Etikettarkiv: bokmässan

sigtuna-431

Tant Brun is still going strong

sigtuna-54471

Kaffestugan Tant Brun i Sigtuna har funnits så länge jag kan minnas och antagligen ett bra tag längre än så. De säger själva att de är ett av landets äldsta caféer. Det är också ett av de mysigaste och trevligaste. Hur många caféer har bordsservering nuförtiden?

sigtuna-561

Jag åkte till Sigtuna för ett par veckor sedan när de hade litteraturfestival. Dagen inleddes med fika på Tant Brun med Petra. Petra har för övrigt jämfört litteraturfestivalen med bokmässan i Göteborg i ett inlägg på Kulturbloggen.

sigtuna-551

Rabarberpajen på bilden ser kanske inte så mycket ut för världen men den var sådär knäckigt god som den ska vara. Och att få kaffet i en kopparkanna kan ju bara höja humöret. Totalt sett ett trevligt och effektivt möte som dessutom jagade bort en del spöken från mitt förra besök på Tant Brun på 1990-talet.

sigtuna-371

Sigtuna ligger på lagom utflyktsavstånd från Stockholm och de små gränderna med söta trähus är trevliga även utan litteraturfestival.

sigtuna-54511

Avrundar med två bilder med bokanknytning.

sigtuna-54171

f395911628f811e3a77f22000a9e29a0_7

Min topp tre från årets bokmässa

Det är dagen efter Bokmässan och jag har lovat mina fötter att de ska få tillbringa dagen i soffan. Eftersom vi på något sätt hör ihop så betyder det att jag också är parkerad där. Det känns helt ok faktiskt, halsen känns som jag ätit taggtråd och ögonen är avsevärt mindre än vad de var för en vecka sedan så soffan är nog helt rätt plats. Där kan jag ägna dagen åt efterarbete efter Bokmässan. Först ut är att blogga lite personligt om mina favoritögonblick medan koffeinet från ett par koppar kaffe gör sitt.

1) artikeln i GP

Överst på min lista kommer tveklöst artikeln i GP och dess effekter. Varje person som kom till montern med artikeln i en plastmapp, berättade om sitt skrivande och hur hopplöst det känns att få standardrefuseringsbrev efter standardrefuseringsbrev och hur de nu fått lite nytt hopp kändes som jag skulle lyfta från jorden. De gick hem med Förverkliga din bokdröm i handen och kommer inom kort få ett välkomstmejl från föreningen. Och jag gick hem från mässan med känslan att jag gör skillnad för människor. Det är en skön känsla.

f395911628f811e3a77f22000a9e29a0_7

Söndag är absolut helt fel dag att hamna på bild på eftersom tre dagars Bokmässande har satt sina spår. 

2) alla möten

Jag har varit inne på detta redan – alla möten under bokmässan. En del som kom förbi montern, andra som jag sprang på i korridorer eller när jag besökte deras montrar. Och så några som jag stämt träff med över en kopp kaffe. Tack till er allihop. Jag ska gå igenom högen med visitkort under dagen och förhoppningsvis bringa lite ordning bland alla nya kontakter.

b6d96a72280311e3b1a412313926b4d0_7

Den här koppen dracks i solskenet utanför Mahogny tillsammans med en nyfunnen Instagram-vän. Annars gjorde Biologen en storartad insats två dagar och bjöd mig på kaffe från det lilla ekologiska cafét bredvid FreeDawit. Tillsammans med fairtrade choklad med ingefära fick det ner mitt blodtryck till hälsosamma nivåer (japp, det finns sådana tillfällen också under en bokmässa).  

3) förlagslunch

Ett obligatoriskt inslag på Bokmässan är att äta en räkmacka på Heaven 23. De är bara så oerhört goda. Att jag i år dessutom blev bjuden på denna upplevelse av ett förlag kändes ännu mera rätt. Ett annat förlag är ett enmansförlag och Petra Picha är kollega med mig men det är ett riktigt förlag med representationskonto för det.

5da3e85c29a111e3aeb222000a1f9e7e_7

Göteborgs mest kända räkmacka – med rätta. 

Ses vi nästa år?

