Skapa semesterkänsla med fynd (eller bottennapp) från Systembolagets rosévinshylla

Drömmer du om en eftermiddag i solen ackompanjerad av det kluckande Medelhavet och surrande på franska? Efter 55 dagar i confinement kan alla som bor i Frankrike äntligen lämna sina hem utan att fylla i blanketter och hålla ordning på maxgränsen en timme. Det finns fortfarande en begränsning i hur långt de kan ge sig av, men den är inte längre 1 km hemifrån utan 100 km. Reglerna ser lite olika ut beroende på hur hårt drabbat som regionen är av covid-19 men PACA dit Rivieran räknas är ett grönt område. Nu ökar SNCF tågtrafiken från 15% av ordinarie tågtrafik till 75%. Sakta öppnar näringsställen upp igen.

Vi är nog många som längtar tills vi kan resa till Rivieran, med eller utan tåg. Helst den gamla varianten med gott om uteserveringar och matmarknader. Kan man inte resa till Frankrike kan man skapa sydfransk känsla på hemmaplan genom att hälla upp ett glas immigt kallt rosévin på eftermiddagen. Glaset ska avnjutas riktigt långsamt. Helst i sällskap förstås men det är ju lite si och så med den saken så här under coronatider. Nu finns det människor som ännu inte förstått detta koncept. En god vän till mig satte upp rosévin på en lista med saker hon inte gillar. What!?!

Rosévin ska vara sydfranskt

Nu finns det ju rosévin och rosévin. Jag brukar bara dricka sydfranska roséviner, vilket råkar vara de som vinexperter som Kronstam brukar rekommendera. Men i ett anfall av att utvidga mina erfarenheter började jag handla andra flaskor på mitt lokala Systembolag.

Jag började försiktigt med att handla vin från närliggande regioner, ett italienskt i dösnygg flaska och ett spanskt. De hade båda sina användningsområden så jag tänkte att jag skulle utöka och testa igenom resten också. Men efter några riktiga många bottennapp känner jag mig färdig med detta projekt. Det finns en gräns hur många soppor och grytor man kan koka på det vin jag ej vill dricka upp. (Kan dock tipsa om att köttfärssås lyfter med en skvätt rosévin).

Rosévin går från grått till hallonfärgat

Rosévin kan göras på lite olika sätt. Skillnaden ligger i om druvorna krossas först eller pressas direkt samt hur länge skalen har kontakt med musten. Ibland får skalen vara kvar i timmar och ibland ett par dagar men i vissa fall pressas druvorna direkt vilket leder till minimal skalkontakt. Det är från skalen som musten får färg, tanniner och garvsyra så ju kortare tid, ju ljusare och lättare vin. I varje fall är det huvudprincipen men olika druvor har olika mycket färg i skalen. Men vet man ingenting om rosé kan man plocka de ljusare som aperitif och de med mer färg till mat.

Sedan finns det en del specialare. Ett snordyrt rosévin görs enbart på de droppar druvsaft som sakta sipprar ur opressade druvor. Grått vin, vin gris är riktigt ljust vin där skalen inte fått vara med överhuvudtaget. En undervariant av vin gris är blush wine. Det är amerikanskt vin gjort på zinfandel. De vinerna är lite söta vilket en del gillar medan andra gör omvägar runt.

Saignée eller blödning betyder att must tappas av efter några dagar. Den must som blir kvar med skalen kan sedan ge ett fylligt, mörkt och tanninrikt rött vin. Till sist går det också att blanda vitt och rött vin till en rosa färg. Det är så rosa champagne skapas men det är förbjudet i en del länders vinlagar.

Rosévin görs på landets karaktärsdruvor

I de sydfranska vinerna brukar jag hitta någon eller några av följande druvor: cinsault, grenache. syrah, mourvèdre, carignan, tibouren, rolle och clairette. Av dessa är de två sistnämnda gröna druvor och resten blå. De första två-tre odlas för bulk, de är lättodlade och ger bra avkastning. De senare bidrar med karaktär. De tre sista är riktigt udda och odlas mest bara i södra Frankrike.

