förknippat med bergslagen. Hög tid att jag fick lära mig detta (eller möjligen repetera).

Kör sakta för det är vackert i Nävekvarn stod det på en skylt vid infarten. Jag är böjd att hålla med, såg många intressanta byggnader när jag passerade. Jag körde dock bara igenom för jag var väldigt kaffesugen vid det här laget.

Qvarsebo kaffe en riktig pärla

Huvudmålet med utflykten var att besöka Qvarsebo kaffe som äntligen hade öppet en dag när jag var på resande fot. Besöket där är också höjdpunkt på utflykten. Jag blev rekommenderat att åka dit när jag efterlyste smultronställen mellan Norrköping och Nyköping för några år sedan. Tror tipset kom från Stefan Nicolaisen, en kollega som skriver böcker om vandringar i Sälenfjällen med omnejd.

Qvarsebo kaffe ligger i den pittoreska orten Kvarsebo, precis vid ett tidigare färjeläger. Caféet är verkligen gemytligt tycker jag. Kafferosten står i rummet bredvid själva caféet. Det är inrymt i en gulmålad före detta affär, inrett i retrostil och har som sig bör väldigt gott kaffe. När jag var där förstärktes mysfaktorn av trubadurer som spelade.

Marmorbruket och Bråviken

Ett par av de andra gästerna på Qvarsebo kaffe tipsade mig om att åka till Marmorbruket. Så då gjorde jag givetvis detta. Själva museet var tyvärr inte öppet men jag gick runt och beundrade utsikten över Bråviken samt kikade på stenblocken framför museet. Kolmårdenmarmor är grönaktig vilket inte riktigt är min melodi om jag skulle välja inredning. Men det är snyggt till mortlar.

Sista delen av Utflyktsvägen går längs Bråviken. Vägen är delvis lagd precis vid vattnet vilket ju är hur vackert som helst även en dag när regnet hänger i luften. Många som kör här är antagligen på väg till Kolmårdens djurpark. Men det hoppade jag över denna gång.

Satt stopp för mer innehåll till boken

I inledningen skrev jag att detta blev sista tillägget till boken. Det är något jag ska hålla fast vid. Jag har för mig att jag redan i höstas var ute på sista researchresan. Därefter har det blivit två eller tre till. De har verkligen förbättrat bokens tycker jag själv. Det finns såklart fler ställen kvar, ställen som ytterligare skulle bredda boken. Men någonstans behöver jag sätta punkt.

Hade jag hållit fast vid att höstens resa till Textilstaden Borås var sista resan hade jag fått ut boken till starten av sommarsäsongen, istället för att den publiceras någonstans mitt i. Men jag är perfektionist och jag vill så gärna ha med så mycket. Sedan finns det alltid mer att stoppa i, men då kan man göra en del två.

Blir du nyfiken på boken? Den säljs på flera ställen längs vägen.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)