Viveca Lärn och Maria Berggren

Författarmöten på Bokmässan

Bokmässan har intagit Göteborg. Egentligen är det flera olika bokmässor. Det finns en bokmässa som utspelar sig på Park efter midnatt. Allt som sker på Park stannar på Park men historierna som ändå läcker ut handlar om ”kontaktskapande” av en viss sort. Igår cyklade jag förbi Park rätt nära midnatt men fortfarande på fel sida om strecket. Jag misstänker att det är så nära jag kommer komma Park denna bokmässa.

Min bokmässa utspelar sig dagtid. Jag har insett att vem som tillbringar natten på vems hotellrum inte är det som intresserar mig allra mest. Jag tycker det är mycket roligare att träffa nya och gamla vänner på och runt Bokmässan. Prata med andra författare om hur de jobbar, klämma på böcker och bedöma papper och tryck (jag är den där galna personen som först kollar var boken är tryckt, sedan papperssorten, därefter typsnittet och layouten och någonstans efter tyngd, känsla och färgval på bokomslaget kanske jag kommer ihåg att läsa baksidestexten också.)

Jag vill läsa snygga böcker skrivna av trevliga personer

Förutom att jag föredrar att läsa böcker som är väl utgivna prioriterar jag sådana där författaren är ödmjuk och trevlig. Det är rätt självklart att alla i början av sin karriär är det (tycker jag i alla fall) men historierna om de författare som slagit igenom stort är fulla med berättelser om hur de bara gått förbi läsare utan att stanna. Nu kan ju det bero på att de har en tid att passa, är nödiga eller håller på och falla ihop av trötthet men det ger i alla fall en dålig bild.

En författare med en imponerande utgivning som helt motsvarar bilden av sig själv är Viveca Lärn. Vi träffade på henne på Tidningen Skrivas redaktion onsdag kväll. I vi ingick Maria Berggren som skrivit reportageboken Kära Lindholmen som handlar om hur de gamla arbetarbostäderna istället för att rivas i samband med varvskrisen räddades och idag är ett av de finaste områdena i Göteborg.

Viveca Lärn och Maria Berggren

Fredag kom Viveca Lärn till montern för att lyssna på Maria och köpa boken. Det tycker jag är trevligt gjort. Jag är också imponerad för själv har jag jämnt skägg att hålla ordning på alla ställen jag vill till och tider att passa och då har jag nog inte hälften så många åtaganden som Viveca Lärn har. Jag råkade gilla Saltö-serien redan tidigare men nu tycker jag de är ännu bättre.

Om jag någonsin går förbi någon som vill ha en bok signerad – kan ni ta och dra fram det här inlägget och visa mig det då? Det går bra att dunka mig i huvudet samtidigt.

Screenshot_2013-08-19-12-01-12

Otäck läsning från mysig sagotant

Kim Kimselius lever mångas dröm. Hon promenerar med sina hundar, skriver böcker och är en av de få författare i Sverige som lever på sitt skrivande. Ovanpå detta är hon en generös person som alltid tar sig tid att dela med sig av goda råd. Jag har haft turen att träffa henne som hastigast på Bokmässan två år i rad och att ha en del kontakt med henne däremellan. Hon ställde exempelvis upp och berättade i Förverkliga din bokdröm om varför hon ger ut sina böcker själv.

På flykt undan andra världskrigets fasa

Det var lite nervöst att ge sig i kast med en bok jag verkligen vill kunna rekommendera för att jag gillar författaren. Men eftersom jag håller på och betar av e-böcker med etiketten Frankrike kunde jag inte gärna hoppa över På flykt från andra världskrigets fasa när den dök upp i listan.

Med alla böcker finns det saker jag gillar mer eller mindre och jag börjar med det jag inte gillar så får jag det överstökat. Det är lite övertydligt här och där, särskilt i början. Det här är Kimselius sextonde bok om tidsresenärerna Theo och Ramona och för att böckerna ska fungera att läsa fristående behövs en del förklaring. För mig blir det för mycket. Nu är detta en ungdomsbok och den primära målgruppen har inte plöjt lika många böcker om andra världskriget som jag har så det handlar mer om att matchningen läsare-bok inte är optimal än om något fel på boken.

