Etikett: Gréolières

Gréolières är en liten provensalsk by som trots att den bara ligger en timme från Antibes är ganska okänd. Vägen dit är förvisso bland det slingrigaste jag varit med om men det är ändå lite udda att så få hittar dit. Det är i och för sig inget jag direkt klagar över, det är trevligt att kunna vandra en hel dag nedanför Cherion utan att möta något annat än gräshoppor och fåglar. Helt ensam är man aldrig, bergen är ett populärt tillhåll för skärmflygare men de håller sig i allmänhet uppe i luften. De vandrar upp från byn och flyger ner igen. Startplatserna är bra vår och höst vid sydliga vindar.

På bilden är ett restaurerat kapell från 1300-talet som jag gillar att fota ur olika vinklar. Runt omkring finns ruiner av en by som övergavs när digerdöden drog fram och avfolkade Provence. Dagens by är byggd 200 meter längre ner.

Bilvägen till Gréolières

Till Gréolières reser man med eget fordon. En fiffig väg är genom D6 det vill säga Gorges du Loup. Vill man kan man fortsätta upp till en skidort som heter nästan samma sak.

Här nedan finns några blogginlägg som är taggade med Gréolières. Jag har varit där fler gånger och har ett gäng bilder i fotoarkivet som väntar på att få hamna i en bok eller två!

Rivieratips: pittoreska byar och vandringsleder runt Gorges du Loup

Följ med på en resa längs floden Loup som mynnar i Medelhavet vid Villeneuve-Loubet. Färden går genom den dramatiska vargklyftan med sina vattenfall. Längs vägen stannar vi till i pittoreska byar som Gréolières, Courmes, Gourdon och Pont du Loup och vandrar längs gamla stigar. Eller varför inte bidra med dina favoriter från detta vackra område som ligger inom utflyktsavstånd från alla orter på franska rivieran.

Läs mer

Vandring ovanför Gréolières

Ska du verkligen ha med dig allt det där? Om jag fått en krona för varje gång jag har fått den kommentaren på min packning för en utflykt så hade jag levt ett liv i sus och dus just nu. Därför vill jag verkligen ta i akt att visa upp de här två ryggsäckarna. Den lilla gröna till vänster är min – och jag tror alla kan vara överens om att den är synnerligen nätt i formatet.

Läs mer