Min senaste bild på Instagram är ett collage av bilder från Cap d’Antibes.
Uppifrån och från vänster är det en bild på ett av de vackra gamla husen som finns på cappen, mina strandsandaler stående på min favoritstrand och port de l’olivette.
Färgglada fiskebåtar på spegelblankt hav i rosa morgonljus. Det var min plan. Det blev inte riktigt som planerat…
Vill man äta riktigt gott på franska Rivieran, ja då följer man den röda bibeln, Guide Michelin, råd. I Antibes finns det två krogar som har fått michelinstjärnor i 2011 års utgåva: Le figuier de St-Esprit och Les Pêcheurs.
Mina senaste flygningarna har varit så avfolkade att jag haft tre säten för mig själv. Trevligt ur komfortsynpunkt men inte optimalt ur social synvinkel. Därför var det ruskigt trevligt att jag på väg hem från Antibes hamnade bredvid en man som var lika pratglad som jag. Dessutom hade vi många gemensamma nämnare vad gäller livsfilosofi: man ska ha roligt.
För en månad sedan blommade allting, idag var det klipporna själva som bjöd på många färger.
Onsdag. Buss 2 från Bd Albert upp på Cap d’Antibes. Promenad ner till Villa Eilenroc. Stängd grind. Lapp på franska. IGEN! Grr och morr. Vad är det för sevärdhet som är stängd jämt???
Jag bara måste visa ett par bilder jag tog idag längs sentier littoral mellan Villa Eilen Roc och Plage de la Garoupe.
I morse ställde jag väckarklockan och rullade ur sängen (nästan) när den ringde. Nu skulle det fotas stora hus. Men tji, det gick inte så bra. Fick nöja mig med stora grindar och ändlösa murar.
Jag dök in i kyrkan uppe på Cap d’Antibes för att få tak över huvudet, lärde mig om tusenåriga traditioner och känner att jag måste absolut hit i juli och spana in sjömännen. Bara jag slipper gå barfota.
Efter gårdagens nästan-dränkning av kameran var dagens mål att hålla den borta från vatten. Jag knallade upp till högsta punkten, fyren La Garoupe. Ha! Vad jag glömde var att det finns fler sätt att blöta ner en kamera än vågor. Det finns medhavt vatten och nedfallande vatten också.
