Gunnebo i ny färg (igen) och triss i skogar runt Mölndal

Hux flux är jag i Mölndal igen. Det beror på att jag behövde vittja brevlådan inför ett möte. Alla möteshandlingar hade skickats med papperspost. Så jag körde i tio timmar för att bläddra bland rapporter som visade sig vara inaktuella. Nya kom direkt efter mötet, som pdf i mejl.

Det var förvisso på tiden att jag lämnade fjällen eftersom jag hade sommardäck på bilen och det var en fantastiskt vacker dag att resa genom Sverige. Jag körde från vita fjälltoppar till sommargrönska via skyfall och strålande höstfägring.

Gunnebo är sandfärgat

Efter tre dagar i sträck framför datorn gick hjärnan i strejk så jag drog till Gunnebo för att fånga höstfärger med kameran. Tji fick jag. Här var som sagt sommargrönska fortfarande. Ekarna som kantar stigen längs Stensjön var som vanligt otroligt maffiga.

Jag gick mot Herkulesgården för jag har för mig att där finns en del vackra skogar men jag hittade inte igen de vyer jag hade tänkt mig. Istället hittade jag andra som också var fina. Men jag gick ingen lång promenad utan drog mig tillbaka mot slottet.

Många njöt av det fina vädret

Slottet var nästa överraskning. Det är numera grått. Eller kanske sandfärgat. Jag hade för mig att det var gult sist jag fick förbi (något som den gången gjorde att jag ifrågasatte mitt minne). Det visar sig att mitt minne är lite skraltigt för jag har sett Gunnebo i samma färg förut. I januari 2019 när jag senast promenerade förbi hade det samma färg som nu.

En anledningen till att jag inte är vid Gunnebo så ofta kom jag däremot ihåg ganska omgående. Det är för att de stenhårda platta gångarna inte är kompatibla med mina halvtrasiga fötter. Det är bättre för mig att klafsa runt i myrmark och ojämn terräng. Det är synd för området runt Gunnebo blir finare för varje år i takt med att allt fler delar av trädgårdarna restaureras. Dessutom brukar kaffestugan vara riktigt bra. Fler bilder från Gunnebo.

Jag framför Gunnebo i januari 2019 – jag är inte så ofta i Mölndal och ett skäl till det avslöjar jag på slutet.

Jakten på morgondimma i Lackarbäck

Två dagar senare gav jag mig av ut igen. Efter ett par timmar framför datorn tittade jag ut och såg rester av morgondimma. Då fick jag bråttom. Jag kastade mig iväg ut och försökte sedan så fort som möjligt ta mig uppåt.

Det är nog inte mer än en vecka sedan jag gjorde samma sak, men då i fjällen. Den gången kom jag hemramlande drygt tre timmar senare ganska trött. Denna tur blev kortare men jag var ändå rejält sliten när jag kom hem ändå eftersom jag inte direkt valt den enklaste vägen uppåt.

Min granne försöker ta livet av mig

Då över till mindre muntra men aktuella frågor. I lägenheten under mig bor en äldre dam som är gravt nikotinberoende. Det finns ju ingen lag emot att långsamt ta livet av sig själv. Kruxet är att lägenheterna delar ventilation så att all luft cirkulerar mellan lägenheterna (och jag är inte lika sugen på att avkorta livet med hjälp av cigarettrök). Redan när hon var nyinflyttad gick jag i taket av röken inomhus. I flera år var hon hänsynsfull mot mig och övriga grannar genom att gå ut för att röka. Men i år har hon börjat att röka på balkongen – vilket är precis under mitt friskluftsintag till sovrummet.

Eftersom hon tar “ett snabbt bloss” två gånger per natt så väcks jag tämligen ofta. Och jag kan sällan somna om. Imorse vaknade jag 23.47. Det var tredje gången på sex nätter som hon väckte mig med sin cigarettrök (de andra två tillfällena kollade jag inte exakt på klockan men jag har för mig att det ena var vid midnatt, det andra vid fyra-snåret). Sist jag var hemma i Mölndal var det samma sak, hon väckte mig runt 04 med sin rökning.

Det är verkligen slitsamt att få nattsömnen störd så här pass ofta, särskilt som det är cigarettrök. Hade det varit någon som hade efterfest med hög volym kl 04 varje dag hade jag inte varit lika förbannad. Jag har anmält detta till styrelsen som verkar tro att de inget kan göra. Vilket jag fick reda på idag att de kan det mycket väl, om de vill. Personer som upprepade gånger stör grannarna kan man nämligen bli av med. Då återstår att se om styrelsen vräker henne eller väljer att låta henne sakta förpesta livet för grannarna istället. Eller om hon kommer på att det finns en uppfinning som heter nikotinplåster.

chefstomaten