I andra länder gör de rosévin på sina druvor så det spanska vinet jag provade innehöll bland annat tempranillo medan det italienska som var så bra till parmesan var gjort på sangiovese. Det vin som hamnade i soppa var gjort på merlot och cabernet sauvignon – två druvor jag inte är särdeles förtjust i.

Roséviner hos Systembolaget våren 2020

Det händer att jag bloggar om rosévin jag hittat på systemet. Men oftast är det rariteter som ett gjort på Tibouren eller från Palette. Nu är det dags att ge sig i kast med standardsortimentet på ett relativt litet bolag. Nu gav jag i och för sig upp ganska tidigt i projektet men ska ändå redovisa vad jag kom fram till. Jag har arrangerat bilder (ganska usla sådana) i den ordning som vinerna stod uppställda på Systembolaget i Funäsdalen i maj 2020.

Första hyllan: Argentina och Frankrike

Första hyllan övre delen inleds med behändiga halvflaskor.

Mindre flaskor är bra för då kan man ju handla ett vin man är skeptisk till utan att riskera att få alltför mycket sopp/sås/gryt/matlagnings-vin. När jag tittar på den här sektionen tänker jag att jag nog ska göra ett litet återbesök och inhandla en eller två av småflaskorna. Santa Ana är till exempel från Argentina och där kan de ofta göra vin (i varje fall rödvin på malbec). Nu är just detta gjort på cabernet sauvignon vilket inte är min favoritdruva. Gato Negro är också från Argentina men gjort på pinot noir och pinot grigo, en aning mer attraktivt som druvor betraktade men fortfarande inte särdeles intressant. Men de kanske är värda att prova?

Däremot kan inte vilda hästar få mig att handla hem EU-saften det vill säga Black Tower Pink & Bubbly med 23 gram socker. Skulle jag ge ett råd är det att handla en halvflaska Minuty eller vandra vidare. Har du en avvikande uppfattning?

Nedre delen av första hyllan.

Nu har vi kommit in på franska viner med de billigaste först. Min favorit här är Coté Mas (89 kr). Kombinationen mourvèrde och syrah ger lite fjong. Rhône-vinet längst ner (95 kr). är inte så dumt som matvin. Det hallonröda Bordeauxvinet till höger (Chateau des hauts de Fontaneau 89 kr) är en biprodukt från rödvinstillverkning och ska skys som pesten (jag har öht inte fattat Bordeaux kan tilläggas). Det smakar hallonsaft fast utan sötma. Den djupröda färgen gjorde mina grönsakssoppor ganska konstiga i färgen.

Puy Chéri (75 kr) som är ren syrah från Languedoc har jag inte provat i år men har för mig att jag tyckt varit helt ok andra år. Räknar man in priset så får den tummen upp rent generellt. Les Fumées Blanches från det stora Lurton-imperiet är det också några år sedan jag smakade. Den har inte lämnat något bestående intryck varken åt ena eller andra hållet. I min värld så är det mindre intressant att dricka viner från druvor som kommer från många vingårdar och blandats ihop för att göra något slätstruket och lättdrucket. Därför lockar inte Lurton-vinet och jag hoppar också över Perfect Day.

Andra hyllan: mer Frankrike samt Italien och Portugal.

Den bleka som står först, Domaine de Collavery (95 kr), är en klassiker som Systemet säljer många ex av. På större bolag brukar den stå på golvet i stora kartonger. Den är helt ok som aperitif men lite alldaglig och i snällaste laget. GR-vinet från Château de Berne är lätt att känna igen i sin fyrkantiga flaska. Ett besök på Berne är med i Mitt Provence. Vinet är helt ok men jag tycker det är för dyrt för att vara prisvärt nuförtiden. Men jag använde det i ett föredrag en gång när jag kombinerade rosévinsprovning med marknadsföringstrender för att illustrera hur man kan ta mer betalt om man har snygg förpackning och ett starkt varumärke. Det föredraget var himla kul för övrigt. Jag fick in allt från influencers (känt sedan 1300-talet) och flygande tefar.