Cliffhangers för spänning och variation

Screenshot_2013-08-19-12-01-12

Det jag tyckte var bäst med boken är hur spännande den är. Kim jobbar mycket med cliffhangers; kapitlen slutar ofta med en mening som gör att jag bara måste läsa vidare. Ofta indikerar dessa cliffhangers att något hemskt är på väg att hända och det gör det – ibland. Men inte alltid vilket gör att det aldrig blir förutsägbart. Precis när jag sitter och funderar på hur ska de ta sig ur den här knipan så… Nej, jag ska inte avslöja vad som händer hos Gestapo.

För mig kändes På flykt från andra världskrigets fasa ganska realistisk vilket på ett positivt sätt skiljde den radikalt från en annan bok jag läste från samma tidsepok där hjälten ställde sig upp igen på slaget nio oavsett hur många revben han brutit.

Modiga motståndskvinnor i Paris

På flykt från andra världskrigets fasa utspelar sig i Paris och handlar om nazisternas övergrepp mot judar. Ett par av karaktärerna som är med är baserade på riktiga personer. Just fransk-brittiska kvinnor som jobbade i motståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget verkar vara ett återkommande tema för mig just nu. För ett tag sedan snubblade jag över historien om en kvinna som landsattes i närheten av Antibes. Den åkte såklart rakt in i manuset till det jag hoppas ska bli Strövtåg runt Antibes. Jag har också blivit tipsad om att boken Girl Who Fell From The Sky av Simon Mawer ska vara bra.

Kim Kimselius bloggar flitigt och visar just nu upp i sociala medier helt enkelt bedårande bilder på sin senaste hundvalp. Det finns alltså många skäl till att följa henne.

Två böcker

Där ingen skulle tro att någon kunde bo

Platser där ingen skulle tro att någon kan bo refererar faktiskt inte till min lägenhet bredvid Skanskas jättebygge – även om man skulle kunnat tro det. Det är istället en bok om ett norskt teveprogram. Men jag ska börja från början för det här är något jag tänkt skriva om i ett halvår och verkligen vill göra rättvisa.

vackra Norge

Författarmöte på Bokmässan i Göteborg

Historien börjar på Bokmässan i höstas. Att delta i Bokmässan är en wow-upplevelse men det är också otroligt intensivt och jag var rätt sliten redan före mässan eftersom jag jobbat stenhårt med föreningens mässdeltagande ovanpå att få klart Förverkliga din bokdröm som släpptes på Bokmässan. Jag ville dock gärna se lite av mässan också så en morgon innan den stora invasionen börjat gick jag runt och spanade i en ände jag aldrig varit i. Jag tycker det mest spännande med Bokmässan är att botanisera i de udda delarna i utkanterna – Bonniers utgivning ramlar jag över ändå liksom.

Mitt humör var på topp efter ett besök i en tidningsmonter som delade ut gratis kaffe och morgontidning. Jag strosade iväg med mina fynd med sikte på en fåtölj men fastnade i en monter med vackra fotoböcker. Sådana kan jag bara inte gå förbi utan vidare. Montern var i princip tom så jag började prata med en författare. Oddgeir Bruaset visade mig sin bok Där ingen skulle tro att någon kunde bo och såg faktiskt aningen bestört ut när jag avslöjade att jag inte hade en aning om att det fanns ett teveprogram som heter så. Jag försökte förklara att det enda jag sett på teve det senaste året var OS för jag hade varit för upptagen med att själv skriva en bok. Jag tog en bild av honom med boken och lovade hålla utkik efter programmet för det verkade absolut vara min stil.

Oddgeir Bruaset

När jag gått ungefär tjugo meter kom en person från förlaget springande efter mig. Han hade hört att jag bloggar och frågade om jag ville ha en bok. Det ville jag gärna – stor snygg coffee table bok. Jag kände mig dock lite som en fejk, bokbloggar får ofta recensionsexemplar men det här är ju mer en kaffe, foto- rese- och alltialloblogg. Men jag nämnde inte den detaljen för jag ville gärna ha boken. Så här i efterhand kan jag tycka att boken passar rätt bra här.

