Kast med liten hund

Eftersom detta är the one and only Chefstomatens blogg kommer ingen att bli överraskad av dagens lägesrapport. Efter en förmiddag med hunden i knät (om man balanserar datorn ovanpå hunden så kan han inte lägga huvudet i tangentbordet = alla är nöjda) så skulle jag ta en kort promenad. Hunden fick såklart följa med, det gäller ju att ha någon att prata med.

Vi skulle bara kila upp och kolla vilken åverkan nattens regnande gjort så skidspåren. Svaret är att regnet förvandlat gårdagens skidspår till rinnande bäckar. Eftersom detta är chefstomatens blogg så vet alla redan att vända inte är ett alternativ. Istället tog jag det som vintertid är ett skoterspår. Och lärde mig att det som är en kort nerförsbacke på skidor är en väldigt lång sträcka när den ska pulsas genom murken snö, trampas över vattensjuk myrmark som suger fast de lånade och aningen för stora stövlarna och sno ut hunden ur snår med enebuskar.

Till slut kom vi i alla ner till rätt höjd på fjällsidan och det var bara att leta reda på stigen västerut. Icke. Efter en konflikt om en väg är stigen ersatt av ett staket. Vi gick och gick och gick och hittade en grind. Det var dock för tidigt att ropa hej förrän jag hade hoppat över en bäck och konstaterat att det fortfarande var ett staket mellan oss och vägen. Till slut hittade jag en plats där stängslet var en aning lägre och saknade taggtråd. Givetvis beläget på ett särskilt blöt plats. Det är möjligt att det är en finfin slåtteräng sommartid men skulle någon kalla det för översvämmat träsk så skulle jag inte säga emot.

Jag gnäller över att jag är otränad och det är jag också. Men inte värre än att jag kunde kasta över den dyblöta hunden innan jag själv klättrade efter.

Så här såg det ut igår. Ett minne blott.

Förra året såg min Kristi flygare-helg annorlunda ut.

—-

Men om åtta år kör jag en repris på årets version av Kristi himmelsfärdshelgen, fast utan hund. Fast det visste jag inte när jag skrev blogginlägget. 

chefstomaten