Här har vi de något dyrare fransoserna och de jag rekommenderar att botanisera bland.

Det var ett tag sedan jag drack någon av vinerna märkta Madame och jag har aldrig provat dem samtidigt med något annat så jag kan inte säga hur de står sig mot andra. Men jag har för mig att de smakar ungefär som rosévin gör i Frankrike. Bäst i detta fält är utan tvekan de två vinerna från Minuty, en vingård utanför St Tropez. För 139 respektive 169 kr är de också de dyraste i det här gänget. Man får en hel del rödvin för de pengarna.

Nedanför Frankrike har vi Italien och Portugal

De två italienarna för 89 kr styck som fastnat på bild har jag inte provat för jag backade för att de är en aning åt det söta hållet. Men förr eller senare kommer jag nog att prova dem också. Colle Reale är gjord på montepulciano medan Tomassi innehåller den klassiska amarone-blandningen med corvina som huvuddruva. Det fanns en tredje förut, sangiovesen i den snygga flaskan men den hade försvunnit när jag skulle ta bilden.

De billiga portugiserna där nere har jag faktiskt aldrig provat men borde kanske göra det. Jag antar att det tillhör allmänbildningen att någongång ha provat en Mateus (69 kr) som funnits i Systembolagets utbud sedan 1955. Men sockerhalten 12% och dess rykte avskräcker. Pinta Negra (79 kr) är gjord på hälften tempranillo.

Tredje hyllan: Spanien, Sydafrika och USA

Sista hyllan innehåller nya världen samt en spanjor.

Spanjoren La Pluma för 89 kr på bland annat tempranillo var helt ok till någon maträtt, glömt vad dock. Sydafrikanen Mulderbosch (89 kr) har jag kanske behandlat lite styvmoderligt. Den fick ändå 5 tärningsögon av Mölstad för sisådär tio år sedan. Men M säger att hon provat och att vinet inte är något att ha. [Edit: har nu provat den och den är ganska besk och smakar grapefrukt, kanske har något användningsområde]

När det gäller White Zinfandel så avskräcker allt. Färg, namn, pris och etikett. Strato är en amerikanare gjord på grenache. Det lät ju lovande men första intrycket var att den var unken och den var på väg ner i köttfärssåsen den också när vi provade den till en köttfärs-, crème fraiche och morotsgryta som jag gjort. Grytan var smaksatt med bland annat grönmögelost, dijonsenap, oliver och lite annat smått och gott som jag råkade hitta i skåpet. Denna kombo blev jättebra – kanske för att jag haft samma vin i såsen?

Snabbguide för att välja rosévin

Alla har olika smaklökar men så här tycker jag.

  • För att få den rätta eftermiddag-på-rivieran-känslan, välj ett halvljust sydfranskt vin från Provence, Aix-en-Provence eller Languedoc.
  • Springer du över vin från någon av de små appellationer Bandol, Tavel eller Palette köp gärna dem. De håller ofta hög klass.
  • Om du inte gillar rivieran (kanske hamnat på fel blogg i så fall :-)), välj ett vin från ett land och region som gör röda viner du gillar (rosévin görs som vitt vin men på rödvinsdruvor).
  • Ta en titt på sockerhalten. Om den är under 3 håller du i ett matvin som kan funka som aperitif. 6 och 7 går säkert också att dricka men köp inget med högre sockerhalt.
  • Du får vad du betalar för så om du kan, köp ett något dyrare vin men se till att betala för vin, inte för snygga flaskor.
  • Har du köpt ett vin som är halvdant, lägg i några isbitar i glaset. Det blir en kall och läskande blandning att sippa på.

Har du något favoritrosé som jag borde prova? Skriv en kommentar nedan!

chefstomaten
Latest posts by chefstomaten (see all)