Välkänt teveprogram

Den gamle När jag stolt återvände till vår monter frågade jag alla om de kände till programmet? Japp. Jag har hittills bara hittat en enda person (en ivrig tv4-tittare) som inte hört talas om det, annars känner visst alla, även de som aldrig ser på teve, till det. Förstår faktiskt inte hur jag kunde ha missat det.

Där ingen skulle tro att någon kunde bo sänds just nu på svt (och det går att se på svtplay i mobilen). Så nu har jag sett ett par avsnitt fast inte just de som hör ihop med boken.

Boken är en uppföljning och fördjupning av det som sker i teveprogrammet. Det kan vara mer info om huvudpersonen eller någon biperson på en plats. Exempelvis berätta mer om hur det kom sig att de hamnade just där. Om jag generaliserar, vilket kanske är en dålig idé då alla historier är unika, så utkristalliseras ändå två huvudkategorier. Den ena är den äldre mannen som fortsatte driva fädernegården på gammalt vis för att det bara blev så eller det förväntades. Han slår med lie, låter skägget växa och är den siste i en lång rad med jordbrukare.

Den andra gruppen är personer som i sina bästa år lämnar ett hektiskt liv i storstaden, ofta utomlands, och istället bosätter sig på någon gudsförgäten holme i Norge. De har ofta gjort ett aktivt val även om slumpen kan spela in vid valet av obebodd holme. Med stor uppfinningsrikedom driver de yogacenter, cirkus, kursgård, galleri, småbruk, bed & breakfast, café eller alltihop på samma gång. Jag kan känna ett visst släktskap med dessa entusiaster som ger sig på dessa närmast omöjliga företag. Jag hoppas teveprogrammet och boken kan ge dem lite draghjälp och önskar dem lycka till.

Inbjudande

Utbudet av otillgängliga holmar verkar oändligt i Norge vilket gör boken till en riktig geografilektion. Sverige må vara glest befolkat på sina håll men antalet personer som bor i väglöst land är ändå relativt sätt få. Men i Norge klättrar gamla bondgårdar på fjällsidorna i var och varannan fjord. Det är båt, linbanor och trappor som gäller för att ta sig till många av dessa platser och de ligger inte bara längst i norr.

citat

De otillgängliga lägena sätter ibland teveteamet på prov. Boken innehåller en del bakom kulisserna-kuriosa, exempelvis hur de vid ett tillfälle ”kom på” att de absolut behövde flygbilder av en plats och därför ringde efter en helikopter. Som av en händelse slapp de då släpa ner kamerautrustningen samma väg som de med nöd och näppe baxat upp den.

Två böcker

Boken jag fick var del två, det finns en del ett också. De vackra bilderna i boken är tagna av Tor Sivertstøl medan bilderna av boken är mina. Jag kan erbjuda rätt många bilder från en norsk fjord för den som önskar. De ligger dock av skäl som hade någon form av logik då, men som känns väldigt ologiska idag inte här utan följ länken till min surfresa till Norge.

Solnedgång över norsk fjord

Nu är det verkligen slutspurt i utmaningen att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar. Detta var nummer 95/100 i #blogg100.

en annan fiskare

Sverige observerat av en britt – Fiska i Utopia

Hur jag än klurar kan jag inte komma på när jag först blev rekommenderad att läsa Fishing in Utopia. Någonstans har jag antecknat titeln på en liten lapp för att inte glömma bort att leta reda på boken. Självklart letade jag aldrig reda på boken. Jag minns inte om det var en man eller kvinna som tipsade om den. Men jag kommer ihåg sammanhanget. Jag jämförde min bok Jakten på den perfekta puben med Bill Brysons Notes from a Small Island och sa att böckerna har olika målgrupper. Båda handlar om en utlänning som ser på Storbritannien men där Bryson valt ut egenheter som britterna själva kan skratta åt har jag valt ut saker som svenskar kan känna igen sig i och le åt.

Där någonstans berättade någon om en bok om Sverige skriven av en britt. Boken är ursprungligen skriven på engelska men när jag läser den tänker jag att den är skriven för en svensk publik. Visserligen beskrivs diplomatkvarteren i Stockholm, miljonprogrammet i Nödinge och Vindelälven i närheten av Sorsele noga, ungefär som om de vore skrivna till någon som inte varit där, men å andra sidan har få svenskar varit där heller så beskrivningarna är inte direkt i vägen.

