Äntligen tillbaka i Antibes! Det firas med massor av foton
Är du nyfiken på hur det ser ut i Antibes våren 2022? Då är detta inlägget för dig för här kommer massor av foton. De flesta bilder är från två lördagar, en molnig i mars och en solig i april. De är faktiskt i princip mina enda fotopromenader i Antibes. Att det inte är fler speglar hur förbaskat intensiv den här resan var.
I detta inlägg ligger fokus på vad som ändrats i Antibes sedan sist. Jag gjorde ungefär samma sak sommaren 2019 i Historiska myror, glutenfritt och heta bilder från Antibes.
Äääääntligen tillbaka i Antibes
Är du en trogen läsare har du väntat ett tag på detta inlägg. Först kom det visst något ivägen. Det blev mer långvarigt än jag kunde drömma om. Både du och jag fick nöja oss med lite vykort. När jag värmde upp inför min återträff med Antibes genom att läsa boken Återträffen fick många hopp. Sedan blev det radiotystnad ytterligare ett tag. Det är först nu när jag varit tillbaka i Sverige ett tag som jag försöker portionera ut ett litet urval av tretusen foton. Förhoppningsvis är detta starten på en serie med inlägg. Men låt oss nu koncentrera oss på Antibes och inleda denna promenad med den klassiska vyn av Viel Antibes: de gamla stadsmurarna ut mot havet.
Fortsätter längs murarna till Port Vauban och Nomade
Vi fortsätter promenaden längs murarna men hoppar två veckor framåt. Sista morgonen innan jag åkte hem var jag uppe rätt tidigt och fångade därför morgonljuset. Allting blir gyllene och vackert med morgonljus.
Jag gick bort till Port Vauban och tog några bilder av statyn Nomade och Fort Carré. Alla tre är motiv jag fotat många gånger och har skrivit en hel del om (du kan botanisera bland dessa inlägg via länkarna). Det som ändrats sedan sist var att den yttre hamnen var nästan öde.
Ryssarna på franska Rivieran
Den 5 mars la jag upp denna bild med följande text på Facebooksidan Strövtåg runt Antibes.
Den ryska eliten har länge haft ett gott öga till franska rivieran. Först ut var rysk adel (vars ärvda pengar kom från jordegendomar som brukades av livegna – en total avsaknad av respekt för människoliv). Medan britterna favoriserade vissa orter och byggde villor i vissa kvarter gjorde ryssarna samma sak i andra delar. Den ryska kyrkan i Nice är ett imponerande minne från denna period. Nästa våg ryssar var flyktingar från den ryska revolutionen (som demonstrerade en total avsaknad av respekt för människoliv). I nutid har olika nyrika oligarker intagit rivieran. Det finns böcker som beskriver hur de skrapat ihop sina pengar så jag lämnar det ämnet (men total avsaknad av respekt för människoliv ingår).
De ryska oligarkerna har tävlat med saudarabiska oljeprinsar om vem som kan ha den största yachten. Den här bilden är från Port Vauban i Antibes och tagen 2011. Jag vet inte riktigt vad det är för båt på bilden, jag hittade den i en mapp med foton jag lämnade till förlaget när jag skrev Mitt Nice. Nuförtiden är denna del av hamnen avspärrad, ägarna vill inte att folk ska kunna promenera runt och glo på flytetyg med helikopterplattor, simbassänger och ibland även egen ubåt.
De senaste dagarna har tre oligarker fått sina lyxyachtar beslagtagna. Det handlar om Dilbar (som legat mkt i Antibes men var på varv i Hamburg), l’Amore Vero som låg på varv i La Ciotat och Quantum Blue som var på väg lämna Monaco. Även P har en superyacht men den lämnade hastigt varvet i början av februari och flyttades till ryskt vatten. SVD har en artikel om detta idag med rubriken att det kan vara olagligt att beslagta dem. Så verkar inte franska myndigheter (eller amerikanska) resonera. Snarare passar de på och inleder en rejäl uppstädning och utredning om pengatvätt. Anledningen är den brutala invasionen som uppvisar en total avsaknaden av respekt för människoliv. De egna soldaterna skickas iväg på ”övning” med bristfällig utrustning som gör att de blir kanonmat och kommer hem i kistor. De som överlever övergår till terrorbombning av civila och lägger städer i ruiner. Att de som blivit rika av regimen blir av med båtar och jetplan är pyttelitet i sammanhanget men ändå en markering.
Obligatorisk sväng förbi marknaden
Självklart svängde jag sedan förbi Marché Provencale. Det ser kanske lite ödsligt och folktomt ut på bilderna men dessa är tagna före officiell öppningstid. Det betyder att alla håller på och dukar upp fortfarande. Grönsakshandlarna är alltid snabbast, de har sina första kunder långt innan kak- och kryddstånden ens börjat lägga upp sina varor.
Brocante på Place Nationale
Place Nationale är det minsta av de tre torgen som ligger på rad i Antibes. Här finns statyn av Peynet som förlorade sitt hjärta för många år sedan. På lördagar är det brocante. Av någon anledning var det bokbordet som fastnade på mina foton.
