Kategori: Skriva och läsa

Till livets väsentligheter hör i högsta grad att läsa, fotografera och skriva. När jag startade Tomatsallad hade jag en hemlig dröm om att en gång se mitt namn på ryggen till en bok. Nu har jag en stadigt ökande hög (yeeh!). Jag har andra sajter där jag skriver mer om skrivande, men emellanåt delar jag med mig av boktips här. Det händer också att jag berättar om framsteg (och bakslag) i mitt eget skrivande. För en samlad överblick över mina böcker, se kristinasvensson.se.

60 dagar med #blogg100

Var tionde dag gör jag ett metainlägg och sammanfattar mina insikter och åsikter från deltagandet i #blogg100. Idag tänker jag skriva om kvalité på inläggen. När jag förra helgen träffade Mr #blogg100 Fredrik Wass/Bisonblog och frågade honom vad det bästa med #blogg100 är för hans del så svarade han att han skriver bättre inlägg. Där höll vårt samtal på att spåra ur för även om jag förstår hans resonemang att övning ger färdighet och att kvantitet genererar kvalitet så håller jag inte riktigt med att det är ett direkt samband mellan många blogginlägg och bra blogginlägg.

Läs mer

På konferens i Stockholm

Dagen efter WebCoast brukar jag ägna mig åt att ta en stillsam promenad, smälta intryck och kanske följa upp lite trådar. Det blev en mycket kort promenad idag – från tunnelbanestation Stadion via Humlegården till Natur & Kultur på Karlavägen. Jag har nämligen kastat mig från en konferens till en annan. Från en samling entreprenörer med gemensamt intresse för webb till diverse förlagsfolk.

Läs mer

Sverige observerat av en britt – Fiska i Utopia

Hur jag än klurar kan jag inte komma på när jag först hörde talas om Fishing in Utopia. Minnet finns där, men det är diffust. Någonstans har jag antecknat titeln på en liten lapp för att inte glömma bort att leta reda på boken. Självklart letade jag aldrig reda på boken. Jag tror att den som rekommenderade boken var en man. Jag kommer dock ihåg sammanhanget och konversationen som ledde fram till rekommendationen. Jag jämförde min bok Jakten på den perfekta puben med Bill Brysons Notes from a Small Island och sa att där Brysons målgrupp var britter så var min svenskar.

Läs mer

Ferrum – en deckare i bruksmiljö från Bergslagen

Mina favoritdelar av Ferrum är de som utspelar sig i Bergslagen runt den fiktiva Edströmshyttan som ligger någonstans i närheten av Filipstad och Nykroppa. I denna bruksmiljö växer den unga fattiga Kajsa upp. Tack vare samhällsförändringarna på 1930 0ch 1940-talen samt Kajsas styrka och intelligens lyckas hon skapa ett helt annat liv åt sig själv än det hon föddes till.

Läs mer

Stephen King skriver inga bestsellers i en byggarbetsplats

Jag har läs Stephen Kings Att Skriva. I den går King igenom mycket som en skrivande person behöver tänka på och en av dessa detaljer är platsen där själva skrivandet sker. Inte heller om Stephen King rekommenderar byggarbetsplats som den perfekta platsen för att författa mästerverk på. Inte för att Stephen King pratar om mästerverk, det är ett alltför pretentiöst ord. Han är mer inne på att skriva underhållning för en miljonpublik.

Läs mer

Katter eller kärnkraftverk – finkultur versus populärkultur

Bilder av tjerenkovstrålning och katter hamnar i var sin ände av fotografins finhetsskala.Att jag publicerade mina kattbilder igår, dagen efter att jag recenserade fotoutställningen An American Index of the Hidden and Unfamiliar är ingen slump. Jag kände att dessa ytterligheter passade ihop och att jag hade något jag ville säga om populärt kontra fint i kulturvärlden. .

Läs mer

Gigondas passar till ungt vildsvin

Dagens franska glosa är marcassin. Det betyder ungt vildsvin, till skillnad från sanglier som betyder vildsvin i största allmänhet. Orsaken till att jag lärt mig just denna glosa är att Kocken inhandlat en ny vinbok och där står det att marcasin passar till Gigondas. Eftersom Gigondas råkar vara ett av mina favoritviner så var jag förstås nyfiken på vad det kunde vara.

Läs mer

Författarträff i Menton med förhinder

Det är roligt att umgås med människor som är lika galna eller möjligen ännu mer galna än man själv. Galna i den positiva betydelsen att inte följa de allra mest upptrampade stigarna utan välja sin egen väg. Därför gillar jag att träffa Bo och Cat Wiberg. Jag hälsade på i deras segelbåt i Port Garavan Menton i somras. Då levde de nomadliv längs franska Rivieran. Cat hoppade in som läkare på olika orter med Bosse skötte marktjänst och skrev böcker. Nu har de blivit bofasta i vieux port i ett par år.

Läs mer