Fiska i Utopia stack ut för att jag sett bokomslaget förut

Jag hittade Fiska i Utopia stående precis innanför dörren när jag gick in på biblioteket i Göteborg i förra veckan för att fråga efter ett eller annat. Jag kände omedelbart igen bokomslaget. Den svenska utgåvan är utgiven av Basil förlag som drivs av Helen Ljungmark. Henne träffade jag på Bokmässan för ett par år sedan och vi har haft en sporadisk kontakt sedan dess via sociala medier. Därför har jag sett bokomslaget tidigare. Bilden med de ensamma tallarna som speglas i sjön i kvällsljuset slår också an en särskild sträng hos mig.

Fiska i Utopia

Mitt foto av boken är tyvärr fullständigt gräsligt. Jag fick för mig att det passade att ta en bild med bygget som fond då undertiteln på boken är Drömmen om folkhemmet som försvann (ett land med en befolkning på åtta miljoner byggde en miljon nya bostäder av ingen annan anledning än att man kunde). Men kombinationen att jag inte iddes byta objektiv, eller tända en lampa (har ingen extern blixt) gör bilden kornig och boken mörk. Men det är för mörkt att ta en annan nu och imorgon hinner jag inte.

Eftersom boken är ny är den på 7-dagarslån. Inga problem tänkte jag när jag lånade den, jag har ju 12 timmar i minibuss att se fram emot i helgen. Men hur det nu var så gick hela bussresan åt till att diskutera visioner och föreningsarbete och plötsligt fick jag ett mejl från biblioteket att det var dags lämna tillbaka boken. Operation hetsläsning vidtog. Vilket på sitt sätt var lite synd för boken är värd att läsa med eftertanke.

Ett stycke svensk nutidshistoria

Författaren Andrew Brown kommer ursprungligen från en priviligerad bakgrund men efter ett kringflackande liv utan direkt mål följer han med svenska Anita hem till en svensk småstad. Där blir han en gift, fackansluten arbetare som jobbar hårdare än någon arbetare han träffat i England och tjänar tre gånger så mycket. Hans fackliga verksamhet går ut på att undvika att någon annan ansluter sig till facket samt att lyssna på det obligatoriska 1:a maj-talet.

Brown är närmast besatt av att fiska, lär sig svenska från en bok om fiske och känner sig bara fri när han ser ut över vatten. I början är fisket ett sätt att få mat på bordet, senare blir det en livsstil. Beskrivningarna av hur han fångar torskar, gäddor och harr är mycket mer intressanta än jag hade kunnat tro på förhand om någon hade berättat att fiskehistorier är invävda. Men det är skickligt gjort. Fisket får också symbolisera hur hans eget välstånd ökar.

Dagen därpå gick jag – som en gång sparat i sex månader för att köpa ett flugspö för femtio pund på postorder från Cardiff – in i en av de finare butikerna i Stockholm och betalade 2300 kronor för ett amerikanskt spö med mitt kreditkort. Det var inte ens till mig utan en present till min fru.

Boken intresserar mig av flera skäl. För det första är jag rätt nyfiken på alla memoarer från författare som är någorlunda välskrivna. Hur började de skriva? Hur försörjde de sig i början? Andrew Brown började skriva på små kartongbitar; spill från spikarna han sköt in i träpallar (och ibland i valda kroppsdelar på sig själv). Under en lång pappaledighet i de svenska skogarna började han skriva artiklar som han emellanåt sålde till en stockkonservativ brittisk tidning. Efter några år som frilansare blev han fast anställd Londonjournalist och därefter författare.

