Zick-zack genom Europa för att pricka in de vackraste tågsträckorna

Detta är sidan två i ett långt inlägg där jag berättar om en tågluff genom Europa. Bläddra med sidnumren eller länkarna längst ner för att komma till inledningen eller nästa del.

Dag 1: tågluff tvärs genom norra Italien

Efter några dagar på franska rivieran vände vi åter norrut. Maria ville visa mig nya vyer, därför tog vi inte vägen genom Frankrike som vi åkte från Sverige, utan började med att åka österut till Ventimiglia. Där började en dags zick-zackande genom norra Italien. Så här såg mitt resprogram ut. Maria klev på i Nice med två koppar kaffe.

  • 08.33-10.03 Antibes-Ventimiglia
  • 10.37-13.11 Ventimigliga-Cuneo
  • 13.24-14.35 Cuneo-Turin
  • 15.05-16.05 Turin-Milano
  • 16.20-18.52 Milano-Tirano

Från början övervägde vi att stanna till i Cuneo och äta lunch. Idén var god men å andra sidan vet man aldrig med tåg. Det kunde ju blivit en försening längre fram och då skulle vi ha svurit om vi hade gjort stopp längs vägen.

Ventimiglia tågstation

Vi var i Ventimiglia i en halvtimme vilket var precis lagom med tid för att dricka en dubbel espresso på tågstationen och testa toaletterna. Toaletterna var fräscha (€1). Espresson var den bästa hittills på resan. €1 per espresso vilket betyder €2 för en dubbel. Jag köpte också en pizzaslice som brunch eller allmän ”bäst att handla skaffning när man kan”. Det är samma regel som stipulerar att man ska gå på alla gratis toaletter man springer över. Pizza och vatten betalade jag €5 för. För övrigt antecknade jag en fotoautomat där man kan printa ut sina Instagrambilder samt avsaknad av rulltrappor eller hiss. Det är inget jag tänkt på själv men läsare har bett oss hålla utkik. Möjligen enklare att nämna att det finns hiss i Antibes samt både hiss och rulltrappa i Nice men i övrigt inte.

Ventimiglia-Cuneo i Italien med sväng in i Frankrike 

Nästa etapp spännande för oss eftersom den var ny. Tåget vindar sig upp i korkskruvar genom berget. Ibland ser man tågräls på andra sidan floden Roya fast högre/lägre, då vet man att tåget kört en cirkel i berget för att komma högre upp. Vi åkte i den svindlande hastighet av 37 km/h som mest i bergen, ibland kännbart lägre. 
Vidvinkel krävs för att dokumentera de dramatiska vyerna med floden Roya och höga berg. Bäst att stå vid dörrarna för fönstren går längre ner. Men luta ej mot dörrarna, det är ju bara stup utanför.

Ventimiglia-Breil-sur-Roya ny väg. Därefter ansluter vi till samma räls som franska Train de Merveilles från Nice via Sospel. Den som kallas för järnvägshistoriskt intressant. Förstår varför den är avstängd så ofta på grund av ras. 
Från St Dalmas de Tende till Limone mer tunnlar än icke tunnlar. Ingen snö alls i backarna i Limone. Men Auron och Isola 2000 har öppet över påsk. Det kom snö i helgen. (De ligger högre upp).
Hittade elkontakter i en sektion av tåget. Cykelställ två stycken.

Cuneo-Turin

116-140 km/h genom platt jordbruksbyggd. Blommande fruktträd på spaljeer på utsidan. Vi hade tågpicknick bland typ en mängd ungdomar på väg hem från skolan. Det regnar i Turin.

Turin-Milano snabbtåg 1 h

Snabbtågen kräver platsreservation €10 pr styck. Vi kunde inte boka platsbiljetter varken i app eller i automat så Maria gick in till biljettshoppen. Det visade sig att tåget var praktiskt taget folktomt. Det har bistro men det går ej att ladda datorn. Det finns några nätkontakter men de kräver smalare pinnar än mina elkontakter. Nu är det grönt igen. Och ganska industrialiserat. En del risodlingar. 

Milano-Tirano 

Av Milano såg jag en perrong. Tåget vi kom in med och tåget vi skulle åka med rullade nämligen in på samma ställe så vi gick rakt över och letade platser på det överfulla tåget. Nåväl. Jag har varit i Milano tidigare. Andra kanske hade valt att sprida ut resan över fler dagar än vad vi gjorde. Blandat solsken och regnskurar. En del förfallna områden när vi lämnade Milano. 

Comosjön i motljus

Dagens tänkta höjdpunkt. Så pittoreskt men helt hopplöst att försöka fota på grund av motljus. Dessutom många träd och stolpar placerade på dåliga ställen. Jag stod upp vid dörrarna i ett par timmar med armarna lyfta över klistermärkena.

Sedan satte jag mig ner och muttrade om ont i handlederna. Maria trollade fram en flaska Nero d’Aviola som hon köpt på snabbtåget. Sedan var jag gladare. Efter att vi lämnat sjön åkte vi genom en floddal med vinodlingar på båda sidorna. Enligt tåggrannen som var uppväxt där så var vinet mycket bra. 

Tirano övernattning

I Tirano tog vi in på hotell precis vid tågstationen. Där testade vi det lokala vinet Valtellina och kan bara hålla med den lokalpatriotiska tåggrannen – det var jättegott. Det var extremt skönt att äta middag på hotellet och sedan somna direkt efter en lång dag.

chefstomaten