Martyrtorget i Antibes har fått ett ansiktslyft

Det mittersta av de tre torgen i centrala Antibes har fått en ansiktslyftning, torget som för närvarande heter Place des Martyrs de la Résistance. Jag skriver ”för närvarande” för så fort man börjar skrapa på ytan på fransk lokalhistoria så upptäcker man att fransmännen är väldigt pigga på att byta namn på gator och torg i takt med politiska vindar.

Traditionen att byta namn stup i kvarten försvårar förstås en del för oss som ger oss på att skriva om platsen ur ett historiskt perspektiv. Det nuvarande namnet hänvisar till de motståndsmän som miste livet under den nazistiska ockupationen på 1940-talet. Tills alldeles nyss var ett monument till deras minne torgets mittpunkt. Här kommer några bilder på monumentet från olika håll och årtal.

Trikoloren med sorgband dagen efter terrorattacken i Nice på nationaldagen 2016.
I april 2019 hade monumentet till minne av nazisternas offer hamnat mitt i en byggarbetsplats.

Mellan Place Nationale och Place du Gaulle

Rue de la République binder ihop de tre torgen i centrala Antibes. Närmast havet har vi det rektangulära Place Nationale. Det har troligen haft samma form sedan romarna var här. När jag kom till Antibes var halva torget parkeringsplats men bilarna har fått maka på sig. Torget känns igen på kolonnen i mitten. Enligt en blogg är det en present till Antibes-borna för att de stängde dörren för Napoleon när han landsteg i Golfe-Juan 1815.

Place du Gaulle är det översta, det som kantas av pampiga byggnader och har fontäner. Någonstans har jag skrivit en del om byggnaderna där men eftersom jag inte hittar det här på Tomatsallad så är det nog i något manus (mest troligt i Strövtåg runt Antibes).

Procession på väg uppför Rue de la République. Martyrtorget skymtar i bakgrunden till vänster.

Martyrtorget ska bli flanörplats

Av de tre torgen är martyrtorget det yngsta. Det skapades på 1930-talet samtidigt som postkontoret byggdes. Då hittade man rester av en kyrkogård där munkar begravts. Här låg nämligen tidigare Antibes största kyrka där släkten Grimaldi hade mausoleum (Grimaldi ägde Antibes slott en gång i tiden). Kyrkan strök med under franska revolutionen.

Det gamla torget var som sagt centrerat runt ett monument. Där har stadens dignitärer tidigare samlats för kransnedläggningar vid olika högtider. Detta är inte enda stället där det lagts ner kransar, det har även gjorts vid Place du Gaulle 8 maj och nere vid hamnen 11 november.

Karusellen borta

Som syns på bilderna så var det förut lekpark, grönskande planteringar samt en karusell på torget. Det vill säga ett ganska klassiskt franskt torg. Under 2019 så togs allt det bort för att skapa ett nytt större torg. Det nya torget är större än Place du Gaulle och har utrymme för flanörer och större uteserveringar. Alla nivåskillnader och trappor har också tagits bort. Antibes jobbar en hel del med tillgänglighetsanpassning, bland annat på stränderna där ett redan hyfsat bad för rullstolsburna har blivit ännu bättre.

Martyrtorgets historia

För att sammanfatta det jag lyckats hitta om torgets historia så låg området troligen precis utanför den romerska staden. I slutet av 1500-talet byggdes en klosterkyrka här. Tror det var Franciskaner. Klostret fick efter franska revolutionen tjäna som militärt förråd. Det revs 1930 när postkontoret byggdes. Efter andra världskriget tillägnades torget motståndet mot nazisterna. Nu anpassas det efter turistnäringens behov.

Detta speglar rätt väl Antibes historia faktiskt. I tur och ordning har det varit grekisk handelsplats, romersk hamn, kyrkligt centrum, militär gränspost och nu ett turistmål.

Har du fler detaljer att bidra med? Skriv en kommentar om du vet något mer.

Nya torget är klart nu

I somras var det här området inte särdeles fagert men nu börjar det likna något. Bilderna från mars 2020 är tagna av Tomatsallads speciellt utsände (det vill säga Kocken). Det kan bli de sista bilderna på ett tag för vem vet vad framtiden bär med sig? Alla jag känner har nämligen i all hast lämnat södra Frankrike nu. Inte för att det kändes osäkert att vara där nere, tvärtom. Frankrike har mycket större vana vid att hantera katastrofer än vad Sverige har, både från politikerhåll och bland befolkningen. För att stoppa smittspridning har exempelvis alla restauranger stängts en månad. Dessutom är sjukvården väl utbyggd.

Men med alla länder som i panik slår igen sina gränser så känns det bättre att ha alla familjemedlemmar samlade i samma land. Att Danmark slängde igen gränserna satte käppar i hjulen för flera av de jag känner. Min tågåkande kollega Maria (med Rivieran inom räckhåll) fick hastigt sätta sig på flyget. Kocken och M som bilade hem fick snabbt beställa en biljett på färjan Kiel-Göteborg när Öresundsbron inte längre var ett alternativ.

Promenera och läs gamla inlägg

Just nu är det högst oklart när jag får chansen att åka till Antibes igen och fortsätta med mina manus. Eller när någon är intresserad av att läsa dem. Den senaste veckan har läsarsiffrorna på Tomatsallad sjunkit som en sten, vilket gör att det känns en aning mindre motiverat att skriva nya.

Jag är kanske kaxig men jag tror att det är bättre i dagsläget för alla som sitter hemma att bläddra bland de över 1500 inläggenTomatsallad (eller läsa någon av mina böcker) än att dela konspirationsteorier och annat skräp i sociala medier. Så ta hand om er, promenera mycket och bläddra bland äldre inlägg. Nya kommer också att dyka upp förr eller senare, de som prenumererar får dem direkt.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)