Vilsam plats
Vet du vad, jag har så mycket jag vill skriva, säga och svära över. Men jag vill inte. Jag vill inte vara den person som Skanska gör mig till. Jag kämpar emot allt jag har.
Och hänger upp en bild som påminner mig om gladare dagar. När jag tog den tyckte jag den såg hur bra ut som helst i kameran, när jag kom hem så var jag inte riktigt lika nöjd. Så här i efterhand så ger den mig i alla fall positiva associationer. Sol, vår, grönska, utsikt och tystnad.
Jag har för mig att rastplatsen är fotad på en slingerväg en timme ovanför Antibes mellan Gréolières och Vence. Vi var på väg hem från en utflykt som jag bloggat om tidigare. Google gillar internlänkar och jag tänkte jag kunde lägga en länk till det gamla inlägget för er som ville läsa något trevligt och positivt. När jag hittade inlägget så ser det ut som om jag planerat detta. LÄS DETTA!
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
Men det ser ju hur somrigt och fint ut som helst och sådant åtminstone jag längtar så mycket efter nu när kylan är så ihållande.
Vilken fin header du fixat förresten.
Det där med Skanska går ju över det också, precis som kylan. Tålamod, tålamod…
Tackar, jag jag tror att man längtar efter sol så här års – det var nog det jag föll för.
Klart Skanska går över. Kruxet är bara – vem ska försörja mig under tiden jag inte kan jobba pga av deras intrång? Jag kommer sluta gnälla på dem den dag de sätter in ett par årslöner som kompensation på mitt bankgiro.
Fin bild! Och håller med föregående. Skanska går över. Härda ut.
Härda ut är inte problemet. Problemet är att de ännu inte har kompenserat mig för det ekonomiska bortfall som deras intrång inneburit. Ett par årslöner in på kontot som kompensation och jag kommer sluta svära över dem.