Martyrtorget har fått en karusell igen
För två år sedan publicerade jag en lång och grundlig genomgång av Martyrtorgets historia och förvandling (rekommenderar att läsa den artikeln om du inte redan har gjort det). Arbetet har fortsatt och torget har återigen fått en karusell. Den står i ena hörnet, vid lekplatsen. På den bortre ändan är en rad med nya hus färdiga. De smälter in väl i omgivningen för de är målade i traditionella färger. Istället för monument har de gjort en trädgård som på olika sätt ska uppmärksamma motståndsrörelsen.
Tidens tand och nyheter blandat
Alla foton ligger i bildgallerier med sex bilder i taget för då blir det snyggt oavsett om man läser detta på mobil eller dator. Men nu kommer sex foton som inte riktigt hör ihop. De två första visar hur tidens tand har gått hårt åt konstskyltarna. Picassoskylten ser ut att vara i ännu sämre skick än den bild jag använde för att illustrera texten I Picassos fotspår. Sedan har vi porträtt av årets presidentkandidater. Jag stod en stund och såg om jag kunde gissa parti baserat på hur porträttet var utformat. En ganska intressant övning faktiskt. Ett porträtt kan säga en hel del.
De tre sista bilderna är från stränderna Ponteil och Salis. För några år sedan byggdes området mellan dem om och blev en ny bouleplan som alternativ till Albert 1-parken. Det rosa huset som står och förfaller är Petite Reserve. Här bodde Evert Taube i långa perioder 1951-1971. När jag kom ner till Antibes 2009 vårdades hans minne ömt och det var ett enkelt svenskdrivet hotell.. Men de som drev hotellet blev uppsagda för att ägaren ville riva byggnaden och bygga lyxlägenheter. Nu står huset och förfaller (har vi hört den historien förut?).
Söta gränder och munskydd på bussen
Den 14:de mars plockades de flesta restriktioner bort för den här gången (förhoppningsvis permanent). En är kvar: munskydd på all kollektivtrafik. Kontrollerna var ganska täta och hårda på tågen men jag såg många som drog ner munskydden så fort ingen polis var i närheten. Covidpasset behövdes bara i Italien och vid hemresan.
Mycket var sig likt i stan men en hel del skyltar hade ändrats. Art Thés Miss lokal stod tom, och av skyltarna att döma har där varit en vinbar emellan. Aubergine var också försvunnet men jag tror att krögarna har en ny restaurang i någon annan by. La Strada är sålt och heter numera Le 59 men det verkar vara lika mycket folk där fortfarande. Sedan har nya restauranger och butiker dykt upp men jag hann inte riktigt med att utforska alla förändringar. Har du tips och förslag, skriv gärna en kommentar så kan fler ta del av dessa.
Napolitansk pizza från La Fattoria på Albert 1
Ett blogginlägg från franska rivieran är inte komplett utan matbilder. Jag har haft supermarkservice och satt mig vid dukat bord i princip varje dag och sedan har disken magiskt försvunnit (tack M & Kocken). Men en dag hann vi inte laga mat utan gick till La Fattoria på Albert 1. Den är ett exempel på att det är skillnad på pizza och pizza. Det här är en butik som säljer delikatesser, vin och gör exklusiva pizzor. När pizzorna var nästan färdiggräddade så höll bagaren upp dem i ugnen för att kanterna skulle puffa till sig och bli lite svärtade. Breasolan, parmesanen och ruccolan som skulle läggas på kom i en burk för att de inte skulle bli tillagade i kartongen.
Gillar du mina texter?
Det var det hela för denna gång. Om du gillar mina texter och vill stötta bloggen så ha mina böcker i åtanke nästa gång du behöver köpa en present till någon.
Ha en fin dag!
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
Fantastiskt bra o trevligt om Antibes.
Tack ska du ha!
Så härligt att få en fläkt av Antibes igen! Jag detaljstuderade varje foto och fick angenäma flashbacks, underbart!
Fick även ’ändan ur vagnen’ och beställde boken Mitt Provence….fattar inte varför det tagit mig så lång tid att komma fram till det… 🙄
”Made my day”!
Hej Susanne,
Vad skoj att du gillade inlägget. Det tog en stund att knåpa ihop på grund av alla foton. Men ville ge just en fläkt av hur det ser ut just nu, därav mängden. Det var roligt att vara på plats och äntligen se hur det ser ut. Jag önskade bitvis att jag hade haft med mig fotoarkivet för att kolla vad som ändrats. Ibland får jag bara en känsla av att det är annorlunda, utan att komma ihåg hur det såg ut innan. Kul att du beställt Mitt Provence, stort tack!
Tack! Så härligt att få njuta av dina fina bilder igen i väntan på att kunna åka ner själv. Jag hoppas kunna åka ner i juni – då har det gått två år och fyra månader sedan jag var där senast. Att få titta på dina bilder är verkligen en njutning, och det är extra kul när du skriver att det kommer flera. Mycket uppskattat av oss nu så svältfödda frankofiler!
Hej Kerstin,
Vad roligt att höra att du har en resa planerad. Hoppas nu att det går vägen och inget kommer ivägen. Det har varit alltför lång paus nu. Jag hoppas återvända ner i sommar jag med. Men fler blogginlägg blir det, kanske redan om några dagar.