Det andra som gör boken intressant är att den beskriver svensk nutidshistoria med ett kärleksfullt utifrånperspektiv från 1960-talet och framåt. Socialismens uppgång och fall, ubåtskränkningarna, Palmemordet och den svenska så kallade neutraliteten under andra världskriget. Och då har jag precis kommit till den bit som slagits upp i beskrivningen av boken, hur han återvänder till Sverige i nutid. Jag har som ni hör en bit kvar av boken att skumma i natt. Men jag ska ju ut med ett inlägg i #blogg100 före midnatt och hade lust att skriva om den här boken idag så nu gör jag det även om jag inte läst ut den.

en annan fiskare

Den engelska upplagan Fishing in Utopia vann något pris men jag tänker att den svenska kan (borde) bli än mer läst för detta är en bok för de som är intresserade av Sverige – något som genast utesluter 99,99% av alla britter – inte för att de har något specifikt emot Sverige utan bara för att de bryr sig föga om saker utanför deras egna ö, det ska vara om det händer något stort i USA då som eventuellt skulle kunna anses vara deras jämlike – fast förstås egentligen mest en koloni.

Malin the writer på Bokmässan 2012

Gränser – det är något som andra har

Gränser? Jag har aldrig sett några men jag har hört att de finns i tankarna hos andra människor. Thor Heyerdahl

malin-3354

Citatet finns i boken Jaga dina drömmar av Stig Högsta. Han har gett ut boken hos HOI och jag fick dessa snabba bilder av honom och hans redaktör Malinthewriter när jag passerade förbi. Malin körde med stort visitkort i år – hela benet. Superkul idé (jag hade sett det i sociala medier på morgonen och ville gärna fånga benet).

Malin the writer på Bokmässan 2012

Måste tänka ut något liknande till nästa år. Tills dess ska jag upprepa citatet varje morgon!

E.Mikael Norberg

Bredden på Bokmässan – ångermanländska

Bonniers var där – antar jag. Och jag antar att deras monter var hyfsat stor och centralt placerad. Men jag har helt missat den i år. Missat som i att jag inte varit där, inte har någon aning om var den var och ifall att jag ändå har gått förbi den har jag missat att det var deras. Bokmässan är så stor att ställer man ut själv hinner man bara en korridor per år. I år blev det de litterära sällskapen för mig. Det beror delvis på att det är en av få ställen där det går att röra sig i framåt i högre hastighet än krypfart men också på ett annat dragplåster – E.Mikael Norberg.

I forntidens forntid när jag var student i Uppsala var ”Emicke” social gillevärdinna och trevlig förste kurator på Norrlands nation i samma veva som jag delade min vakna tid mellan kemilaborationer och nationen. Sedan dess har jag varit rent ut sagt usel på att återvända till Uppsala på olika återträffar så desto roligare när jag såg på ansiktsboken att Bokmässan skulle få storfrämmande.

Utanikring – dikter på ångermanländska

E.Mikael var på plats i egenskap av ordförande i Birger Norman-sällskapet. Att han är det finns det många skäl till. Han är född på Svanön i Ångermanland precis som Birger Norman och hans farfar kände författaren.

Eftersom Emicke kom förbi vår monter och köpte Förverkliga din bokdröm kändes det självklart att jag söndag eftermiddag skulle bänka mig framför de litterära sällskapens scen för att lyssna på honom. Det är jag glad över att jag gjorde för ofta är det det helt oväntade som är mest spännande.

E.Mikael Norberg

När jag satt och lyssnade på dikter på ångermanländska slogs jag av overklighetskänsla. Här sitter jag – vilken fantastiskt bredd det är på Bokmässan och vad mycket intressant det finns i världen och vad underbart att jag får vara en del av den.

Birger Norman publicerade sin diktsamling Utanikring på ångermanländska i den svindlande upplagan av 30 000 exemplar. Dikter! På ett litet språk! Vi har tryckt en bok i 1000 exemplar vars potentiella målgrupp räknas i procent av Sveriges hela befolkning. Birger Normans dikter fick tryckas i en till upplaga, något vi också gärna gör.

