Vingårdsbesök i Provence

Finns det något samband mellan särskilt usel väg och dyra vinflaskor? Det är en fundering jag har efter ytterligare ett vingårdsbesök där chauffören fick kryssa mellan djupa vattenpölar. På vägen hem från det förhistoriska muséet i Quinson stannade vi till på två sinsemellan olika vingårdar, ekologiska Carpe Diem och prisvinnaren Canta Rainette.

Provence trädgård

De två vingårdarna som jag skriver om här var båda nya bekantskaper för min del. De finns båda i det område som jag efter mycket funderande fram och tillbaka kallade för Provence trädgård i originalmanuset till Mitt Provence. Jag kunde lika gärna ha kallat det för Provence vingård för det är ett område med särskilt många vingårdar. Dessutom utmärks inte området på något annat sätt, med någon känd sevärdhet eller så. Min tanke var att just detta avsnitt skulle innehålla en hel del information om att åka runt och handla vin direkt på vingårdar.

I slutändan blev Provence trädgård istället Landskapet runt Cotignac och jag fick klämma in vingårdar i samtliga kapitel för att ersätta de tematiska rundturerna som förlaget bestämde sig för att stryka. (Vilket gjorde mig ganska putt då jag lagt ner mycket jobb på att skapa dem och turerna var de mest uppskattade delarna av Mitt Nice). För att återgå till vingårdarna.

Ekologiska Carpe Diem

Första besöket var den ekologiska vingården Carpe Diem utanför Cotignac. Svenska Rivieraklubben har varit där på ett besök och det var därför vi var nyfikna på att åka dit.

Vägen dit var både gropig och krokig men det var desto mer elegant när vi kom in. Glas med loggor på. Jag har inga foton därifrån eftersom de på franskt maner hade foto-förbudsskyltar uppe. (Jag blir alltid fundersam på om jag överhuvudtaget ska skriva något om ställen som sätter upp sådana).

Vi började med att testa de fyra rosévinerna, en med bubbel och tre utan, i olika prisklasser. Den enklaste ska drickas direkt, de dyrare kan lagras något. Vi tyckte att man får vad man betalar för och gillade allihop men tyckte att de var i överkant dyra i förhållande till smak. Några flaskor fick ändå följa med hem. På bilden dricker jag den bubbliga varianten för €16 ombord en båt utanför Menton.

 

Vitt vin dricker vi sällan men eftersom det var gjort på rolle och clairette (med lite ugni blanc om jag minns rätt) så provade vi det. Det var riktigt gott och ska passa till kryddstark eller fet mat som foie gras. Så några sådana flaskor för €18 fick följa med hem för att plockas fram runt julen.

Det röda vinerna på syrah och cabernet sauvignon fick däremot stanna kvar. Jag tyckte att det blev en kombination av rökigt och vingummi. Men det är alltså bara vad vi tyckte, andra kan tycka annorlunda.

Domaine de Canta Rainette

Nästa vingård var för Kocken ett återbesök. Domaine de Canta Rainette har han blivit tipsad om av en bekant och besökt tidigare. Den ligger utanför Le Muy och här var det fint asfalterat och ganska väl trafikerat. De andra kunderna hade med sig egna kärl och handlade vin på lösvikt. €2,20 litern kostade det.

Det provade vi aldrig men vi fyllde på förrådet med en kartong vardera av rosé och deras dyrare rödvin. Det som kostar €8,60 och består av syrah och mouvèdre – en klassisk och trevlig kombination som funkar till sådan mat jag gillar. Vi är inte ensamma om att tycka att det här rödvinet erbjuder bra vin för pengarna. Det har fått guldmedalj i Concours Général Agricole.

Det är roligt att ut och åka bland vingårdarna. Det gör att man kan prova fler viner än de som finns i butikerna i stan. En del viner gillar man och andra gillar man inte. Båda de här vingårdarna var värda att besöka. Man behöver ej förboka utan bara ringa på.

Kan lägga till att det är fiffigt att ha med sig en nykter chaufför så att man kan dricka upp de viner man gillar.

2 Comments for “Vingårdsbesök i Provence”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.