Birger Norman skrev dikterna på mål som ett sätt att protestera mot 1800-talets försök att utrota de lokala språken. Detta är något jag känner igen från Wales och walesiskan. Jag lärde mig också att man brukar säga att ett språk räknas som språk om det finns en bibel på det och Nicke Sjödin har gett ut första Mosebok på ångermanländska.

surolle-3486

Idolträff på Bokmässan – surolle

Bokmässan är över för i år. Fyra intensiva dagar där svenska mässan invaderats av kända och okända storheter. Vem som är en storhet eller ej ligger i betraktarens öga. Jag har sett många av mina skrivvänner stolt posera bredvid författare som jag inte har en aning om vem de är. Men blir de glada så blir jag glad för deras skull. Själv blev jag glad över att se de här vackra föremålen.

surolle-3483

En av de korridorer jag rusat fram flest gånger är den längs med Mölndalsån bort till det så kallade servicecentret – en plats där alla med gröna utställarkort flockas i ett fåfängt hopp att toalettköerna ska vara aningen kortare där. På väg till och från har ögonen dragits till en och samma monter varje gång: Hemslöjdens. Den var ljusare än någon runt omkring.

surolle-3486

Idag stannade jag till med kameran för att ta en bild som minne. Och upptäckte att självaste surolle satt och täljde på en sked i montern. surolle (det ska stavas med gemener) är alterego för slöjdaren Jögge Sundqvist och jag har länge varit en fan av hans arbete. Det var länge sedan jag tyckte mig ha råd att handla hemslöjd men uppskatta vackra saker är gratis. Jag tror jag tilltalas av dem eftersom jag gillar trä, för de klara och glada färgerna och för att jag uppskattar att det är vackra föremål som är tänkta att använda.

Vad har en slöjdare på mässan att göra? Förutom att hemslöjden har någon form av jubileum i år så verkar surolle ha skrivit en bok.

surolle-3484

Tyvärr var jag på språng för en intervju så jag hann inte stanna men ändå.

bokm-3457

Mera Bokmässa

Känsliga läsare varnas härmed för överdriven självskryt. Dj-klar i mitt skal vad jag är duktig. Sådär, nu var det sagt. I skrift dessutom. Det sparas visserligen inte på Kungliga Biblioteket för generationer framöver som mina böcker men ändå.

bokm-3437

Jag har tillsammans med ett par andra driftiga personer gått från ord till handling och skapat en förening som fyller ett behov och därför växer så det knakar. Vi har också med mycket slit fått ihop det stora projekt som en monter på Bokmässan är och oj vad bra det blivit. Hade vi bara haft en aningen större monter och en ordentlig samling med mysfåtöljer för åhörarna hade jag nog aldrig lämnat montern utan bara suttit i en soffa och lyssnat på alla intressanta intervjuer. Ja jag hade väl fått lyfta på häcken till de jag själv skulle intervjua (och när jag själv ska svara på frågor) men det gör jag så gärna – jag trivs med mikrofon i hand.

Kristina Svensson intervjuar

Det har varit bra drag i vår monter, så bra att en av våra medlemmar skrev FB-gruppen att han inte lyckats gå fram och hälsa de gånger han varit förbi. Det var förstås lite synd men kul på sitt sätt. Det finns så många ödsliga montrar på mässan som besökarna skyndar förbi och det är skönt att mina böcker inte finns i en av dem. Sedan kan man såklart inte nå alla som går förbi, en del är inne i sin egen lilla värld.

bokm-3464

Enda anledningen till att lämna montern emellanåt (rätt ofta faktiskt) är de überhårda golvet som är styggt mot fötter och leder. Trots gympadojor protesterar mina fossingar redan mot att gå dit igen. Det behövs också tät påfyllning av kaffe efter långa dagar. Därför har jag tyvärr missat många som kommit förbi för att hälsa på mig.

bokm-3439

Nu är det bara en dag kvar. Fossingarna säger jippi men det är de rätt ensamma om. Det är så många jag inte hunnit lyssna på. Vilket är synd för av det jag själv hört när jag passerat andra montrar samt vad andra har sagt så är det i vår monter de intressanta och proffsigt genomförda föredragen är.

bokm-3457

Till sist. Jag vet inte vilken kommentar jag är mest glad över. Journalisten som sa att jag är duktig på att intervjua, de nyblivna medlemmarna som sa att jag verkar vara oerhört driftig eller min kompis som (trodde jag) stödköpte vår bok och sedan ringde ett par timmar senare och sa ”den är jättebra, jag behöver en till”.

mg_9411

Så kom och köp!
(A02:52)